Så det är bäst att du stannar hörrödu!!
Roma från en Giallarossa
onsdag 30 juni 2010
tisdag 29 juni 2010
10 anni con la magica!
29 juni 2010. En dag som betyder att jag fyller 10 år som romanista. Tanti auguri a me! Det är 10 år sen Totti lite coolt sådär cucchiaiade in sin straff på Van der Sar. 10 år har jag stått vid Tottis sida. 10 år har jag stått vid Romas sida. Och mer kommer det bli. Fantastico.
Roma mia ti amo per sempre!
måndag 28 juni 2010
söndag 27 juni 2010
Una maglia troppo bella!
18 april 2010
Lazio-Roma 1-2
Beautiful Day
Hohoh mitt bästa köp för bara 10 €.
Köksutrustning à la Roma
Det här fick min mamma i försenad mors-dag-present av mig när jag kom hem från Rom. Jättesnällt va, men det fanns såklart en hake:
- När jag flyttar hemifrån måste jag ta tillbaka dem....
Tur att min mamma bara skrattade och sa att det var lugnt. Perfekta presenten!
lördag 26 juni 2010
Non voglio crederlo
Jag vill inte tro att det är sant. Motta har lämnat oss för Udinese. Han ville tydligen stanna men Udine tror mer på honom än vad Roma gör.
TRISTISSIMO!!
Jag kommer sakna honom SÅ mycket och be för att han återkommer.
Grazie per tutto Marco ♥! (fan fan fan jag vill inte säga så)
Grazie Grazie Grazie!
De flesta av er minns nog att vi gjorde en ganska bra säsong i år. Vi föll på målsnöret och Inter vart mästarnas mästare. Men, Roma hyllades säkert minst lika mycket som Inter. "Grattis Inter, men magiska Roma" stog det i Corriere dello Sport dagen efter ligan var avgjord. CdS gav även ut en DVD som hette Stolthetens Säsong som handlade om just bara Roma och alla magiska matcher från 09/10 (den är fantastisk). Jag köpte en bok som hette AS Roma - Grazie lo stesso som också är ett stort tack till världens mest fantastiska lag för den gångna säsongen.
Så då måste ju även jag säga mitt grazie till dessa män som förgyllt så många liv.
Vi börjar med alla där längst bak på plan.
GRAZIE....
Julio Sergio. Man har ju undrat några gånger, vem fan är han? Den där målisen som var tredje, fjärde, femte, sjätte målvakt i tio år som inte ens fick spela spela träningsmatcher vart helt plötsligt en av våra absolut viktigaste spelare. Från ingenting och ingenstans. Klart man undrar vad det är för skummis. Hur som helst så hör han till kategorin bland de bästa målvakterna jag någonsin sett i Roma under min tid. Laziodödare med en sjuuuk räddning på Mauris skott i vinterderbyt samt straffräddning i våras. Han är en förevigt älskad hjälte redan efter en säsong (en SPELAD säsong). Hade varit given förstamålvakt i vilket landslag som helst förut Brasilien. Tack!
Marco Cassetti. Utskällt, utbuad och utskrattad. Orden var hårda och onda från alla. Fram till den 6e december som alla alltid kommer minnas som Cassetti-day. En spark och allt det förgångna vart genast förlåtet. CASS-etti vart istället Super-Marco. Cassetti förbättrades så otroligt mycket så det är svårt att tro att det var samma #77 som inledde säsongen. Visst gjorde Cass-etti comeback då och då men i takt med att frisyren utvecklades så gjorde även Cassetti det. Han kanske inte är något supermirakel utöver det vanliga men nu slipper man åtminstone bita sönder alla naglar så fort bollen närmar sig högerkanten. Han har växt något otroligt. Tack!
Nicolas Burdisso. När Burdisso kom till Roma så minns jag att min storebror hånskrattade åt övergången. Han är nämligen interista och berättade att Burdisso är den som alltid får hjärnsläpp och gör världens idiotgrejer. Ojdå tänkte jag och funderade på om vi skulle sakna Loria trots allt. Men åh, Burdisso...vilken kille. Jag tycker så mycket om honom och vi bara ska ha honom nu. Historien mellan honom och oss tar inte slut här. È uno di noi. Tack!
Juan. Jag tänker nästan aldrig på hur riktigt jäkla bra Juan faktiskt är. Men sen när det är match så är han där, och där och där och där....Han är överallt. Han är en mur. Han är bäst, det räcker. Tack!
Philippe Mexes. Mexes är så himla speciell. Efter ha varit given startspelare i flera år så har han fått sitta en hel del på bänken men han gör det så fantastiskt. Han sätter sig där, utan att säga ett ord. Non è francese, è romano. Och romare säljer man inte. Ni såg väl tårarna efter matchen mot Sampdoria? Det är mer kärlek än vad Inter någonsin kommer kunna få. Han älskar Roma minst lika mycket som vi gör. Mexes kärlek till Roma kommer aldrig gå att köpa. Vi behöver honom. En evig favorit. Tack!
John-Arne Riise. Är det inte kul att Riise är typ populärast på Olimpico? På matcherna får man jämt höra "Olé olé olé oléééé....Riiiiiiseee....Riiiseeee". Poppis eller vad? Men det är klart, gör man mål mot Inter, Milan, Juventus, har världens hårdaste skott, springer som en duracell-kanin och är felfri match efter match, då har man all rätt att få en ramsa efter sig. Tycker fortfarande han borde få en gata döpt efter sig efter målet i Turin. Grande Norwegia! Tack!
Marco Motta. Jag har ju gillat Motta sen dag ett och jag hade hoppats på hans genombrott i år. Men istället fick Cassetti spela och han har gjort det stabilt bra efter många många om och men. Motta har väl fått sina få chanser men inte riktigt tagit dem, tyvärr. Och visst är det frustrerande för han har ju sån jävla talang och potential! Nu har jag på känn att han lämnar nu i sommar och då kommer jag ha djup sorg här hemma i okänt antal dagar. Men än är inget klart så vi kan fortfarande hoppas Marcone stannar hos oss. Och jag har i alla fall fått chansen att prata med honom + jag har ett kort med min högerbacksfavvo och det kommer alltid vara forever! Tack!
Doni, Lobont, Artur, Andreolli, Tonetto. Tack för allt ni presterat, även om det kanske inte är så mycket. Siete giocatori della Roma e quindi vi amiamo. Tack!
Fortsättning följeeeeeeer!
Så då måste ju även jag säga mitt grazie till dessa män som förgyllt så många liv.
Vi börjar med alla där längst bak på plan.
GRAZIE....
Julio Sergio. Man har ju undrat några gånger, vem fan är han? Den där målisen som var tredje, fjärde, femte, sjätte målvakt i tio år som inte ens fick spela spela träningsmatcher vart helt plötsligt en av våra absolut viktigaste spelare. Från ingenting och ingenstans. Klart man undrar vad det är för skummis. Hur som helst så hör han till kategorin bland de bästa målvakterna jag någonsin sett i Roma under min tid. Laziodödare med en sjuuuk räddning på Mauris skott i vinterderbyt samt straffräddning i våras. Han är en förevigt älskad hjälte redan efter en säsong (en SPELAD säsong). Hade varit given förstamålvakt i vilket landslag som helst förut Brasilien. Tack!
Marco Cassetti. Utskällt, utbuad och utskrattad. Orden var hårda och onda från alla. Fram till den 6e december som alla alltid kommer minnas som Cassetti-day. En spark och allt det förgångna vart genast förlåtet. CASS-etti vart istället Super-Marco. Cassetti förbättrades så otroligt mycket så det är svårt att tro att det var samma #77 som inledde säsongen. Visst gjorde Cass-etti comeback då och då men i takt med att frisyren utvecklades så gjorde även Cassetti det. Han kanske inte är något supermirakel utöver det vanliga men nu slipper man åtminstone bita sönder alla naglar så fort bollen närmar sig högerkanten. Han har växt något otroligt. Tack!
Nicolas Burdisso. När Burdisso kom till Roma så minns jag att min storebror hånskrattade åt övergången. Han är nämligen interista och berättade att Burdisso är den som alltid får hjärnsläpp och gör världens idiotgrejer. Ojdå tänkte jag och funderade på om vi skulle sakna Loria trots allt. Men åh, Burdisso...vilken kille. Jag tycker så mycket om honom och vi bara ska ha honom nu. Historien mellan honom och oss tar inte slut här. È uno di noi. Tack!
Juan. Jag tänker nästan aldrig på hur riktigt jäkla bra Juan faktiskt är. Men sen när det är match så är han där, och där och där och där....Han är överallt. Han är en mur. Han är bäst, det räcker. Tack!
Philippe Mexes. Mexes är så himla speciell. Efter ha varit given startspelare i flera år så har han fått sitta en hel del på bänken men han gör det så fantastiskt. Han sätter sig där, utan att säga ett ord. Non è francese, è romano. Och romare säljer man inte. Ni såg väl tårarna efter matchen mot Sampdoria? Det är mer kärlek än vad Inter någonsin kommer kunna få. Han älskar Roma minst lika mycket som vi gör. Mexes kärlek till Roma kommer aldrig gå att köpa. Vi behöver honom. En evig favorit. Tack!
John-Arne Riise. Är det inte kul att Riise är typ populärast på Olimpico? På matcherna får man jämt höra "Olé olé olé oléééé....Riiiiiiseee....Riiiseeee". Poppis eller vad? Men det är klart, gör man mål mot Inter, Milan, Juventus, har världens hårdaste skott, springer som en duracell-kanin och är felfri match efter match, då har man all rätt att få en ramsa efter sig. Tycker fortfarande han borde få en gata döpt efter sig efter målet i Turin. Grande Norwegia! Tack!
Marco Motta. Jag har ju gillat Motta sen dag ett och jag hade hoppats på hans genombrott i år. Men istället fick Cassetti spela och han har gjort det stabilt bra efter många många om och men. Motta har väl fått sina få chanser men inte riktigt tagit dem, tyvärr. Och visst är det frustrerande för han har ju sån jävla talang och potential! Nu har jag på känn att han lämnar nu i sommar och då kommer jag ha djup sorg här hemma i okänt antal dagar. Men än är inget klart så vi kan fortfarande hoppas Marcone stannar hos oss. Och jag har i alla fall fått chansen att prata med honom + jag har ett kort med min högerbacksfavvo och det kommer alltid vara forever! Tack!
Doni, Lobont, Artur, Andreolli, Tonetto. Tack för allt ni presterat, även om det kanske inte är så mycket. Siete giocatori della Roma e quindi vi amiamo. Tack!
Fortsättning följeeeeeeer!
torsdag 24 juni 2010
Tröst
Tur att jag har tillräckligt med näsdukar åtminstone så jag kan sörja Italiens utgång hela midsommarhelgen.
Una vergogna senza Totti.
Och hur många gånger har vi inte sagt det här då:
No Totti, no party!
Men det stämmer ju så väl, så väl. Till och med i landslaget. Har du inte fattat det Lippi?
Italiens trupp är inte bra. Det sa alla. Det visste alla. Ingen förväntade sig särskilt mycket på ett lag med gamla, mätta, slocknade stjärnor. MEN...som regerande världsmästare ska man samla ihop mer än 2 poäng mot lag som Paraguay, Nya Zeeland och Slovakien.
Italien kom sist i en av VM:s lättaste grupper och det är en skam.
"A casa con vergogna" skriver Gazzettan, "Brutta Italia" skriver Corriere della Sera, "Jättefiaskot" skriver Aftonbladet.
Mitt enda lag är ute nu...alldeles för tidigt. Så det blir att heja på enskilda individer i fortsättningen (Burdisso & Juan). Italien får åka hem, skämmas lite grann, byta tränare, förändras, generationsväxla, byggas om och komma tillbaka i EM 2012 med Daniele De Rossi som capitano. Då jävlarns...
No Totti, no party!
Men det stämmer ju så väl, så väl. Till och med i landslaget. Har du inte fattat det Lippi?
Italiens trupp är inte bra. Det sa alla. Det visste alla. Ingen förväntade sig särskilt mycket på ett lag med gamla, mätta, slocknade stjärnor. MEN...som regerande världsmästare ska man samla ihop mer än 2 poäng mot lag som Paraguay, Nya Zeeland och Slovakien.
Italien kom sist i en av VM:s lättaste grupper och det är en skam.
"A casa con vergogna" skriver Gazzettan, "Brutta Italia" skriver Corriere della Sera, "Jättefiaskot" skriver Aftonbladet.
Mitt enda lag är ute nu...alldeles för tidigt. Så det blir att heja på enskilda individer i fortsättningen (Burdisso & Juan). Italien får åka hem, skämmas lite grann, byta tränare, förändras, generationsväxla, byggas om och komma tillbaka i EM 2012 med Daniele De Rossi som capitano. Då jävlarns...
fredag 18 juni 2010
Resultattippning
Allora. Ska vi ta tag i det här nu då? Tja, värt att prova i alla fall. För även om säsongen inte är igång så är det mycket som händer ändå runt vårt kära lag. Sen har vi ju boys nere i Sydafrika också som ska följas.
Och på tal om Sydafrika så kan jag berätta en liten rolig sak som hände i samband med Italien-Paraguay...
Vid varje VM och EM tippar jag resultaten i alla matcher, från gruppspel till final. För att skryta lite så har jag en väldig talang för just det. Tex så tippade jag Spanien-Tyskland i final i EM för två år sen och så sent som igår tippade jag rätt på BÅDE Argentina-Sydkorea och Nigeria-Grekland (jag kanske ska börja satsa pengar på det där).
I alla fall, ibland får man bara den här känslan av ett resultat i huvudet och VET att matchen kommer sluta så (eller pratar jag bara för mig själv nu?). Jag älskar när jag får sådana nu-vet-jag-att-vi-kommer-vinna-känslor med Roma. Det är inte ofta men det händer och när det väl inträffar så är det nästan läskigt för att resultatet slutar EXAKT så som man vet att det ska göra redan innan matchen.
För några år sen när vi mötte Livorno så visste jag redan innan att vi skulle vinna matchen med 3-0. Fråga mig inte varför, det är bara en känsla som jag vet stämmer. Själva matchen kunde jag inte se då jag själv hade match men när matchen var slut ringde jag pappa direkt och frågade:
"Visst vann Roma med 3-0?"
Självklart stämde det.
Men juste, Italien-Paraguay var det ja. Och ni kan ju gissa mitt tippningsresultat. 1-1 ja. En sådan match jag fick resultat-vibbar av flera veckor innan den spelades. 100 % säker.
Eftersom jag fortfarande var i Italien i måndags under matchen så var vi ju tvungna att hitta Italientröjor att ha under matchen för att visa Sveriges stöd.
Vi hittade flera stånd som sålde matchtröjor men det fanns inte den enda mannen jag kunde tänka mig att ha på ryggen, De Rossi (vem annars?).
Efter 2 timmars promenerande i Palermo hittade jag äntligen min De Rossi-tröja och jag slog till direkt. Magkänslan fanns där när jag köpte den.
Matchen såg vi med våra italienska vänner och jag sa flera gånger innan matchen:
- Det blir 1-1.
Och jag hade rätt.
MEN det roliga med den här matchen var inte att jag hade rätt på resultatet utan när Italien fick hörnan innan målet så sa jag även:
- Nu blir det 1-1. De Rossi.
Tror ni inte att italienarna som jag hängde med vart impade?
-----------------------------------------------
Och slutligen, all cred till Danielino. Han kan alltid göra en så otroligt MEGAstolt!
Och på tal om Sydafrika så kan jag berätta en liten rolig sak som hände i samband med Italien-Paraguay...
Vid varje VM och EM tippar jag resultaten i alla matcher, från gruppspel till final. För att skryta lite så har jag en väldig talang för just det. Tex så tippade jag Spanien-Tyskland i final i EM för två år sen och så sent som igår tippade jag rätt på BÅDE Argentina-Sydkorea och Nigeria-Grekland (jag kanske ska börja satsa pengar på det där).
I alla fall, ibland får man bara den här känslan av ett resultat i huvudet och VET att matchen kommer sluta så (eller pratar jag bara för mig själv nu?). Jag älskar när jag får sådana nu-vet-jag-att-vi-kommer-vinna-känslor med Roma. Det är inte ofta men det händer och när det väl inträffar så är det nästan läskigt för att resultatet slutar EXAKT så som man vet att det ska göra redan innan matchen.
För några år sen när vi mötte Livorno så visste jag redan innan att vi skulle vinna matchen med 3-0. Fråga mig inte varför, det är bara en känsla som jag vet stämmer. Själva matchen kunde jag inte se då jag själv hade match men när matchen var slut ringde jag pappa direkt och frågade:
"Visst vann Roma med 3-0?"
Självklart stämde det.
Men juste, Italien-Paraguay var det ja. Och ni kan ju gissa mitt tippningsresultat. 1-1 ja. En sådan match jag fick resultat-vibbar av flera veckor innan den spelades. 100 % säker.
Eftersom jag fortfarande var i Italien i måndags under matchen så var vi ju tvungna att hitta Italientröjor att ha under matchen för att visa Sveriges stöd.
Vi hittade flera stånd som sålde matchtröjor men det fanns inte den enda mannen jag kunde tänka mig att ha på ryggen, De Rossi (vem annars?).
Efter 2 timmars promenerande i Palermo hittade jag äntligen min De Rossi-tröja och jag slog till direkt. Magkänslan fanns där när jag köpte den.
Matchen såg vi med våra italienska vänner och jag sa flera gånger innan matchen:
- Det blir 1-1.
Och jag hade rätt.
MEN det roliga med den här matchen var inte att jag hade rätt på resultatet utan när Italien fick hörnan innan målet så sa jag även:
- Nu blir det 1-1. De Rossi.
Tror ni inte att italienarna som jag hängde med vart impade?
-----------------------------------------------
Och slutligen, all cred till Danielino. Han kan alltid göra en så otroligt MEGAstolt!
lördag 5 juni 2010
Una piccola pausa.
Jag skäms verkligen, bloggen har aldrig sett sämre dagar än dessa. Och då befinner jag mig ändå i Romaland. Inte bra!! Och det värsta av allt är att jag lämnar Rom ikväll. 3 månader har jag hängt här nu och upplevt mer än vad jag kunnat önska. Jag har massvis saker jag vill dela med er, som jag ska dela med er. Ikväll åker vi söderut, till Sicilien, för lite nedvarvning av hela den här fantastiskt oförglömliga resan och då kommer den här bloggen vara likamed ZERO för internet kommer inte finnas. Men om 11-12 dagar sådär, är jag i Sverige igen och då ska jag försöka ta tag i den här sidan så den inte går under....
Tills dess så storhejar vi på Italien i VM! FORZA AZZURRI!
Tills dess så storhejar vi på Italien i VM! FORZA AZZURRI!
onsdag 2 juni 2010
tisdag 1 juni 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)