Nej, jag kunde inte se matchen.
Nej, vi har inte hållit vår första nolla för säsongen.
Nej, Totti ryckte inte ifrån i skytteligan.
Men....
Ja, vi vann matchen!
Ja, Vuci är på gång!
Ja, vi vann vår första ligamatch i de vita tröjorna!
Ja, vi ryckte ifrån de ljusblå äääännu mer!
Ja, vi närmar oss fjärdeplatsen!
Sånna här segrar är så jäklans sköna. Det är ingen sådan här euforisk känsla man har, där man vill springa, skrika och hoppa hur mycket som helst. Utan det här är mer en lättnande känsla. Ett puuh. Sådana här segrar är viktiga att vinna, jobbiga bortamatcher. Att slå Atalanta på bortaplan gör man verkligen inte på beställning men det är ändå en sådan match man ska vinna. Om man vill hänga på. Därför känns allt bara så himla bra efter dagens omgång.
Eftersom jag inte sett matchen, utan bara några highlights med halvtaskig kvalité på YouTube så har jag egentligen inte så mycket att säga. Vucinic får höga betyg. Och Mexes! Jag visste väl att han skulle komma tillbaka som en ny "the wall". Eller wall och wall är han väl inte riktigt än för vi har ännu INTE HÅLLIT NOLLAN! Gaaah, börjar bli smått frustrerande nu. Tur att vi är bra på att göra mål. Annars hade vi aldrig vunnit och vart typ som....Lazio.
Nu väntar Basel. Då är De Rossi tillbaka, skönt. Sen är det faktiskt dags för ROMDERBY. Dags att börja bli nervös redan typ nu. Men just ikväll skänker vi inte de små ljusblå fårahedarna några tankar alls utan njuter istället över vår fina trepoängare. Men sen, imorgon, börjar Derby della Capitale-veckan, då jäklar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar