Jag vet att jag kommer få många emot mig i och med den här texten. Men jag känner att jag måste ta upp ämnet, som jag tidigare mest undvikit, innan det är för sent.
Det var för några timmar sedan då jag låg ute i solen och lyssnade på musik som jag kom att tänka på honom. Låten som spelades var Lady Gagas Judas så ni kan nog förstå.
Philippe Mexes, it's time to say goodbye.
Mexes har betytt så otroligt mycket för mig. Och inte bara för mig utan för alla oss tifosi och för Roma som klubb. Under sju oförglömliga år har han gett oss kärlek och passion som inte går att köpa för pengar. Lyckan och glädjen han visat efter mål och segrar samt sorgen och besvikelsen han visat upp efter förluster har gjort honom till en favorit hos många. Tårarna efter matchen mot Sampdoria för ett år sedan kändes som ett bevis på att kärleken mellan Roma och Mexes är något utöver det vanliga. De där tårarna berättade inte bara vad Mexes kände just då, de berättade en hel historia.
Det finns folk (icke-romanisti) som säger att Mexes varit en säkerhetsrisk för Roma. Jag kan absolut inte hålla med i det påståendet men visst kan jag som tidigare Mexes-lover erkänna att det fotbollsmässiga alltid varit lite upp och ner. Dock har han en högsta nivå som hade gjort honom till världens bästa fotbollsspelare om han alltid hållt sig till den. Men det är inte på grund av hans fotbolls-kvaliteter som jag fastnade för Mexes. Det är inte heller på grund av sitt utseende. Visst har Mexes alltid sett bra ut sen dag ett men kom igen, hade jag varit en sådan där ytlig jävel så hade denna blogg hetat http://cristianoronaldosexy.blogspot.com.
Nej, det är på grund av Mexes glädje, passion och glädje som gjorde honom till min favoritspelare i Roma- Hur många gånger har vi inte blivit bortskämda med en massa fantastiska uttalanden från Mexes då han uttryckt sin kärlek till Rom och till Roma? Hur många gånger har inte Mexes skojat till det på både match och träning? Hur många gånger har inte Mexes varit först fram till målskytten efter ett mål? Hur många gånger har inte Mexes varit lyckligast och galnast efter en viktig seger?
När varje mercato stänger så har jag alltid andats ut och konstaterat att Mexes är kvar hos oss. Jag har alltid fasat för att den här situationen skulle komma men jag trodde aldrig på riktigt att den skulle uppstå. Mexes sa en gång att han ville bli Romas svar på Maldini och jag har alltid trott på det innerst inne.
Jag kommer aldrig kunna hata Mexes för att han går till Milan. Jag vet att många nu ser han som en förrädare, en Judas och jag förstår er. Det gör jag verkligen. Men när jag tänker på Mexes kan jag inte känna något hat utan bara ren och skär sorg. Mina ögon kommer blöda när jag ser honom markera Totti eller fira med Zlatan i Milantröjan istället för med våra grabbar i Romatröjan. Mexes inleder nu ett nytt kapitel i sitt liv och jag önskar honom all lycka i jakten på nya titlar och triumfer. Jag kan inte släppa honom bara sådär. Dock vet varenda kotte att jag aldrig, ALDRIG, kommer heja på Milan men jag kommer däremot följa Mexes och se hur han har det. Jag kan bara säga stort grattis till Milan som lyckats få Mexes. Ta hand om honom nu!
De enda riktiga favoritspelarna jag någonsin haft är just Totti, De Rossi och Mexes och därför känns den här situationen så hemskt jobbig då jag alltid haft mina favoriter samlade i Roma. Men man måste gå vidare. La vita è così. Spelare kommer både komma och gå, men la Roma kommer föralltid att bestå!
Jag kommer inte slänga eller bränna upp min Mexeströja, jag kommer inte radera alla mina sparade bilder på honom. Jag tänker spara allt för att minnas våra fina tider vi fick tillsammans. Det hjälper inte att hata i detta fall, han är borta nu. Dagen jag har fasat för är redan här. Men istället för att utlösa en massa aggression så kommer jag alltid vara tacksam för allt det vi fick uppleva med Mexes och Roma under dessa sju år. Vi har både skrattat och gråtit tillsammans men det är det bra och de lyckliga stunder som jag ska ta med mig.
Nu går vi mot nyare tider och det gör jag med att säga grazie.
GRAZIE GRAZIE GRAZIE per tutto, Philippe Mexes. Du har lämnat avtryck i våra hjärtan och i vår historia som kommer vara svåra att glömma.
Mi mancherai e non ti dimenticarò mai. Grazie e buona fortuna!
4 kommentarer:
Sono d'accordo!
Oerhört vackert skrivet!
Jag förstår precis hur du känner, då jag känner likadant. För mig är han alltid en av de största och han har alltid en plats i mitt hjärta. Jag önskar han all lycka i Milano och hoppas att han tas emot väl av fansen när han entrar Olimpico. För mig är han som sagt alltid en av de största, en gulröd hjälte på sätt och vis,
Jag har spikat upp hans tröja på väggen ( och nej det har inget med Judas att göra ;) )
Det handlar om min kärlek till honom. Det är det första jag ser när jag vaknar och det sista jag ser innan jag somnar. Spelare kommer och går men kärlken består!
Väl skrivet! Synd att han inte avslutar hos oss men sån är tyvärr il calcio
/Lotfi
Tack tack. Skönt o veta att man inte är ensam om sina Mexes-åsikter :)
Skicka en kommentar