2010 - en årsresumé (del 1)

Näst sista dagen på år 2010 idag så vad passar bättre än en tillbakablick på det gångna året (varning för låångt inlägg).

Säsongen började igen den 6e januari med match på Sardinien borta mot Cagliari. Roma hade avslutat 2009 på ett mycket bra sätt med sju raka matcher utan förlust och hade klättrat upp till en fjärdeplats. Därför skulle det bli väldigt intressant att se om 2010 skulle fortsätta på samma sätt som 2009 slutade på. Cagliari borta är inte direkt någon dans på rosor men Roma gick ändå upp till en 2-0-ledning efter mål av Pizarro och Perrotta. Klockan tickar upp mot 90 minuter och man börjar slappna av på riktigt. Då kommer världens kallaste kalldusch. 2-1 görs i 90e minuten av Lopez och 2-2 kommer två minuter senare av ingen mindre än Daniele Conti. Ett typiskt magplask à la Roma.

Tre dagar senare tog Roma, med Luca Toni från start, emot Chievo hemma på Olimpico. Matchen slutade 1-0 i gulröd favör tack vare De Rossi som gjorde mål på en hörna från Pizarro. Dagen efter fick laget fina hyllningar från den största av dem alla, Francesco Totti, som berömde hela laget i sin blogg.
Matcherna var intensiva i början för ytterligare tre dagar senare så spelade Roma mot Triestina i Coppan och vann med komfortabla 3-1 trots att Cassetti var snäll och gav Triestina en gratis straff som gav 1-0 till Serie B-laget.

Serien vände och Genoa kom på besök till Rom. Roma gjorde en helt fantastisk match och segersiffrorna skrevs tillslut till 3-0 efter ett mål av Perrotta samt två av den alltför underbara Toni. Att se han göra sin grymma målgest framför Curva Sud var ett riktigt Hallelujah-moment! Roma hade i det här läget klättrat till en tredjeplats men var fortfarande fem poäng efter Milan och hela elva poäng bakom suveräna Inter.

Lördagen den 23e januari åkte Roma till Turin för ett riktigt klassiker-möte, Juventus-Roma. En match Roma haft väldigt svårt för eftersom Roma inte vunnit mot Juventus på hela 6 år (senaste var 4-0-segern med Cassanoshow) samt inte vunnit mot Juventus på bortaplan i Turin på 9 långa år. Det började inte bra det här heller för Juventus tar ledningen i andra halvlek genom den evigt unga gentlemannen Alessandro Del Piero. Men Roma ger inte upp och 1-1 kommer på straff av Totti som hoppade in i början av matchen efter att Toni tvingats utgå på grund av skada. Det heter att den som vågar vinner och det hade Riise tagit fasta på. Efter att först ha fått Buffon utvisad så nickar han i den 93e minuten in 2-1 på en fantastiskt slaget inlägg från Pizarro. En sjuk match som är en av de bästa matcherna under år 2010. Det var även här som många av oss började hoppas på en scudetto!

Efter denna otroliga seger var det dags för Coppa Italia-spel igen och Catania stod för motståndet. Roma tryckte på och tryckte på men fick aldrig in bollen. Tillslut hittade De Rossi rätt i målmaskorna och Roma vann med 1-0 (borde slutat minst 10-0). 17e raka matchen utan förlust var ett faktum!

Efter avancemanget i Coppan kom Siena till Olimpico. En match som på pappret egentligen är enkel men aldrig för ett lag som Roma. Att Toni, Totti, Vucinic och Menez saknades gjorde inte saken lättare direkt. Allas nya superfavorit, Riise, gav dock Roma ledningen i den 30e minuten i första halvlek. En ledning som dock bara stod sig i tio minuter för strax innan paus kvitterar Siena. Matchen gick mot sitt slut och resultatet såg ut att gå mot 1-1. Men det fanns en man som ville annorlunda. Med två minuter kvar av matchen klackar Okaka in 2-1 på en passning/skott/felträff/jag-vet-inte-vad från Pit (!!!). Ett otroligt vackert mål som måste gjort självaste Totti avundsjuk. Men det fina med den här matchen var inte målet utan Okakas farväl. Han var redan klar för utlåning till Fulham och i sista matchen säger han Arrividerci på allra bästa sätt. Dagen efter bytte han Rom till London, gulrött till svartvitt, John-Arne till Björn-Helge, Olimpico till Craven Cottage.

Sen var det dags för Coppa-time igen. Udinese stod som motståndare i semifinalen och Roma vann och skaffade sig ett bra utgångsläge till bortareturen i april.

Efter det åkte Roma till vackra Florens för bortamatch mot svåra Fiorentina. Det var en match där framförallt Julio Sergio visade varför han är en av världens bästa målvakter. Fiorentina radade upp chans efter chans efter chans och man satt bara och väntade på att ledningsmålet skulle komma. I 83e minuten kom det. För Roma. Va? Vad hände? Vann vi? Ja tydligen. Tack vare Vucinic som lyckades näta. En väldigt chockerande men stark vinst!
En vecka senare var det match hemma mot jätteformstarka Palermo och vad händer? 4-1. Bara sådär liksom. Utan några större problem. Vilket grymt jävla lag!!

18e februari var det dags för första åttondelsmötet i Europa League och Panathinaikos stod för motståndet. Efter att ha spelat 20 matcher utan förlust kom så här den första förlusten sedan i oktober. Konstig känsla och ett litet bakslag men det återstod fortfarande en hemmamatch så inget var kört ännu.

Inter hade börjat tappa poäng i ligan och inför Romas möte mot Catania hade Roma chansen att krympa avståndet till endast 5 poäng. Och visst gjorde Roma det. 1-0 tack vare vårens stora målskytt - Vucinic. 14 poängs försprång hade blivit fem.

EL-time och grekerna kom till Rom. Riise ger Roma ledningen så bra med 1-0 men sen gjorde Roma en kollaps som bara Roma kan göra och matchen slutar 3-1 till Panathinaikos. Europaspelet är över men det kan såhär i efterhand ha vart det allra bästa.

Ligan rullade på och Roma åkte till Napoli för en av seriens absolut svåraste bortamatcher utan fyra givna startspelare: Totti, Toni, Pizarro och Julio Sergio. Roma går ändå upp i en 2-0 ledningen efter bara 20 spelade minuter via mål från Baptista och Vucinic men Roma är dock lite tagna av stundens allvar och Napoli kan både reducera och kvittera innan första halvlek ens är slut. 2-2 slutar också matchen vilket inte alls är ett dåligt resultat men innerst inne var man ändå lite besviken.
Efter Napoli-matchen väntade en till Big Match, nämligen Milan, och äntligen var Toni, Pizarro och Sergio tillbaka. 0-0 slutade matchen på ett fullsatt Olimpico och man märkte att det var två lag som inte hade råd att förlora.

Söndagen den 14e mars är ett datum jag alltid kommer minnas och det är inte på grund av 3-3 borta mot Livorno utan för att det var den dagen jag åkte till Rom för att stanna där i tre långa underbara månader. Matchen mot Livorno var en smula halvgalen och slutresultatet var spikat redan efter 28 minuter i första halvlek.

Efter tre raka oavgjorda matcher samt sorti ur Europa League var det dags att börja vinna igen om vi ville hänga på Inter. Jag var på plats på Olimpico och Udinese stod för motståndet. Matchen svängde en del fram och tillbaka men slutade på bästa sätt med en 4-2-seger med ett mål från Toni samt ett hattrick från suveräna Vucinic. Efter matchen var alla helt hoppfulla igen, Palermo hade nämligen lyckats kryssa mot Inter....

Mitt i veckan åkte Roma till Bologna för match. Vi lyckades göra två mål genom Riise och Baptista och vi släppte in något mål vilket betydde tre nya fina poäng. Samtidigt tappade Milan poäng så vi gick upp på en andraplats, fyra poäng efter Inter som skulle komma till Rom för match bara några dagar senare.

Säsongens viktigaste match skulle spelas lördagen den 27e mars klockan 18:00. Roma-Inter, ett fullsatt Olimpico, Totti tillbaka i truppen efter en tids skada och jag var på plats mitt i smeten!!!
Jag kan lova att det var en magisk kväll från första stunden. Roma Roma Roma dånade verkligen över Olimpico och den måste ha hörts över hela Rom. Tänk er 70 000 människor som sjunger världens vackraste låt. Det är en sådan obeskrivlig känsla. Är nog det mäktigaste jag varit med om i hela mitt liv.
Och så till själva matchen ja. Roma tar ledningen genom De Rossi = obeskrivlig lycka! I andra halvlek kvitterar Inter efter att ha haft fem man offside innan målet utan att domaren sett det.
Dock så gjorde inte det någonting den här gången för i den 79e minuten så slår super-Toni in 2-1 på pass från Taddei. Lyckan visste ärligt talat inga gränser. Det var en rejäl massexplosion. På övertid lyckas Milito pricka stolpen men närmare än så kommer inte Inter. Roma går segrande ur säsongens match med alla tre poäng i bagaget. Avståndet hade nu krympt till en enda liten poäng. Folk hoppades inte på Scudetton längre. Folk trodde på Scudetton.

Efter denna så meriterande seger åkte Roma till Bari med ett hejdundrande bortafölje (10 000 romanisti). Våra tifosi hejade på riktigt bra för matchen slutade 1-0 i Romas favör, tack vare som så många gånger förr - Mirko Vucinic.

Dagen innan Roma-Atalanta spelades en annan viktig match, Viola-Inter. Viola lyckades få med sig 2-2 och tack vare det resultatet så hade vi nu chansen att gå upp i SERIELEDNING om vi vann mot Atalanta.
Första halvlek av Roma-Atalanta var riktigt bra. Spelarna kämpade otroligt mycket och man såg verkligen hur mycket det här betydde för dem. Även målen rullade in och när vi gick till halvtidsvila stod det 2-0 efter mål av Vucinic och Cassetti. Det kändes verkligen som det här var vår dag.
Men i andra halvlek händer något och romanistan Tiribocchi sätter 2-1 i början av andra halvlek efter slarv av Riise. Atalanta trycker på och Tiribocchi är ett ständigt hot men de får aldrig in bollen. Matchen slutar tillslut 2-1 och Olimpico är i extas. Vi är SERIELEDARE!!! Vi har tagit igen alla 14 poäng på Inter och nu gått förbi dom. Vi, ROMA, är etta. Bästa känslan på hur länge som helst. Att sjunga Grazie Roma på Olimpico den eftermiddagen är något jag kommer bära med mig för resten av livet.

Sen var det dags för en annan skräckis-match, DERBYT! Lazio ville inget annat än att ta ner oss på jorden igen och sätta stopp för våra gulddrömmar. Deras planer började även på allra bästa sätt genom att Rocchi ger Lazio ledningen med 1-0 i första halvlek. Roma gick inte att känna igen i första halvlek. Det var både darrigt och nervöst och inte alls det Roma vi blivit så vana vid att se. 1-0 stod sig till pausvilan. Roma kommer ut som ett helt nytt lag till andra halvlek men utan superromarna Totti och De Rossi som bytts ut av Ranieri. I början av andra halvlek får ändå Lazio straff. Jippie, precis vad vi behövde. Tack som fan Cassetti. Men världens superbästa målvakt, Julio Sergio, räddar den halvdåliga straffen från Lazio och 1-0 står sig fortfarande. Grazie dio! Sen är det vår tur att straff och när Totti inte finns till hands så blir det Vucinic som får slå den. 1-1!!!! 10 minuter efter kvitteringsmålet får vi en Frispark med stort F. När alla tror att Riise ska skjuta den så är den Vucinic som stiger fram och skjuter/krutar/pepprar/BOMBAR in bollen i mål. Muslera kan bara stå och titta på och känna sig besegrad.
Roma vinner det otroliga derbyt med 2-1 och spelar sin 25e raka match utan förlust! Roma är fortfarande överst i tabellen och känner doften av scudetton medan Lazio fortfarande kämpar i botten för sin Serie A-existens.

Så kom säsongens värsta match. Ja, det kändes som decenniets värsta match. Men tänk vad bra det började. Roma-Sampdoria och Totti ger Roma ledningen i första halvlek. Roma är fantastiska och spelar riktigt riktigt bra fotboll. 1-0 står sig till paus men i andra halvlek vill Pazzini förstöra alla drömmar, alla förhoppningar, all tro och allt hopp som Roma byggt upp på ett halvår. Sampdoria vänder matchen till 2-1 och trots att Roma skjuter 138 skott på mål så vill bollen inte in. På 45e minuter förvandlades världens lyckligaste tifosi till världens sorgsnaste tifosi. Första ligaförlusten sedan den 28e oktober var ett faktum. Det är inte slut än, men det kändes som det. Alla ljus släcktes på Olimpico söndagen den 25e april. Olimpico var i den djupaste sorgen och det var förjävligt. De goda vinner kanske bara i sagor...

Roma skulle ändå kämpa vidare och ge allt trots att Inter nu hade gått om. Ranieri gick ut och lovade att de ska springa tills domaren blåser av sista matchen i Verona. Tre omgångar återstod fortfarande och ingenting är faktiskt omöjligt. Efter den otroligt tunga Samp-förlusten besökte Roma Parma den första maj och vann efter några om och men med 2-1 efter mål av Totti och Taddei. I samma omgång så visade Lazio och framförallt dess fans upp sig från sin absoluta sämsta sida och gav bort tre poäng till Inter.

Sen var det dags för final i Coppan och som vanligt var det Roma-Inter i final. Det var en bråkigoch stökig match som man inte alls vill komma ihåg. Inter vann med 1-0 efter Milito-mål, såklart, och Totti vart utvisad efter att ha sparkat ner Balotelli. Ingen rolig kväll.

Sista hemmamatchen spelades mot Cagliari och det vart tillslut ett bra och värdigt avslut på hemmaplan. Roma pressade och chanser saknades definitivt inte. 0-0 i paus, 45 minuter kvar och tiden började ticka. Roma fortsatte pressa Cagliari. Det var ribbträffar, stolpträffar och Totti missade världens öppnaste mål. Oj vad frustrerande det var på Olimpico. Och om det inte vore nog så gör sedan Cagliari hör och häpna mål från ingenting. Luften gick ur alla totalt i några sekunder. Men sedan händer något med både Roma och publiken. Hoppet kom tillbaka på nytt när ljustavlan visade att Chievo reducerat till 4-3 mot Inter. Dagens hjälte vart Totti som lyckades göra både 1-1 och 2-1 inom loppet av bara några minuter. Roma ha vinto! Det lilla lilla hoppet levde fortfarande inför den sista omgången.

Inför sista matchen fanns det bara två saker som gällde: Roma måste vinna och Inter måste tappa poäng. Men Inter skulle möta ett Siena som sedan länge redan var klara för Serie B-spel för nästa säsong. Det skulle inte bli lätt det här. Siena gjorde dock en heroisk insats med Curci och Rosi som två stora utropstecken. De kämpade som bara den men det räckte tyvärr inte till. I 62a minuten skjuter Milito guldet till Inter. I Verona gjorde Roma det man skulle mot Chievo, en fin seger med 2-0 efter två riktigt vackra mål från Vucinic och De Rossi. Men till ingen nytta...

Roma slutar tvåa. Igen. Men Roma förlorade ingen scudetto. Roma vann allt och det vi ska minnas från denna säsong och framförallt av den andra halvan är alla mål, all lycka, all glädje och all kärlek. Att se Roma kämpa till sista minuten är det enda man kan önska sig och Roma är värda alla världens hyllningar efter en säsong utöver det vanliga.
Grazie Roma, sei la squadra più bella del mondo!


Det får räcka för del ett tycker jag och alla ni som läst allting ända hit är grymmast!
Fortsättning med del två fortsätter...