Har just återhämtat mig efter de tre hjärtattackerna jag fick under de 12 (17 med övertiden) minuter jag hann se av matchen. Att man alltid ska vara så äckligt nervös när Roma spelar. När Doni räddade oss i sista minuten så stod mitt hjärta still under några sekunder (ett under att jag inte dog). Tack för den räddningen. Nu har Doni hållit nollan tre matcher i rad vilket är bra. Sist vi gjorde det var de tre inledande matcherna förra säsongen mot Palermo, Siena och Reggina.
Ett annat tack vill jag även skänka till Tottigol som gör sitt fjärde mål i ligan, till Riise som enligt några säkra källor presterade över allas förväntan idag och till Cicinho som lyckades med bedriften att inte göra självmål, upphäva en solklar offside eller något annat som endast ger fördel för motståndarna. Bra jobbat grabbar!
Vi går som tåget och scudetton hägrar runt hörnet. Vi är ju trots allt bara 16 poäng efter Inter. Dessutom med en match mindre spelad, är viktigt att påpeka!
Nej okej, för att vara lite realistiska så kanske vi ska satsa på att hamna på fjärdeplats till att börja med och det är allt annat än omöjligt.
Till råga på allt, förlorade Lazio idag, vilket förgyller min söndag ännu mer!
DAJE ROMA!!
Julia
Roma från en Giallarossa
söndag 30 november 2008
In Danielito we trust
Danielino har satt jätterökare mot Fiorentina förut. Nu tycker jag det är dags för en till. Så med den här bilden önskar jag godnatt och Forza Roma domani!
lördag 29 november 2008
Matteo...
Efter mycket text i de tidigare inläggen så tycker jag att det passar fint med en bild här och nu. Och vad passar då inte bättre än på lille Brighi (visst är han allt bra gullig va) som kramas om efter målen mot Cluj i veckan. Vad som hänt med den mannen är en gåta eller en saga (jag föredrar det senare). Oddsen på att det var han som skulle resa sig först och mest i Roma i dagsläget är väl liknande med att Torino vinner Serie A.Men credd är han värd! *applåderar högt*
Nej till stream!
För att fortsätta på spåret vidskeplighet, så är en annan sak strängt förbjuden för mig...nämligen att se matcher via stream. Där kan jag säga er, har jag (nästan) bara dåliga erfarenheter.
Eftersom jag inte är 100% teknisk när det gäller datorer så har jag inte riktigt vetat hur man laddar ner alla dessa streamprogram. Men så försökte jag tillslut en vacker dag och tänka sig, jag klarade det. Så, den första matchen jag då skulle titta på var Supercoppafinalen 2006 mellan Roma och Inter. Roma spelar bländade och leder med 3-0 i paus! Jaha det här var ju bra, tänkte jag. Vad bra att jag kunde se denna fantastiska match på stream.
Men så efter paus så rasar ju Roma ihop som ett korthus och förlorar hör och häpna med 4-3 (visst är det så typiskt Roma). Det var ju verkligen ingen höjdare!
Sen började ligan igen och jag låg lite lågt med streamen men sen bestämde jag mig även för att titta på Reggina-Roma över streamen. Och se där hur det gick, förlust med 1-0. Oturen fortsatte. Men det kunde väl inte vara på grund av mig som det gick dåligt. Eller? Klart man började tvivla.
Två omgångar senare mötte vi Ascoli (huh!), en match som inte visades på svensk tv. Jag bestämmer mig för att se den via stream ändå, trots mina tidigare misslyckanden. Och vad händer då, jo Ascoli tar ledningen. Jag förstod vad som var på väg att ske så då stängde jag av streamen och se vilken effekt det gav - Totti kvitterar! Så då satte jag på streamen igen för jag ville ju faktiskt se Roma vinna någon gång. Men min blotta närvaro ger såklart otur för våra pojkar och Ascoli gör 2-1. Helvetesjävlafan (jag ber om ursäkt för språket men så kändes det verkligen)! Vad gör jag för fel egentligen? I min stora frustration stängde jag av streamen ännu en gång för jag ägnade hellre min tid åt något bättre än att sitta och glo på en buffrande stream med kinesiska kommetatorer och Ascolispelare som firade sin vilda glädje över ett mål och Romaspelarnas desperata ansiktsutryck. Det var ju inge roligt alls.
Och nu kanske ni redan räknat ut vad som hände. Precis ja, min kära Philippe Mexes kvitterar i den 92a minuten. Båda Romas mål gjordes när jag hade stängt ner streamen, slumpen eller vad kan det varit?
Jag såg en till match med stream den säsongen, hemma mot Torino i tredje sista omgången. Resultat: 0-1!
Visserligen var det här ett tag sen nu men sedan dess har jag alltid vägrat att se Roma på datorn. Det är inte ens ett alternativ att se matcherna på stream, även om det är en avgörande CL-match eller en onsdagskvällscupmatch hemma mot Catania. Jag vet vad som händer om jag tittar på matchen. Ett dåligt resultat som jag sedan tar på mig. Alla de här matcherna som jag nämnt här ovan har jag även tyckt varit mitt fel för att det gick så dåligt. Tänk om jag inte hade sett matchen...då hade vi med all säkerhet vunnit.
Men, nu kan vändningen ha kommit. I onsdags nämligen, så bestämde sig min pappa för att titta på Cluj-Roma via stream. "Är han galen eller?! Nu kommer Roma förlora ju!" tänkte jag. Jg vägrade att titta på matchen med honom fast jag verkligen ville. Roma var ju på uppgång efter den allt annat än lyckade säsongsinledningen. Brighi gör 1-0, jag vill ändå inte se. Men sen när Totti utökar ledningen till 2-0 så bestämmer jag mig ändå att titta. Inte kan väl Cluj göra två mål på oss nu? Visst dem lyckades en gång men dem ska väl inte mäkta med den bedriften ännu en gång?
Och vad händer när jag väl kommer för att titta. Jo, Cluj reducerar till 2-1. Nejnejnej, streamspöket kan väl inte vara kvar?
Nopp, det är det inte för Roma kontrollerar matchen, Brighi gör 3-1 och jag kan äntligen andas ut. Roma ha vinto! När jag kollade på stream, dessutom. Herrejösses liksom. Ett under har skett.
Nu är då frågan, kan jag fortsätta att kolla på streamade matcher, med tanke på att det gick så bra sist? Nja, jag är dock fortfarande tveksam till det, just med tanke på vad jag tidigare varit med om. Inte kan jag väl ta den risken för Clujmatchen kan ju faktiskt varit en engångsförteelse. Vad tror ni?
Julia
Eftersom jag inte är 100% teknisk när det gäller datorer så har jag inte riktigt vetat hur man laddar ner alla dessa streamprogram. Men så försökte jag tillslut en vacker dag och tänka sig, jag klarade det. Så, den första matchen jag då skulle titta på var Supercoppafinalen 2006 mellan Roma och Inter. Roma spelar bländade och leder med 3-0 i paus! Jaha det här var ju bra, tänkte jag. Vad bra att jag kunde se denna fantastiska match på stream.
Men så efter paus så rasar ju Roma ihop som ett korthus och förlorar hör och häpna med 4-3 (visst är det så typiskt Roma). Det var ju verkligen ingen höjdare!
Sen började ligan igen och jag låg lite lågt med streamen men sen bestämde jag mig även för att titta på Reggina-Roma över streamen. Och se där hur det gick, förlust med 1-0. Oturen fortsatte. Men det kunde väl inte vara på grund av mig som det gick dåligt. Eller? Klart man började tvivla.
Två omgångar senare mötte vi Ascoli (huh!), en match som inte visades på svensk tv. Jag bestämmer mig för att se den via stream ändå, trots mina tidigare misslyckanden. Och vad händer då, jo Ascoli tar ledningen. Jag förstod vad som var på väg att ske så då stängde jag av streamen och se vilken effekt det gav - Totti kvitterar! Så då satte jag på streamen igen för jag ville ju faktiskt se Roma vinna någon gång. Men min blotta närvaro ger såklart otur för våra pojkar och Ascoli gör 2-1. Helvetesjävlafan (jag ber om ursäkt för språket men så kändes det verkligen)! Vad gör jag för fel egentligen? I min stora frustration stängde jag av streamen ännu en gång för jag ägnade hellre min tid åt något bättre än att sitta och glo på en buffrande stream med kinesiska kommetatorer och Ascolispelare som firade sin vilda glädje över ett mål och Romaspelarnas desperata ansiktsutryck. Det var ju inge roligt alls.
Och nu kanske ni redan räknat ut vad som hände. Precis ja, min kära Philippe Mexes kvitterar i den 92a minuten. Båda Romas mål gjordes när jag hade stängt ner streamen, slumpen eller vad kan det varit?
Jag såg en till match med stream den säsongen, hemma mot Torino i tredje sista omgången. Resultat: 0-1!
Visserligen var det här ett tag sen nu men sedan dess har jag alltid vägrat att se Roma på datorn. Det är inte ens ett alternativ att se matcherna på stream, även om det är en avgörande CL-match eller en onsdagskvällscupmatch hemma mot Catania. Jag vet vad som händer om jag tittar på matchen. Ett dåligt resultat som jag sedan tar på mig. Alla de här matcherna som jag nämnt här ovan har jag även tyckt varit mitt fel för att det gick så dåligt. Tänk om jag inte hade sett matchen...då hade vi med all säkerhet vunnit.
Men, nu kan vändningen ha kommit. I onsdags nämligen, så bestämde sig min pappa för att titta på Cluj-Roma via stream. "Är han galen eller?! Nu kommer Roma förlora ju!" tänkte jag. Jg vägrade att titta på matchen med honom fast jag verkligen ville. Roma var ju på uppgång efter den allt annat än lyckade säsongsinledningen. Brighi gör 1-0, jag vill ändå inte se. Men sen när Totti utökar ledningen till 2-0 så bestämmer jag mig ändå att titta. Inte kan väl Cluj göra två mål på oss nu? Visst dem lyckades en gång men dem ska väl inte mäkta med den bedriften ännu en gång?
Och vad händer när jag väl kommer för att titta. Jo, Cluj reducerar till 2-1. Nejnejnej, streamspöket kan väl inte vara kvar?
Nopp, det är det inte för Roma kontrollerar matchen, Brighi gör 3-1 och jag kan äntligen andas ut. Roma ha vinto! När jag kollade på stream, dessutom. Herrejösses liksom. Ett under har skett.
Nu är då frågan, kan jag fortsätta att kolla på streamade matcher, med tanke på att det gick så bra sist? Nja, jag är dock fortfarande tveksam till det, just med tanke på vad jag tidigare varit med om. Inte kan jag väl ta den risken för Clujmatchen kan ju faktiskt varit en engångsförteelse. Vad tror ni?
Julia
Vidskeplighet
Egentligen är jag inte alls vidskeplig av mig. Jag tror verkligen inte att jag drabbas av sju års olycka när jag går under en stege eller att jag måste spotta tre gånger över axeln när jag ser en svart katt gå över gatan.
Men när det gäller Roma, så är det inte många som slår mig i vidskeplig, jag kan nästan lova det. Allt måste stämma och jag tar titt som tätt på mig skulden när vi förlorar. Sorgligt, men sant.
Okej för att då nämna några saker gällande min vidskeplighet. För det första, jag får/kan absolut inte läsa några inför-matchen-rapporter på SF. Om jag råkar trycka på länken så jag kommer in på sidan så stänger jag ner den så fort som möjligt och får sedan halvt ångest för jag får känslan av att det nu kommer gå allt annat än bra för Roma.
För det andra så får jag inte ha några "supporterkläder" på mig alls. Till och med den minstaste lilla Romapinn i ena bakfickan är strängt förbjuden. Medför endast otur.
Sen väl under matchen så har jag även mina rutiner. Jag måste sitta på en speciell plats i vardagsrummet och min pappa på "sin plats" (jag måste alltid tillrättavisa honom vart hanmåste sitta). Sen, om Roma gör mål till allas lycka så får jag inte byta sittposition utan jag måste sitta som jag satt när de gjorde mål, hur obekvämt det än är. Gör det andra laget mål däremot, så måste jag sätta mig på ett annat sätt direkt.
Sist av allt, så måste jag kommentera vissa saker under matchens gång. Sitter jag tyst som en mus så lär ni nu förstå vad som händer. Så ofta går min mun i ett.
Det finns även en hel del saker, jag får till exempel inte logga in på datorn från att matchen startat till att domaren blåst för slutsignalen. + en massa mer.
Jag vet, det är en aning udda, det tycker jag till och med själv. Men det här är någonting som växt fram under åren helt enkelt.
Har ni några rutiner när Roma spelar eller är ni lika vidskepliga så berätta gärna? Vore kul att höra!
Julia
Men när det gäller Roma, så är det inte många som slår mig i vidskeplig, jag kan nästan lova det. Allt måste stämma och jag tar titt som tätt på mig skulden när vi förlorar. Sorgligt, men sant.
Okej för att då nämna några saker gällande min vidskeplighet. För det första, jag får/kan absolut inte läsa några inför-matchen-rapporter på SF. Om jag råkar trycka på länken så jag kommer in på sidan så stänger jag ner den så fort som möjligt och får sedan halvt ångest för jag får känslan av att det nu kommer gå allt annat än bra för Roma.
För det andra så får jag inte ha några "supporterkläder" på mig alls. Till och med den minstaste lilla Romapinn i ena bakfickan är strängt förbjuden. Medför endast otur.
Sen väl under matchen så har jag även mina rutiner. Jag måste sitta på en speciell plats i vardagsrummet och min pappa på "sin plats" (jag måste alltid tillrättavisa honom vart hanmåste sitta). Sen, om Roma gör mål till allas lycka så får jag inte byta sittposition utan jag måste sitta som jag satt när de gjorde mål, hur obekvämt det än är. Gör det andra laget mål däremot, så måste jag sätta mig på ett annat sätt direkt.
Sist av allt, så måste jag kommentera vissa saker under matchens gång. Sitter jag tyst som en mus så lär ni nu förstå vad som händer. Så ofta går min mun i ett.
Det finns även en hel del saker, jag får till exempel inte logga in på datorn från att matchen startat till att domaren blåst för slutsignalen. + en massa mer.
Jag vet, det är en aning udda, det tycker jag till och med själv. Men det här är någonting som växt fram under åren helt enkelt.
Har ni några rutiner när Roma spelar eller är ni lika vidskepliga så berätta gärna? Vore kul att höra!
Julia
=) / =(
Haha, nej jag skojade bara lite i det tidigare inlägget. Det är givetvis det här som är bäst och sämst gällande Roma.
=)
• Tottis alla målgester under tiden Ilary var gravid och precis efter Cristians födelse, man kan ju dö för mindre.
• Mexes ankomst till Roma! Gissa bara hur många gånger jag googlat efter bilder på honom.
• Alla piccoli romanisti barn som fick gå ärevarv med deras duktiga pappor runt Olimpico efter sista matchen förra året.
• Jag och lille Aquilani gifter oss till våren
• Att vi faktiskt har en montenegrian i laget gör det hela mycket roligare.
• Vi är det snyggaste laget i hela Europa!
• Bäst klädde tränaren i Serie A tillhör oss!
=(
• Någon av de italienska guldhjältarna (var det Cannavaro måntro?) rakade av de Rossi håret på planet hem från Tyskland och vår älskade Danielino har behållt det sedan dess. Suck, vilket misstag han gör.
• Utlåningen av Curci innebar att jag inte kan hela namnet på någon av våra målvakter
• Fast även om vi har det snyggaste laget i Europa så lär vi även ha den fulaste spelaren i laget. Förlåt Taddei, men ta det inte personligt.
• Jag önskar jag var Rosella Sensi...åtminstone att jag hade hennes jobb.
Återkommer med denna lista....
Julia
=)
• Tottis alla målgester under tiden Ilary var gravid och precis efter Cristians födelse, man kan ju dö för mindre.
• Mexes ankomst till Roma! Gissa bara hur många gånger jag googlat efter bilder på honom.
• Alla piccoli romanisti barn som fick gå ärevarv med deras duktiga pappor runt Olimpico efter sista matchen förra året.
• Jag och lille Aquilani gifter oss till våren
• Att vi faktiskt har en montenegrian i laget gör det hela mycket roligare.
• Vi är det snyggaste laget i hela Europa!
• Bäst klädde tränaren i Serie A tillhör oss!
=(
• Någon av de italienska guldhjältarna (var det Cannavaro måntro?) rakade av de Rossi håret på planet hem från Tyskland och vår älskade Danielino har behållt det sedan dess. Suck, vilket misstag han gör.
• Utlåningen av Curci innebar att jag inte kan hela namnet på någon av våra målvakter
• Fast även om vi har det snyggaste laget i Europa så lär vi även ha den fulaste spelaren i laget. Förlåt Taddei, men ta det inte personligt.
• Jag önskar jag var Rosella Sensi...åtminstone att jag hade hennes jobb.
Återkommer med denna lista....
Julia
Good vs. Bad
Nu tänkte jag köra lite Good Vs. Bad gällande Romaminnen och för att vara positiva så kan vi ju börja med det bra.
+
Okej, givetvis kan man inte skriva med alla goa Romaminnen här men för att fatta mig kort så finns det alltid några som är lite bättre än de andra.
¤ Scudetton
¤ Höga resultat mot bra motstånd (4-1 mot Inter, 4-0 mot Juventus, 5-1 mot Lazio)
¤ 2-0 mot Lazio på våren under säsongen 05/06. Egentligen var hela eran med 11 raka segrar något utöver det vanliga men den här matchen var speciell.
¤ Alla cupsegrar!
¤ Mancinis 2-0mål mot Lyon
¤ Båda segrarna mot Real Madrid i våras.
-
Det finns ju lite på minussidan också tyvärr.
¤ 7-1, säger inget mer
¤ Möten med Ascoli ger inga sköna minnen.
¤ Vår dröm som mästare var sann i X antal minuter i våras, tyvärr stannade det bara vid en dröm tillslut.
¤ Varje derbyförlust är ett tungt kapitell
+
Okej, givetvis kan man inte skriva med alla goa Romaminnen här men för att fatta mig kort så finns det alltid några som är lite bättre än de andra.
¤ Scudetton
¤ Höga resultat mot bra motstånd (4-1 mot Inter, 4-0 mot Juventus, 5-1 mot Lazio)
¤ 2-0 mot Lazio på våren under säsongen 05/06. Egentligen var hela eran med 11 raka segrar något utöver det vanliga men den här matchen var speciell.
¤ Alla cupsegrar!
¤ Mancinis 2-0mål mot Lyon
¤ Båda segrarna mot Real Madrid i våras.
-
Det finns ju lite på minussidan också tyvärr.
¤ 7-1, säger inget mer
¤ Möten med Ascoli ger inga sköna minnen.
¤ Vår dröm som mästare var sann i X antal minuter i våras, tyvärr stannade det bara vid en dröm tillslut.
¤ Varje derbyförlust är ett tungt kapitell
Sono...
Efter flera års skrivande på SF (och då framförallt kära Foro) så vet jag att många är väldigt nyfikna på vem jag är. Hemlighetsfull som jag är så brukar jag inte avslöja allt för mycket men för att vara lite snäll så hade jag tänkt öppna mig lite mer än vanligt för er åtminstone.
Som alla fö
rmodligen redan vet vid det här laget heter jag Julia, är 18 år och bor i den mindre mysiga kommunen Sollentuna, norr om Stockholm. Jag går nu sista året i skolan där jag läser sam-ekonomi (inte direkt världens roligaste inriktning men den duger). På fritiden träffar jag vänner, tittar på film, jobbar, shoppar och såklart, allas vårt gemensamma intresse, följer Roma! Söndagarna i mitt liv är tillägnade åt plugg och just Roma.
Jag har varit Romanista sedan jag var tio år och varför det blev just Roma för min del är inget annat än en ren slump. Det var då sommaren 2000 och EM spelades i Holland/Belgien. Man kan säga att det här var mitt första riktiga mästerskap. Visst har jag svaga minnen från Sveriges triumfer under VM 94' men varken några från EM 96' eller VM 98'. Så det var alltså under den här sommaren som jag började intressera mig för fotboll överhuvudtaget, allt tack vare en viss capitano.
Sverige mer eller mindre sög under detta mästerskap. Förlorade mot Belgien i inledningen, kryssade mot Turkiet och förlorade sista ödesmatchen mot just det - Italien! Vår nation åkte snabbt ut ur mästerskapet men mitt intresse svalnade ju inte för det, Italien fanns ju nämligen kvar. Inte för att jag brydde mig så mycket om dem då direkt. Inte förrän semifinalen, Holland-Italien. Det var då jag såg honom för första gången. Där, under straffläggningen, lade jag märke till honom. Han som lade en så där konstig straff. "Han skjuter ju sämre än mig" tänkte jag då. På något sätt chippade han in bollen i mål, superlöst, och inte kunde tioåriga jag förstå att det var fotbollskonst.
Men trots att jag tyckte den där straffen var det konstigaste jag någonsin sett så fångade straffläggaren min uppmärksamhet. Vi hade några EM-tidningar liggandes hemma så jag kollade upp vem denna man var och jag såg att han hette Francesco Totti och spelade i det italienska laget Roma. "Totti är min favoritspelare" sa jag till pappa och på den vägen är det nu. Visst var jag inte så hängiven i början av min Romatid men jag minns ändå scudetton väldigt bra och när vi sedan skaffade Canal+ så blev det Roma allt mer och mer. Idag växer kärleken för detta fotbollslag varje dag som går och jag följer allt som händer och sker med Roma (förutom transferrykten!). Det finns så många fina (och även dåliga) minnen med Roma men det får vi ta i ett annat inlägg.
Julia
Som alla fö
rmodligen redan vet vid det här laget heter jag Julia, är 18 år och bor i den mindre mysiga kommunen Sollentuna, norr om Stockholm. Jag går nu sista året i skolan där jag läser sam-ekonomi (inte direkt världens roligaste inriktning men den duger). På fritiden träffar jag vänner, tittar på film, jobbar, shoppar och såklart, allas vårt gemensamma intresse, följer Roma! Söndagarna i mitt liv är tillägnade åt plugg och just Roma.Jag har varit Romanista sedan jag var tio år och varför det blev just Roma för min del är inget annat än en ren slump. Det var då sommaren 2000 och EM spelades i Holland/Belgien. Man kan säga att det här var mitt första riktiga mästerskap. Visst har jag svaga minnen från Sveriges triumfer under VM 94' men varken några från EM 96' eller VM 98'. Så det var alltså under den här sommaren som jag började intressera mig för fotboll överhuvudtaget, allt tack vare en viss capitano.
Sverige mer eller mindre sög under detta mästerskap. Förlorade mot Belgien i inledningen, kryssade mot Turkiet och förlorade sista ödesmatchen mot just det - Italien! Vår nation åkte snabbt ut ur mästerskapet men mitt intresse svalnade ju inte för det, Italien fanns ju nämligen kvar. Inte för att jag brydde mig så mycket om dem då direkt. Inte förrän semifinalen, Holland-Italien. Det var då jag såg honom för första gången. Där, under straffläggningen, lade jag märke till honom. Han som lade en så där konstig straff. "Han skjuter ju sämre än mig" tänkte jag då. På något sätt chippade han in bollen i mål, superlöst, och inte kunde tioåriga jag förstå att det var fotbollskonst.
Men trots att jag tyckte den där straffen var det konstigaste jag någonsin sett så fångade straffläggaren min uppmärksamhet. Vi hade några EM-tidningar liggandes hemma så jag kollade upp vem denna man var och jag såg att han hette Francesco Totti och spelade i det italienska laget Roma. "Totti är min favoritspelare" sa jag till pappa och på den vägen är det nu. Visst var jag inte så hängiven i början av min Romatid men jag minns ändå scudetton väldigt bra och när vi sedan skaffade Canal+ så blev det Roma allt mer och mer. Idag växer kärleken för detta fotbollslag varje dag som går och jag följer allt som händer och sker med Roma (förutom transferrykten!). Det finns så många fina (och även dåliga) minnen med Roma men det får vi ta i ett annat inlägg.
Julia
fredag 28 november 2008
Hurra, blogglansering!
Äntligen är den här mina damer och herrar (egentligen hatar jag det klysch-uttryket men det passade bra in här) så har min Romablogg, Julias Romablogg, kommit. Som ni väntat, jag vet det. Men nu är den alltså här för den som väntar på något gott väntar ju som sagt aldrig för länge.
Idén till den här bloggen fick jag när jag läste i grabbarna grus nya blogg som fick mig att bli sugen på att göra en själv så voilà. Visserligen har tanken varit på tapeten tidigare men aldrig blivit något av men nu har jag alltså äntligen fått ändan ur vagnen.
Så, vad är det för speciellt med den här bloggen då? Jo, det är nämligen jag som skriver i den. En tjej som skriver om Roma präglar inte direkt det svenska samhället idag så just därför ska du fortsätta läsa, om du har lust det vill säga. Erkänn att ni grabbar alltid velat läsa om Roma ur en tjejs ögon? Nu har ni här chansen.
Vad jag kommer skriva om här är förmodligen lite smått och gott om Roma. Absolut inga långa matchrapporter och analyser för det kan jag verkligen inte göra och tycker det är heltrist. Det kan ni dessutom läsa på alla andra sidor som rör Roma så det behövs inte en till blogg för sådant. En annan sak som jag förmodligen inte kommer att beröra är alla transferrykten eller egna drömnyförvärv. För som tjej så har jag den vetenskapen att om en serbisk 19-årig anfallare gjorde fyra mål på mig i en b-lagsmatch när jag spelade med Roma på FM (ett spel som jag aldrig kommer spela) så måste han inte vara bra i verkligheten och ett namn för Roma.
Och alla dessa rykten gör en bara tokig, allt detta tas bara med en nypa salt tills något är officiellt på Romas hemsida (som för övrigt kanske är den sämsta lagsidan som finns).
Så ja, vad kommer då skrivas här? Allt möjligt, jag kommer kritisera, hylla, älska, förkasta...Allt mellan himmel och jord helt enkelt. Från att tjata på att Danielino måste sluta med att spela i rakat hår till att gratta Panucci till skytteligasegern. You name it. Vi får se helt enkelt.
Julia
Idén till den här bloggen fick jag när jag läste i grabbarna grus nya blogg som fick mig att bli sugen på att göra en själv så voilà. Visserligen har tanken varit på tapeten tidigare men aldrig blivit något av men nu har jag alltså äntligen fått ändan ur vagnen.
Så, vad är det för speciellt med den här bloggen då? Jo, det är nämligen jag som skriver i den. En tjej som skriver om Roma präglar inte direkt det svenska samhället idag så just därför ska du fortsätta läsa, om du har lust det vill säga. Erkänn att ni grabbar alltid velat läsa om Roma ur en tjejs ögon? Nu har ni här chansen.
Vad jag kommer skriva om här är förmodligen lite smått och gott om Roma. Absolut inga långa matchrapporter och analyser för det kan jag verkligen inte göra och tycker det är heltrist. Det kan ni dessutom läsa på alla andra sidor som rör Roma så det behövs inte en till blogg för sådant. En annan sak som jag förmodligen inte kommer att beröra är alla transferrykten eller egna drömnyförvärv. För som tjej så har jag den vetenskapen att om en serbisk 19-årig anfallare gjorde fyra mål på mig i en b-lagsmatch när jag spelade med Roma på FM (ett spel som jag aldrig kommer spela) så måste han inte vara bra i verkligheten och ett namn för Roma.
Och alla dessa rykten gör en bara tokig, allt detta tas bara med en nypa salt tills något är officiellt på Romas hemsida (som för övrigt kanske är den sämsta lagsidan som finns).
Så ja, vad kommer då skrivas här? Allt möjligt, jag kommer kritisera, hylla, älska, förkasta...Allt mellan himmel och jord helt enkelt. Från att tjata på att Danielino måste sluta med att spela i rakat hår till att gratta Panucci till skytteligasegern. You name it. Vi får se helt enkelt.
Julia
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)