2010 - en årsresumé (del 2)

Då hoppar vi till del 2 av tillbakablicken av 2010.

Säsongen 2010/2011 inleddes lördagen den 28e augusti mot nykomlingarna Cesena. Förväntningarna var höga och Roma hade massa chanser att göra mål på. Men Cesena höll emot och matchens stjärna var den förra Romamålvakten Antonioli som stod för ett antal räddningar. 0-0 slutade matchen till alla romanistis frustration. Ett litet glädjeämne var dock att Borriello vart klar för Roma bara någon dag efter säsongens första match.

Den 11e september var som vanligt ingen rolig dag trots att Pizarro fyllde år. Roma åkte till Sardinien för att hämta tre poäng mot Cagliari. Att Cagliari borta är en svår match är inget att sticka under stolen med, det visste man redan innan matchen började. Men 5-1? Fem jävla ett till Cagliari och Roma vart totalt söndermosade. Det var en förlust som sved otroligt mycket och var bland det värre jag varit med om som romanista.

Med försvagat självförtroende åkte Roma sen till Tyskland för spel mot Bayern München i den första gruppspelsmatchen i Champions League. En match där Roma inte hade någonting att säga till om och förlorade med 2-0. Vad gjorde vi i Champions League egentligen? Man började undra vart Roma egentligen stod och kunde självförtroendet sjunka lägre?

Efter att ha kommit tillbaka till Rom tog ett sargat Roma emot Bologna på hemmaplan och allt började så bra med säsongen första mål från Borriello i första halvlek samt ett självmål av Bologna efter en kvart i den andra halvleken. Äntligen är det dags för årets första seger trodde man men med Roma ska man aldrig ta ut något i förskott förrän domaren blåser av matchen. 2-1 kom med 12 minuter kvar av matchen av Marco Di Vaio och med en minut kvar av matchen gör samma man 2-2. Roma har som så många gånger förr misslyckats med att stänga en match...

Efter den försmädliga 2-2-matchen mot Bologna var det dags för en veckokvällsmatch och Brescia stod för motståndet. En match där det var en person som hemskt jävla gärna ville spela huvudrollen: domaren Carmine Russo.
Nummer ett: Mexes gör en riktigt bra brytning utanför straffområdet på en offsidespringande Brescia-spelare. Vad gör Russo? Jo, blåser straff till Brescia och visar ut Mexes.
Nummer två: En Brescia-spelare spelar handboll i eget straffområdet. Vad gör Russo? Jo, ingenting.
Maken till pezzo di merda har jag aldrig sett.
Brescia vinner matchen med 2-1 efter mål av Hatemaj och Caracciolo. Romas lilla lilla ljus i det stora mörkret var Borriello som gjorde mål för andra matchen i rad.
Det här är även en match som kommer kommas ihåg för Julio Sergios tårar. Efter att ha skadat sig ordentligt var han tvungen att fortsätta spela under enorma smärtor i flera minuter eftersom Roma redan hade gjort alla sina byten. En otroligt tung onsdag där eländet bara fortsatte...


När botten verkligen var nådd så skulle säsongens första stormatch spelas, Roma-Inter. En match som jag inte alls längtade efter eftersom det på förhand var en riktig David-mot-Goliat-kamp. En superformstark Etoo mot en förjävlig Cassetti var inget man såg fram emot direkt. Ärligt talat trodde jag att vi skulle åka på rådäng som skulle ge men för livet.
Men vad hände egentligen?
Jo: Lobont räddade allt, Cassetti höll så bra koll på Etoo som man kan göra, Riise var tillbaka från sin skada och spelade som han aldrig vart skadad, Juan och Burdisso var totala giganter, Pizarro vann så mycket boll han kunde, Perrotta spelade bra, De Rossi hade vaknat upp ur sin dvala, Totti var sådär men vad gjorde det, Menez var sjuktsjukt bra som vanligt, Borriello sprang 3½ maraton-lopp och kämpade som bara den och slutligen kom Vucinic in i 75e minuten för att sedan avgöra matchen med en kämparslängnick i matchens allra sista minut.
Säsongens första seger var ett faktum...mot INTER! Vem hade trott det efter den värdelösa säsonginledningen? Pazza Roma!

Efter den fantastiska trepoängaren mot Inter var det dags för Champions League-spel igen och på andra sidan plan stod som många gånger förr: CFR Cluj!
Roma hade inga större problem med rumänerna och kunde tillslut vinna med 2-1 efter mål av planens snyggingar: Mexes och Borriello.

Med lite starkare självförtroende åkte Roma till Neapel för en svår bortamatch på Stadio San Paolo. Men självförtroendet försvann lika snabbt som det kom. Roma stod för en riktigt svag insats och förlorade med klara 2-0. Frågorna var många efter matchen: vart står vi egentligen? Vart vill vi och vart är vi på väg? Kommer berg-och-dal-banan fortsätta för resten av säsongen?

16 oktober kom Genoa på besök till Rom och Roma-Genoa på Olimpico har varit riktigt roliga historier de senaste två åren. Två stycken fantastiska 3-0-segrar har det blivit som alla romanisti borde komma ihåg. En 3-0-vinst med lysande spel vart det inte den här gången men nåväl en mycket viktig 2-1 seger med två stycken MB:s som målskyttar (Marco Borriello & Matteo Brighi).

Några dagar senare var det dags för CL-spel igen och nu var det Basel som stod för motståndet. Basel hemma, hur svårt kan det vara egentligen? Tydligen bra mycket svårare än vad man tror för trots ytterligare ett mål från Borriello så lyckades Basel chockerande nog vinna med 3-1. Berg-och-dal-banan fortsatte...

Ett pressat Roma med en pressad Ranieri åkte till Parma för en match som Roma haft lekande lätt för i vad som känns som alla tider. Men det vart ingen seger den här dagen heller för Roma fick aldrig in bollen bakom Parmas målvakt Mirante. Tack vare Mexes fick inte heller Parma in bollen i mål så matchen slutade mållöst, 0-0.

Säsongens första derby närmade sig men veckan innan var det Lecce som skulle besegras på Olimpico. Det var en match där: Sergio äntligen var tillbaka i målet, Cassetti hade klippt sig, Burdisso först räddade ett givet mål för Lecce på mållinjen för att sedan göra mål på ett inlägg från Riise, Vucinic gjorde sitt andra mål för säsongen och Totti blev utvisad för att sedan jaga Oliveira ner i spelargången.
Matchen slutade 2-0 och Tottis utvisning betydde att han skulle missa nästa omgång- DERBYT!

Men innan derbyt var det CL-time igen och även denna gång mot Basel, fast på bortaplan. Och hur sjutton skulle Roma kunna vinna denna måstematch mot Basel borta när man vart i princip förnedrade hemma? Bye bye Champions kändes det verkligen som. Men Roma gör en helt sjukt fantastisk första halvlek där MTV spelar drömfotboll: Menez gjorde mål och sprang ifrån allt och alla 5297 gånger, Vucinic var supergrym och Totti gjorde ÄNTLIGEN sitt första mål för säsongen. Wow vilket lag det var som spelade.
I andra halvlek gör Roma ett totalt frittfall. Basel får chans efter chans och reduceringen till 2-1 kom inte alls oväntat. Efter det målet satt nog de flesta på att 2-2-målet skulle komma för Roma vart både nervösa och virriga. Till råga på allt gjorde Ranieri bytet Menez ut-Greco in som de flesta nog inte alls gillade. Men bara någon minut efter bytet gör Greco 3-1 till Roma och alla började ropa att Ranieri var ett geni. Vart det målet kom ifrån vet nog ingen men vad gjorde det. Kul var det i alla fall. Att Basel sedan reducerade ytterligare en gång spelade ingen roll, Roma vann med 3-2, fick tre poäng med sig till Rom och var åter med i CL-racet!

Så var det dags för derbyt med stort D och för en gångs skull var det Lazio som var favorit efter att ha inlett säsongen starkt. I 52a minuten får Roma straff efter att Simplicio skjutit ett skott som tog på handen på en Laziospelare roch när Totti var avstängd var det Borriello som stegade fram och slog en värdelös straff som ändå gick i mål. 1-0 till Roma. Med fyra minuter kvar kom straff nummer två för Roma efter att Baptista blivit fälld i straffområdet. Då Borriello var utbytt fick Vucinic ansvaret för straffskyttet och han gjorde det på bästa sätt genom att säkert sätta den bakom Muslera. 2-0 till Roma och matchen var avgjord. Roma vann derbyt och fick tre underbara poäng!

Med 10 poäng på de fyra senaste matcherna hade Roma äntligen börjat bli stabila. Då var det Fiorentinas tur att komma på besök till Rom. Fiorentina hade inlett säsongen ännu svagare än Roma och låg långt efter täten. Det vart en underhållande match i Romasynpunkt och Fiorentina stod för en otroligt svag insats. För en gångs skull kunde Roma spela ut helt och göra tre spelmål genom Simplicio, Borriello och Perrotta. Slutresultatet 3-2 speglade inte direkt matchen för Violas mål kom verkligen från ingenting. Äntligen var det bra Roma tillbaka och äntligen vågade man ta sig en titt på tabellen igen.

Stormatcherna avlöste varandra i ligan och nästa lag som väntade var Juventus uppe i Turin. Med fina minnen från senaste mötet i Turin var man bra sugen på en favorit i repris och visst började matchen precis som senaste mötet: Juventus tog ledningen och Totti kvitterade på straff (och gjorde därmed sitt första ligamål för säsongen). Men roligare än så vart det inte och matchen slutade 1-1.

Lördagen den 18e november är en dag som från och med nu borde förknippas med Jeremy Menez. Roma-Udinese stod på pappret men egentligen var det Menez-Udinese. Han gjorde en sådan fantastiskt grym match så det är svårt att sätta ord på hur bra han egentligen var. 1-0 gjorde han själv på ett sjukt snyggt sätt för att sedan assistera Borriello till Romas 2-0-mål. Roma gjorde dock ingen bra match utan vann utan att ha spelat särskilt bra (med undantag från Menez). Udinese fick sina chanser men lyckades inte sätta sina chanser, mycket tack vare en storspelande Julio Sergio. Efter denna match hade Roma klättrat till en tredjeplats med 7 imponerande matcher utan förlust.

Ett otroligt formstarkt och självsäkert Roma fick sedan besök av Bayern München för näst sista matchen i Champions League-gruppspelet. Bayern var redan klara för åttondel och hade ingenting att spela för medan Roma vid seger skulle koppla ett mycket bra grepp om andraplatsen. Matchen började och Roma gör en av årets sämsta halvlekar och släpper in två mål. Men sen i sker något i pausen. Ranieri säger eller gör något och Roma kommer ut som ett helt annat lag. Roma går från att göra en av årets sämsta halvlekar till att göra en av de bästa. Precis efter paus sätter Borriello reduceringen, 2-1, och efter det kämpar Roma på som bara den och kvitteringen kom otroligt välförtjänt i den 81a minuten av De Rossi. Roma är inte nöjda där och bara 3 minuter efter kvitteringsmålet kommer även 3-2 genom ingen annan än Francesco Totti. Vilken vändning, vilken match, vilken seger!

SuperRoma åkte sen till Sicilien för en av säsongens svåraste bortamatcher - Palermo! Och nej, det vart verkligen ingen rolig match. Palermo dominerade totalt från minut ett, Roma spelade pinsamt dåligt och Cassetti visade upp sig från sin absolut sämsta sida. Siffrorna skrevs tillslut till 3-1 men det kunde lika gärna blivit mer för det sicilianska laget. Ett riktigt platt fall från Romas sida.

Första matchen i december var en lördagsmatch klockan 18 borta mot Chievo. Simplicio var på spelhumör och gjorde två mål redan i första halvlek men ännu en gång kan Roma inte stänga matchen och i andra halvlek gör Chievo både 2-1 och 2-2.

Efter det var det då dags för sista omgången i Champions League-gruppspelet och sista matchen var då mot Cluj på bortaplan. Ett oavgjort resultat skulle räcka för att bli grupptvåa och avancera till åttondelen. Roma spelade inte alls som bra men tog ändå ledningen tack vare den ständiga målskytten Marco Borriello. Roma fortsätter att spela dåligt och Cluj kvitterar till 1-1 i 87e minuten. Matchen slutar 1-1 samtidigt som Bayern München slår Basel = Roma vidare till åttondel!

Näst sista matchen innan jullovet var mot ligajumbon Bari och som vi alla vet så har Roma aldrig lätt mot lag som ligger och harvar runt nedflyttningssträcket (Ascoli, Livorno, Siena...etc). Matchen inledde heller inte särskilt bra för Totti går och missar straff i den 20e minuten. Aj aj. Tack o lov fixade Juan lite oväntat 1-0 till Roma 10 minuter senare. För en gångs skull kunde Roma stänga matchen och där Menez är bäst på plan igen och firma Juan/Mexes står för en riktigt bra insats. Roma går segrande ur matchen och alla kan le lite igen!

Sista matchen för året var inte vilken som helst. Utan det var svårast möjliga motstånd som väntade - jätteformstarka ligaettan Milan med en glödhet Zlatan borta på San Siro. Skulle lilla Roma ha någon chans att hota stora, maffiga Milan? Matchen började och man märkte ganska tidigt att det inte var Milans dag. Zlatan syntes knappt till och det enda han gjorde var att sprang offside flera gånger om och kungarna Burdisso (högerback för kvällen), Juan och Mexes höll fenomenal koll på Milans anfallsspel. Samtidigt stod De Rossi för en lysande insats på mittfältet och Menez hotade ständigt Milans gamla backlinje. I matchens 70e minut kom så också målet och vem är det inte om Super-Marco Borriello som bevisar att släkten alltid är värst. Roma är i extas, Zlatan springer offside lite mer, Totti myser på bänken, Borriello byts ut och applåderar Romafansen till Milanfansens irritation, Zlatan springer offside en gång till, Menez leker med Nesta, matchen tar slut, Roma åker hem med alla tre poäng och har ännu en gång lyckats vinna på den nya hemmaplanen San Siro.

Roma går till jullov med ett leende och avslutar 2010 på allra bästa sätt.
2010 har varit ett år med en del svidande magplask men med mycket glädje och framgång. Det har varit ett roligt och intressant år att följa Roma, speciellt under mina 3 månader på plats i Rom då jag levde sida vid sida med världens absolut finaste fotbollslag.
2011 är nu här och det blir förhoppningsvis ett år som tillhör oss. 2010 är historia, nu blickar vi framåt romanisti! Forza Roma!