Efter Fiorentina-matchen har jag tänkt mycket på Roma och vad som faktiskt pågår i vårt lag. Projekt-tänkning. Direkt efter matchen i söndags var jag så arg, ledsen och besviken på Roma så jag visste knappt vad jag skulle ta mig till. Jag var så ofantligt trött på det som kallades för "projektet" så att jag ville kräkas varje gång jag bara hörde ordet. Vad är det här för projekt egentligen? Vad ska det bli av det? Kommer det att funka i Roma? Ska det ge resultat eller bara visa sig stundtals som i matcher mot bottengäng à la Lecce? Vem är Luis Enrique och vad gör han hos oss egentligen? Är han en vilsen spanjor som helst vill träna Barca?
Det var många frågetecken och det är det fortfarande. Jag har inte direkt blivit smartare under dessa dagar och frågorna finns fortfarande kvar. Men nu har jag ändå på sätt och vis bestämt mig. Jag är med mitt Roma, jag är beredd att ge det här jäkla projektet mer tid. Jag vet inte om det kommer gå och jag kommer svära som en oxe om vi förlorar mot Juventus. Men ändå. Jag drog redan innan säsongen till med klyschan att Rom inte byggdes på en dag och att jag var beredd att lägga ner tid på det här. Men då visste jag samtidigt inte hur jobbigt och tufft det faktiskt skulle bli. Det må bli ännu jobbigare men då får man spotta i nävarna, resa sig upp och komma igen. I slutändan måste all denna uppoffring löna sig och då kommer allt vara värt det. Ni minns säkert Spallettis första höst hos oss? Den var inte heller särskilt rolig eftersom det tar tid att bygga ihop det lag man eftersträvar. Men sen vet vi väl alla också hur det gick efter jul och det gjorde även De Rossi oss påminda om igår då han i en intervju sa "med Spalletti började vi spela bra efter jul". Helt plötsligt var den halvknackiga höstinledningen som bortblåst för direkt efter kom 11 historiskt oförglömliga segrar i rad.
Nu är det inte sagt att det blir samma fina resultat med Luis Enrique men man måste tro på det man gör. Sen kan jag inte påstå att Luis Enrique har mitt förtroende, men han har min support. Än så länge. Saker tar sin tid, det har vi märkt tidigare. I sinom tid kommer även vi får le, skratta och jubla. När det sker och med vem det sker får dock framtiden utvisa.
3 kommentarer:
Vore jättetrevligt om kära Daniele kunde skriva på nytt nu innan Mancini kommer med sina oljemiljonärer bakom sig. . .
Bra skrivet Julia! Håller med dig till 100%! Gäller bara att bita ihop och hoppas på att det här bara är en knackig början på något stort..
Abbe/
Skulle vara den bästa julklapp man kunde önska sig.
Kahro/ Tackar! Precis, vi får hålla tummarna för det..
Skicka en kommentar