De flesta av er minns nog att vi gjorde en ganska bra säsong i år. Vi föll på målsnöret och Inter vart mästarnas mästare. Men, Roma hyllades säkert minst lika mycket som Inter. "Grattis Inter, men magiska Roma" stog det i Corriere dello Sport dagen efter ligan var avgjord. CdS gav även ut en DVD som hette Stolthetens Säsong som handlade om just bara Roma och alla magiska matcher från 09/10 (den är fantastisk). Jag köpte en bok som hette AS Roma - Grazie lo stesso som också är ett stort tack till världens mest fantastiska lag för den gångna säsongen.
Så då måste ju även jag säga mitt grazie till dessa män som förgyllt så många liv.
Vi börjar med alla där längst bak på plan.
GRAZIE....
Julio Sergio. Man har ju undrat några gånger, vem fan är han? Den där målisen som var tredje, fjärde, femte, sjätte målvakt i tio år som inte ens fick spela spela träningsmatcher vart helt plötsligt en av våra absolut viktigaste spelare. Från ingenting och ingenstans. Klart man undrar vad det är för skummis. Hur som helst så hör han till kategorin bland de bästa målvakterna jag någonsin sett i Roma under min tid. Laziodödare med en sjuuuk räddning på Mauris skott i vinterderbyt samt straffräddning i våras. Han är en förevigt älskad hjälte redan efter en säsong (en SPELAD säsong). Hade varit given förstamålvakt i vilket landslag som helst förut Brasilien. Tack!
Marco Cassetti. Utskällt, utbuad och utskrattad. Orden var hårda och onda från alla. Fram till den 6e december som alla alltid kommer minnas som Cassetti-day. En spark och allt det förgångna vart genast förlåtet. CASS-etti vart istället Super-Marco. Cassetti förbättrades så otroligt mycket så det är svårt att tro att det var samma #77 som inledde säsongen. Visst gjorde Cass-etti comeback då och då men i takt med att frisyren utvecklades så gjorde även Cassetti det. Han kanske inte är något supermirakel utöver det vanliga men nu slipper man åtminstone bita sönder alla naglar så fort bollen närmar sig högerkanten. Han har växt något otroligt. Tack!
Nicolas Burdisso. När Burdisso kom till Roma så minns jag att min storebror hånskrattade åt övergången. Han är nämligen interista och berättade att Burdisso är den som alltid får hjärnsläpp och gör världens idiotgrejer. Ojdå tänkte jag och funderade på om vi skulle sakna Loria trots allt. Men åh, Burdisso...vilken kille. Jag tycker så mycket om honom och vi bara ska ha honom nu. Historien mellan honom och oss tar inte slut här. È uno di noi. Tack!
Juan. Jag tänker nästan aldrig på hur riktigt jäkla bra Juan faktiskt är. Men sen när det är match så är han där, och där och där och där....Han är överallt. Han är en mur. Han är bäst, det räcker. Tack!
Philippe Mexes. Mexes är så himla speciell. Efter ha varit given startspelare i flera år så har han fått sitta en hel del på bänken men han gör det så fantastiskt. Han sätter sig där, utan att säga ett ord. Non è francese, è romano. Och romare säljer man inte. Ni såg väl tårarna efter matchen mot Sampdoria? Det är mer kärlek än vad Inter någonsin kommer kunna få. Han älskar Roma minst lika mycket som vi gör. Mexes kärlek till Roma kommer aldrig gå att köpa. Vi behöver honom. En evig favorit. Tack!
John-Arne Riise. Är det inte kul att Riise är typ populärast på Olimpico? På matcherna får man jämt höra "Olé olé olé oléééé....Riiiiiiseee....Riiiseeee". Poppis eller vad? Men det är klart, gör man mål mot Inter, Milan, Juventus, har världens hårdaste skott, springer som en duracell-kanin och är felfri match efter match, då har man all rätt att få en ramsa efter sig. Tycker fortfarande han borde få en gata döpt efter sig efter målet i Turin. Grande Norwegia! Tack!
Marco Motta. Jag har ju gillat Motta sen dag ett och jag hade hoppats på hans genombrott i år. Men istället fick Cassetti spela och han har gjort det stabilt bra efter många många om och men. Motta har väl fått sina få chanser men inte riktigt tagit dem, tyvärr. Och visst är det frustrerande för han har ju sån jävla talang och potential! Nu har jag på känn att han lämnar nu i sommar och då kommer jag ha djup sorg här hemma i okänt antal dagar. Men än är inget klart så vi kan fortfarande hoppas Marcone stannar hos oss. Och jag har i alla fall fått chansen att prata med honom + jag har ett kort med min högerbacksfavvo och det kommer alltid vara forever! Tack!
Doni, Lobont, Artur, Andreolli, Tonetto. Tack för allt ni presterat, även om det kanske inte är så mycket. Siete giocatori della Roma e quindi vi amiamo. Tack!
Fortsättning följeeeeeeer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar