Sitter och skriver C-uppsats denna måndag men med tanke på vad som händer ikväll så Går. Det. Inte. Att. Koncentrera. Sig!!! Det
enda som snurrar i huvudet är Derbyt med stort D. Jag hatälskar derbyn. Jag hatar dom för att jag flera veckor innan går in i någon slags trans och blir helt borta. Nu när dagen är här har jag världens derbyfeber vilket betyder frossa, magvärk gånger tusen, yrsel, illamående och allt annat. Tanken på att förlora kvällens match ger en dödsångest. Den här matchen betyder allt. Vinner vi ikväll så kan säsongen vara räddad. Men just den här känslan man har nu innan och jag kommer ha under precis hela matchen är verkligen inte rolig. Skulle egentligen behöva gå i terapi för det här. Men samtidigt kan man ju inget annat än att älska dessa debyn. Det är ett av Europas
hetaste derbyn. Rivaliteten är obeskrivligt enorm och glädjen vid en vinst är lika stor som sorgen vid en förlust. Om tanken på en förlust ger en dödsångest så är tanken på en vinst det motsatta. En derbyvinst får en att sväva på moln i veckor, månader, ja fram till nästa derby ska spelas. Det gör en lyckligare än allt annat och kan inte jämföras med några andra vinster. Ikväll önskar jag mer än allt annat att 11 män, 11 vargar, 11 giocatori, 11 gulröda, 11 romanisti gör det som krävs för att gå segrande ur kvällens kamp.
Ni vet vad som gäller och kan alla derbyregler. Saker som form, tabellplacering, skador och spelartrupp har ingen betydelse alls. De rätta ingredienserna för att vinna är snarare viljan att vinna, inställningen och styrkan att aldrig ge upp. Ikväll måste vi ha med oss detta. Vi ska slita, kämpa, spela och springa som om det var den sista matchen som någonsin spelades. Vi kommer ikväll få bevittna ett krig, en kamp, en strid, en batalj, ett slag utöver det vanliga, både på planen och på läktaren. Vi ska vinna det här kriget idag. Vi ska göra fler mål än de på andra sidan planen. Vi ska imorgon vakna upp och vara världens lyckligaste fans.