Inatt jag drömde...

Inatt drömde jag något ytterst konstigt. Jag var i Perugia och skulle göra en Romatatuering på foten, närmare bestämt det här varghuvudet. När jag kom till tatueringsstudion så visade sig att det var Totti som skulle göra den. Jag fick inte titta på när han gjorde den men sen när den var klar så sa Totti: Då var det klart, nu kan du titta!
Och när jag tittade ner på foten så var det inte alls varghuvudet utan det var en stor ful ljusblå örn som glodde tillbaka på mig.
- Vad fan är det här din jävla idiot? sa jag (ja, jag sa jävla idiot till Totti!!)
Men Totti svarade inte utan flinade bara. Då kom helt plötsligt Zarate ut från ett rum bredvid och och började dra i Tottis ansikte. Så drog han bort en mask och under Tottimasken visade sig ingen mindre än Tommaso Rocchi!

Jag vart superarg och började jaga dem båda men dem försvann upp i rök à la Harry Potter. Då dök Perrotta upp och sa:
- Kom med här, jag vet vart du kan ta bort den där...
Så visade han mig till en dörr och jag frågade:
- Är det Totti som ska ta bort den?
- Nejdå..
- BRA!
Så sa han till mig att gå in genom dörren så jag gjorde det. Men när jag hade gått in genom dörren så kom jag in i en stor tv-studio som föreställde ett kök med massa tv-kameror och en stor publik framför. Mitt i köksstudion stod Brighi och han ropade att jag skulle komma in till honom. Så började vi laga mat framför kamerorna samtidigt som vi sjöng en duett tillsammans. Nämligen den här:



Efter att programmet hade spelats in så frågade Brighi om jag ville med på efterfest med hela laget och det är inte så man tackar nej direkt. Efterfesten var på Berns (ja vi var helt plötsligt i Stockholm) och när vi kom dit så stod De Rossi i dörren som vakt. När jag skulle gå in så pekade han på min fot och röt åt mig: Nej, du får inte komma in. Du är laziale, gå till deras fest istället.
- Men jag är med Brighi, svarade jag då. Det här är ett misstag. Jag är lika mycket romanista som du.
- Jo tjena...
Så tryckte De Rossi in mig i baksätet bredvid Muslera på en ful bil som Radu körde. Så åkte vi istället till en kvarterskrog i Solna där Lazio firade sin årliga 12e-plats. Tack o lov vaknade så fort jag satte foten innanför krogen och såg Paolo Di Canio stå på bardisken med ett ölglas i handen.

Mardröm eller vad?