Roma från en Giallarossa
fredag 30 april 2010
Voglia di stringersi un po'
Det här är min absoluta favoritromaramsa alla kategorier. Går och sjunger på den jämt här nere. Nu finns den i låtformat också, vilken fredagslycka!
"Lo sai perché, tutta la mia vita é giallorossa,
C'è una ragione, ho la Roma in fondo al cuore,
AS Roma io non vivo senza te!"
Vi och dem
Om någon ens skulle undra, så nej jag har inte grävt ner mig i något sorgeträsk och ältar över förra söndagen. Abbiamo ancora speranza. Nu blickar vi framåt till morgondagens match mot Parma och ännu mer mot söndagens partita. Lazio-Inter.
Inför just den matchen har man verkligen märkt vad som rör sig i många laziales huvuden. Dem ligger i botten, långt ifrån säkrat Serie A-kontrakt, men de flesta vill inget annat än att dem lägger sig mot Inter på söndag. Hatet till Roma verkar vara betydligt större än kärleken till Lazio enligt många.
Samtidigt vill precis ALLA romanisti att Lazio vinner på söndag även om det verkligen tar emot att säga.
Jag säger såhär, jag hejar inte på Lazio på söndag. Jag vill bara att Inter förlorar.
Inför just den matchen har man verkligen märkt vad som rör sig i många laziales huvuden. Dem ligger i botten, långt ifrån säkrat Serie A-kontrakt, men de flesta vill inget annat än att dem lägger sig mot Inter på söndag. Hatet till Roma verkar vara betydligt större än kärleken till Lazio enligt många.
Samtidigt vill precis ALLA romanisti att Lazio vinner på söndag även om det verkligen tar emot att säga.
Jag säger såhär, jag hejar inte på Lazio på söndag. Jag vill bara att Inter förlorar.
tisdag 27 april 2010
Romanista per sempre
Jag har börjat skriva om söndagens match kanske hundra gånger nu. Men mina fingrar vill inte samarbeta med mina tankar verkar det som.
Det är med sorg jag kommer minnas den 25 april 2010. Helst av allt vill jag inte minnas alls. Alla drömmar, alla förhoppningar, all tro, allt hopp som vi byggt upp på ett halvår känns som bortblåsta.
I oktober var vi ett litet litet ljus i världens största mörker. Ett ljus som höll på att släckas för gott. Men istället för att släckas så blev lågan allt starkare och starkare. Vi har kämpat igenom den starkaste motvind och hela tiden blivit större och starkare. Tillslut var vi inget litet stearinljus längre. Vi var en fackla, en eldstad, en valborgsmässoeld.
Vi var större. Vi var bättre. Vi var starkare.
Men i söndags kom Sampdoria och släckte det ljus och hopp som vi byggt upp sedan november. Det var 45 minuter som förvandlade världens lyckligaste fotbollsfans till världens ledsnaste fotbollsfans. Men vi borde kanske ha lärt oss nu, att dem goda vinner bara i sagor. Jag trodde faktiskt, att för en gångs skull så skulle de goda vinna även i verkligheten men vi hoppades kanske på för mycket.
Det är inte slut än. Än finns det ett litet hopp som fortfarande lever. Men tyvärr tror jag Inter klarar det här utan problem nu. Dem är för starka, för erfarna, för bra på att vinna.
Vad som händer får vi se men en sak är i alla fall säker: hur det än går den här säsongen, hur många poäng vi än tar och vilken plats vi än kommer på, så har Roma gett mig allt. Jag kommer vara världens stoltaste romanista när domaren blåser av matchen den 16 maj i Verona. Det här är inte slutet, det är början på något nytt!
Det är med sorg jag kommer minnas den 25 april 2010. Helst av allt vill jag inte minnas alls. Alla drömmar, alla förhoppningar, all tro, allt hopp som vi byggt upp på ett halvår känns som bortblåsta.
I oktober var vi ett litet litet ljus i världens största mörker. Ett ljus som höll på att släckas för gott. Men istället för att släckas så blev lågan allt starkare och starkare. Vi har kämpat igenom den starkaste motvind och hela tiden blivit större och starkare. Tillslut var vi inget litet stearinljus längre. Vi var en fackla, en eldstad, en valborgsmässoeld.
Vi var större. Vi var bättre. Vi var starkare.
Men i söndags kom Sampdoria och släckte det ljus och hopp som vi byggt upp sedan november. Det var 45 minuter som förvandlade världens lyckligaste fotbollsfans till världens ledsnaste fotbollsfans. Men vi borde kanske ha lärt oss nu, att dem goda vinner bara i sagor. Jag trodde faktiskt, att för en gångs skull så skulle de goda vinna även i verkligheten men vi hoppades kanske på för mycket.
Det är inte slut än. Än finns det ett litet hopp som fortfarande lever. Men tyvärr tror jag Inter klarar det här utan problem nu. Dem är för starka, för erfarna, för bra på att vinna.
Vad som händer får vi se men en sak är i alla fall säker: hur det än går den här säsongen, hur många poäng vi än tar och vilken plats vi än kommer på, så har Roma gett mig allt. Jag kommer vara världens stoltaste romanista när domaren blåser av matchen den 16 maj i Verona. Det här är inte slutet, det är början på något nytt!
Svensk Romakonst
Igår åt vi nattpizza på vår favoritpizzeria. De Rossi har ätit där och alla som jobbar där är självklart urtrevliga romanisti. Dem bad mig skriva på deras spegel så självklart gjorde jag det!
Sabato a ParmA?
Jag kom just hem efter en gryyym utekväll. Jag kan ha fixat skjuts till Parma i helgen!!! Och om det blir så dör jaaag. Vilken dröm!! Bortamatch med Roma. 8 timmar bort med bil med några hardcores romanisti. Grymt! Jag uppdaterar er om det.
måndag 26 april 2010
26 april
Fy fan vad tungt det är. Sorgen på Olimpico igår var lika stor som lyckan efter Inter, lyckan efter Atalanta, lyckan efter Lazio. Ingenting är över än. Vi kan inte sluta tro än. Nu blir det svårare än någonsin men vi kan inte ge upp än. Ligan är inte slut än även om det känns som ett helvete just nu. Jag brukar alltid tänka att det som inte dödar, det härdar men i detta fall vet jag inte. Allt är bara svart men vi måste komma igen! Vi är Roma!
Det finns så mycket att skriva om. Första förlusten på 24 matcher, Ranieris byten, Tottis mål, den grymma sorgen och vilken buffone till domare som dömde matchen men det tar vi sen, kanske imorgon, för nu ska jag gå och äta tårta till frukost eftersom jag fyller år. Så jag ska försöka le idag. Jag kommer le idag men förutsättningarna kunde ju varit bättre...
Det finns så mycket att skriva om. Första förlusten på 24 matcher, Ranieris byten, Tottis mål, den grymma sorgen och vilken buffone till domare som dömde matchen men det tar vi sen, kanske imorgon, för nu ska jag gå och äta tårta till frukost eftersom jag fyller år. Så jag ska försöka le idag. Jag kommer le idag men förutsättningarna kunde ju varit bättre...
söndag 25 april 2010
Grinta, voce, cuore - vogliamo il tricolore!
Om någon timme bär det av till Olimpico och snälla Roma, låt den 25 april bli ett nytt kapitel i denna underbara saga.
Roma-Samp
Varje söndag vaknar jag upp med samma slags symtom: magknip, darrande händer, illamående och ett dunkande huvud. Jag är ett nervöst vrak som inte kan tänka på något annat än Roma.
Söndagar är ett helvete fram till matchstart, speciellt nu på senaste tiden. Matcherna pendlar sedan mellan himmel och helvete, mellan hopp och förtvivlan, mellan lycka och sorg. Det är mycket lidande men det är värt allting i hela världen när domaren blåser av matchen och det står 11 gulröda vargar som segrare. Då existerar inget annat än den ultimata lyckan.
Idag är det söndag. 25 april. Dagen innan min födelsedag. Roma-Sampdoria.
Idag ska jag till Olimpico igen och mitt hjärta har redan börjat slå snabbare. Varje match är på liv eller död nu. Det är vinna eller försvinna som gäller. Vi är så nära, så jävla nära, men samtidigt fattas det fortfarande otroligt mycket.
Vi kan inte vika ner oss. Vi har inte råd med det.
Det är en svår match (som vanligt), Samp är bra. Men dem ska inte kunna rubba oss på ett fullsatt Olimpico. Inter får låna förstaplatsen idag men när dagen är slut ska vi ha tagit tillbaka den. Och som sagt, imorgon fyller jag 20 år och jag önskar mig inget annat än en seger i kvällens match. Ikväll vill jag gå från Olimpico med världens största leende, som serieledare!
Söndagar är ett helvete fram till matchstart, speciellt nu på senaste tiden. Matcherna pendlar sedan mellan himmel och helvete, mellan hopp och förtvivlan, mellan lycka och sorg. Det är mycket lidande men det är värt allting i hela världen när domaren blåser av matchen och det står 11 gulröda vargar som segrare. Då existerar inget annat än den ultimata lyckan.
Idag är det söndag. 25 april. Dagen innan min födelsedag. Roma-Sampdoria.
Idag ska jag till Olimpico igen och mitt hjärta har redan börjat slå snabbare. Varje match är på liv eller död nu. Det är vinna eller försvinna som gäller. Vi är så nära, så jävla nära, men samtidigt fattas det fortfarande otroligt mycket.
Vi kan inte vika ner oss. Vi har inte råd med det.
Det är en svår match (som vanligt), Samp är bra. Men dem ska inte kunna rubba oss på ett fullsatt Olimpico. Inter får låna förstaplatsen idag men när dagen är slut ska vi ha tagit tillbaka den. Och som sagt, imorgon fyller jag 20 år och jag önskar mig inget annat än en seger i kvällens match. Ikväll vill jag gå från Olimpico med världens största leende, som serieledare!
lördag 24 april 2010
Il sogno diventa realtà?
Såhär skrev jag i bloggen i maj förra året:
Jag trodde aldrig det skulle bli som jag ville. Att det var mest en dröm som aldrig skulle inträffa. Men se bara vart vi är påväg nu. Grazie Roma!
Och förövrigt, Tiribocchi, han har ju sagt massa gånger att han romanista. Nu har han världens chans att bevisa det och ge oss världens förutsättningar för imorgon! Daje Atalanta!
"Jag vet egentligen inte vad jag vill. Eller jo, allra helst vill jag att Sensi behåller Roma och att hela laget nästa säsong ger oss upprättelse och svarar för något helt fantastisk. Så att vi kan bevisa för hela världen att pengar inte allt är och att man faktiskt kan vinna med spelare som Motta, Riise, Pizarro och Brighi. "
Jag trodde aldrig det skulle bli som jag ville. Att det var mest en dröm som aldrig skulle inträffa. Men se bara vart vi är påväg nu. Grazie Roma!
Och förövrigt, Tiribocchi, han har ju sagt massa gånger att han romanista. Nu har han världens chans att bevisa det och ge oss världens förutsättningar för imorgon! Daje Atalanta!
fredag 23 april 2010
Che fantasia!
Igår var jag på bio för första gången här i Rom. Kul upplevelse. En riktig fantasy-film var det för vad är bland det första som händer i filmen? Jo, Roma spelar mot Catania i Coppa Italia och förlorar med 4-0. Hur verkligt är det på en skala liksom?
torsdag 22 april 2010
Siamo fortissimi
Det är intressant att se hur tron på vårat lag blivit så otroligt stark hos alla romanisti sedan jag kom till Rom i mitten av mars. Vilket i och för sig inte är så konstigt då vi bara radar upp fantastiska vinster efter varandra.
Men till exempel, efter 4-2-segern mot Udinese så var vi äntligen tillbaka på det vinnande spåret igen efter några jobbiga X-matcher och vi var inte alltför långt efter Inter. Folk drömde lite i gulddrömmar men när jag frågade om vi skulle vinna scudetton lät det mest:
- Njeeaa, Inter blir nog för starka, tyvärr.
Efter den magiska segern då Inter vart här på besök hade hoppet stigit och om scudetton lät det såhär:
- Speriamo!
Vi hoppas.
Och så nu...nu när vi har 24 raka utan förlust, 6 raka segrar varav ett kokande derby och flest poäng av alla så har drömmarna blivit tro. Det återstår visserligen lite, upploppet. Men det jag får till svar nu när jag frågar om vi vinner scudetton är:
- Si, siamo fortissimi!
Men till exempel, efter 4-2-segern mot Udinese så var vi äntligen tillbaka på det vinnande spåret igen efter några jobbiga X-matcher och vi var inte alltför långt efter Inter. Folk drömde lite i gulddrömmar men när jag frågade om vi skulle vinna scudetton lät det mest:
- Njeeaa, Inter blir nog för starka, tyvärr.
Efter den magiska segern då Inter vart här på besök hade hoppet stigit och om scudetton lät det såhär:
- Speriamo!
Vi hoppas.
Och så nu...nu när vi har 24 raka utan förlust, 6 raka segrar varav ett kokande derby och flest poäng av alla så har drömmarna blivit tro. Det återstår visserligen lite, upploppet. Men det jag får till svar nu när jag frågar om vi vinner scudetton är:
- Si, siamo fortissimi!
Una squadra, mille emozioni
...och nu är tårarna väldigt väldigt nära att ramla ner på tangentbordet.
onsdag 21 april 2010
Good stuff
• Vi leder ligan!
• Äntligen cupdags!
• Biljetter till Roma-Samp fixade
• De Rossi har slutspelsskägg
• Rom har födelsedag idag, grattis min älskade älsklingsstad! (och jag fyller år på måndag, hehe).
• 16. Lazio 37
• Strålande sol och 23 grader varmt
• Zlatan går till Barca för att vinna "den där jävla Champions League". Och se hur det ser ut att gå...(inte för att jag gillar Inter men det är komiskt)
• Vi leder ligan! (kan inte sägas för många gånger)
• Våran grannes balkongutstyrsel:
• Äntligen cupdags!
• Biljetter till Roma-Samp fixade
• De Rossi har slutspelsskägg
• Rom har födelsedag idag, grattis min älskade älsklingsstad! (och jag fyller år på måndag, hehe).
• 16. Lazio 37
• Strålande sol och 23 grader varmt
• Zlatan går till Barca för att vinna "den där jävla Champions League". Och se hur det ser ut att gå...(inte för att jag gillar Inter men det är komiskt)
• Vi leder ligan! (kan inte sägas för många gånger)
• Våran grannes balkongutstyrsel:
måndag 19 april 2010
1. Roma 71
Efter första halvlek igår ställde jag in mig på förlust. Det var nervöst, darrigt och något annat Roma som spelade än det vi är vana vid. Jag började tänka att 23 raka vinster är inte dåligt och att ingenting är kört än. Det återstår fortfarande 4 omgångar och Inter är bara 2 poäng före. Vi kan fortfarande vinna scudetton...
Jag var inte på matchen igår. Jag hade ingen biljett (MERDA!!!). Så istället såg jag matchen på en bar tillsammans med några vänner, 4 laziali och massa romanisti. När andra halvlek började var jag tvungen att springa på toa (jag hade druckit för mycket öl, för att lugna nerverna). När jag tvättade händerna hörde jag ett stort jubel. Jippie trodde jag, nu har Roma kvitterat!!! Men när jag kom ut från toan stog det fortfarande 1-0.
- Lazio missade just straff!! sa mina nyfunna romanistivänner bredvid mig.
- Oddio!
Att de Rossi och Totti hade blivit utbytta hade jag också missat men jag såg snabbt att dem saknades.
- De Rossi och Totti utbytta. Taddei och Menez kom in istället, berättade romansiterna vid bordet bredvid.
- Oddio!
Hur ska vi kunna vinna ett derby utan urromarna De Rossi och Totti? Är Ranieri galen? Nej, han är ett geni jag aldrig skådat förr. För var match som går blir jag alltmer och mer säker på att han är Guds gåva till oss. Come lui, nessuno mai!
Matchen fortsatte och så var det vår tur att få straff. Ingen Totti. Vem lägger straffen? Jag var livrädd att Pizarro skulle slå den. Men det var Grandissimo Vucinic som stegade fram.
- Han missar, han missar!! sa jag till alla. Jag var verkligen hundra på att han skulle bränna för det skulle vara så typiskt Roma.
Men Roma är ju så otypiska den här säsongen och därför satte Grandissimo Vucinic straffen, såklart.
MASSJUBEL!!!
När vi sedan fick Frisparken, ja den med stort F, så hoppade jag upp och ner och skrek: Riise, Riise!!! Riise har gjort mål mot Inter, Juve och Milan så nu saknades det bara mot Lazio. Nu var det hans tur! Men nehej, det är Grandissimo Vucinic som springer fram mot bollen och ååååhooooojjj.... han skjuter, krutar, pepprar in bollen i mål.
Vad hände? Leder vi? Har vi vänt ett derbyunderläge till 2-1 ledning UTAN Totti och De Rossi? Svaret är: ja.
Resten av matchen kände jag mig faktiskt hur lugn som helst och jag började ropa "abbiamo vinto" innan övertiden ens hade annonserats. Det här släpper vi aldrig, jag bara visste det.
Slutsignal och massjubel igen.
Vi vann.
VI VANN!!!
Det är knappt så jag kan tro det än idag. Och ni skulle sett Rom, efter slutsignalen. Det är för vackert för att ens kunna beskriva. Bilar, vespor och bussar med Romaflaggor. Alla tutar och hänger ut genom fönstret och skriker ut den förlösande glädjen och lyckan. Om det var galna scener efter Roma-Inter så vet jag inte vad jag ska kalla det här. Jag har nog aldrig sett Rom så vackert. Roma betyder allt. Det är obeskrivligt.
Jag var inte på matchen igår. Jag hade ingen biljett (MERDA!!!). Så istället såg jag matchen på en bar tillsammans med några vänner, 4 laziali och massa romanisti. När andra halvlek började var jag tvungen att springa på toa (jag hade druckit för mycket öl, för att lugna nerverna). När jag tvättade händerna hörde jag ett stort jubel. Jippie trodde jag, nu har Roma kvitterat!!! Men när jag kom ut från toan stog det fortfarande 1-0.
- Lazio missade just straff!! sa mina nyfunna romanistivänner bredvid mig.
- Oddio!
Att de Rossi och Totti hade blivit utbytta hade jag också missat men jag såg snabbt att dem saknades.
- De Rossi och Totti utbytta. Taddei och Menez kom in istället, berättade romansiterna vid bordet bredvid.
- Oddio!
Hur ska vi kunna vinna ett derby utan urromarna De Rossi och Totti? Är Ranieri galen? Nej, han är ett geni jag aldrig skådat förr. För var match som går blir jag alltmer och mer säker på att han är Guds gåva till oss. Come lui, nessuno mai!
Matchen fortsatte och så var det vår tur att få straff. Ingen Totti. Vem lägger straffen? Jag var livrädd att Pizarro skulle slå den. Men det var Grandissimo Vucinic som stegade fram.
- Han missar, han missar!! sa jag till alla. Jag var verkligen hundra på att han skulle bränna för det skulle vara så typiskt Roma.
Men Roma är ju så otypiska den här säsongen och därför satte Grandissimo Vucinic straffen, såklart.
MASSJUBEL!!!
När vi sedan fick Frisparken, ja den med stort F, så hoppade jag upp och ner och skrek: Riise, Riise!!! Riise har gjort mål mot Inter, Juve och Milan så nu saknades det bara mot Lazio. Nu var det hans tur! Men nehej, det är Grandissimo Vucinic som springer fram mot bollen och ååååhooooojjj.... han skjuter, krutar, pepprar in bollen i mål.
Vad hände? Leder vi? Har vi vänt ett derbyunderläge till 2-1 ledning UTAN Totti och De Rossi? Svaret är: ja.
Resten av matchen kände jag mig faktiskt hur lugn som helst och jag började ropa "abbiamo vinto" innan övertiden ens hade annonserats. Det här släpper vi aldrig, jag bara visste det.
Slutsignal och massjubel igen.
Vi vann.
VI VANN!!!
Det är knappt så jag kan tro det än idag. Och ni skulle sett Rom, efter slutsignalen. Det är för vackert för att ens kunna beskriva. Bilar, vespor och bussar med Romaflaggor. Alla tutar och hänger ut genom fönstret och skriker ut den förlösande glädjen och lyckan. Om det var galna scener efter Roma-Inter så vet jag inte vad jag ska kalla det här. Jag har nog aldrig sett Rom så vackert. Roma betyder allt. Det är obeskrivligt.
söndag 18 april 2010
IL MIO GRANDE AMORE!!!
Jag är världens lyckligaste för jag hejar på världens bästa lag!!!!!
1. Roma 34 21 8 5 61-37 71
1. Roma 34 21 8 5 61-37 71
La voglia di vincere
Nu, nu kör vi snart. 11 män. 11 giocatori. 11 vargar. 11 gulröda. 11 romanisti som ikväll måste göra mer mål än dem på andra sidan. Det är en äcklig, läskig, galen match. Jag har inte kunnat sova på flera nätter och idag har världens tyngsta sten i magen. Eller sten? Det är snarare ett flyttblock eller en hel rullstensås. Händerna darrar så jag tappar skrivförmågan. Derbyt är det enda som snurrar i huvudet. Diagnos: derbyfrossa. Jag vet inte om det är en normal sjukdom men jag har drabbats av den ialla fall. Jag är livrädd, förväntansfull och troppo nervosa.
Det blir intressant att se om jag överlever matchen.
Ni kan alla derbyregler. Form, tabellplacering, spelartrupp och skador spelar knappt någon roll. Det är viljan att vinna, inställningen och styrkan att aldrig ge upp som är de vinnande ingredienserna. Vi måste ha med oss det ikväll. Vi måste slita, kämpa, spela och springa som om det var den sista matchen vi spelade. Vår dröm är nära nu. Men det återstår 5 motståndare. Lazio är ett av hindren som måste besegras. Kom igen nu Roma, låt oss fortsätta drömma. Låt oss fortfarande
tro att vi ska vinna i år. Låt denna match bli ytterligare ett underbart kapitel ur denna magiska säsong.
Nu har jag skrivit mer än vad jag trodde jag skulle klara. Jag får återkomma efter matchen (om jag fortfarande lever då).
Forza grande Roma!
Det blir intressant att se om jag överlever matchen.
Ni kan alla derbyregler. Form, tabellplacering, spelartrupp och skador spelar knappt någon roll. Det är viljan att vinna, inställningen och styrkan att aldrig ge upp som är de vinnande ingredienserna. Vi måste ha med oss det ikväll. Vi måste slita, kämpa, spela och springa som om det var den sista matchen vi spelade. Vår dröm är nära nu. Men det återstår 5 motståndare. Lazio är ett av hindren som måste besegras. Kom igen nu Roma, låt oss fortsätta drömma. Låt oss fortfarande
tro att vi ska vinna i år. Låt denna match bli ytterligare ett underbart kapitel ur denna magiska säsong.
Nu har jag skrivit mer än vad jag trodde jag skulle klara. Jag får återkomma efter matchen (om jag fortfarande lever då).
Forza grande Roma!
fredag 16 april 2010
torsdag 15 april 2010
onsdag 14 april 2010
Libri
Idag har jag Romashoppat lite. Två böcker vart det, fint. Har läst ett kapitel ur De Rossi-boken och det gav mig rysningar. Han är världens bästa kille. Nej, dags för kapitel två nu.
tisdag 13 april 2010
Lazie? No grazie!
Jag har pratat med väldigt många fotbollsgillande italienare här. Det har varit juventini, interisti, milanisti och majoriteten är tack o lov romanisti. Men ingen, INGEN, jag har pratat med har varit laziale. Inte så jag klagar direkt.
måndag 12 april 2010
Siamo primi
Vilken måndag! Tänk att vakna upp som serieledare. Wow, visst är det en skumt härlig känsla? Vet någon när vi ledde serien senast?
Men vilken pers det var på Olimpico igår. Första halvleken var bra. Den var mycket bra. Fint spel och alla jobbade verkligen. När Totti sprang långt ner på egen planhalva och glidtacklade till sig bollen från en Atalanta-spelare så insåg man hur viktig den här matchen var. På ljustavlan dök det också upp trevliga resultat: Lazio låg under med 2-0 och samma sak med Milan. När målen även trillade in för oss och till och med Super-Marco Cassetti (tänk att han blivit så stabil!!) gjorde mål så kändes det verkligen som det här var våran dag!
Men sen i andra halvleken händer något. För det första så börjar de andra resultaten gå emot oss. Lazio vänder sitt underläge till 3-2 och Milan fixar kvittering. Allt kändes så oroligt, så förvirrande. När Atalanta gjorde 2-1 var jag säker på att dem skulle kvittera. Att det skulle bli så att både vi, Inter och Milan spelade 2-2. Det hade vart så typiskt. Men nu för tiden så är ju Roma ibland så otypiskt Roma-aktiga. Så istället för 2-2 så vann vi! Det satt visserligen långt inne och andra halvlek var ett långt lidande. Men vad gör det? Abbiamo vinto!!!
Glädjen när slutsignalen kom var enorm! De Rossi ställde sig ner på knäna och bara skrek ut lyckan och hela Olimpico var helt euforisk. Sen tror jag inte det finns något som ger sådan gåshud då alla står med sina halsdukar och sjunger Grazie Roma tillsammans. Den känslan finner jag inga ord till utan den måste bara upplevas. Att göra det med känslan av att vara serieledare är ännu mer fantastisk. Jag är mållös, helt otroligt.
Jag vet att vi inte har vunnit något ännu. Men för mig har vi egentligen redan vunnit allt. Kolla bara vad vi har gjort. Det vi har presterat den här säsongen är unikt, en bragd utöver det vanliga. Vi har legat 15 poäng bakom Inter och se på oss nu. Nu är vi etta! Nu har vi tagit flest poäng av alla lag. Nu har vi spelat 23 raka matcher utan att förlora. Hur den här säsongen än slutar så kommer jag vara så otroligt nöjd och stolt över vad vi har presterat. Jag vet inte om jag någonsin känt sådan stolthet över att vara Romanista som jag gör just nu. Vilket jävla magiskt lag vi har.
Grazie Roma!
Men vilken pers det var på Olimpico igår. Första halvleken var bra. Den var mycket bra. Fint spel och alla jobbade verkligen. När Totti sprang långt ner på egen planhalva och glidtacklade till sig bollen från en Atalanta-spelare så insåg man hur viktig den här matchen var. På ljustavlan dök det också upp trevliga resultat: Lazio låg under med 2-0 och samma sak med Milan. När målen även trillade in för oss och till och med Super-Marco Cassetti (tänk att han blivit så stabil!!) gjorde mål så kändes det verkligen som det här var våran dag!
Men sen i andra halvleken händer något. För det första så börjar de andra resultaten gå emot oss. Lazio vänder sitt underläge till 3-2 och Milan fixar kvittering. Allt kändes så oroligt, så förvirrande. När Atalanta gjorde 2-1 var jag säker på att dem skulle kvittera. Att det skulle bli så att både vi, Inter och Milan spelade 2-2. Det hade vart så typiskt. Men nu för tiden så är ju Roma ibland så otypiskt Roma-aktiga. Så istället för 2-2 så vann vi! Det satt visserligen långt inne och andra halvlek var ett långt lidande. Men vad gör det? Abbiamo vinto!!!
Glädjen när slutsignalen kom var enorm! De Rossi ställde sig ner på knäna och bara skrek ut lyckan och hela Olimpico var helt euforisk. Sen tror jag inte det finns något som ger sådan gåshud då alla står med sina halsdukar och sjunger Grazie Roma tillsammans. Den känslan finner jag inga ord till utan den måste bara upplevas. Att göra det med känslan av att vara serieledare är ännu mer fantastisk. Jag är mållös, helt otroligt.
Jag vet att vi inte har vunnit något ännu. Men för mig har vi egentligen redan vunnit allt. Kolla bara vad vi har gjort. Det vi har presterat den här säsongen är unikt, en bragd utöver det vanliga. Vi har legat 15 poäng bakom Inter och se på oss nu. Nu är vi etta! Nu har vi tagit flest poäng av alla lag. Nu har vi spelat 23 raka matcher utan att förlora. Hur den här säsongen än slutar så kommer jag vara så otroligt nöjd och stolt över vad vi har presterat. Jag vet inte om jag någonsin känt sådan stolthet över att vara Romanista som jag gör just nu. Vilket jävla magiskt lag vi har.
Grazie Roma!
söndag 11 april 2010
NUMERO UNO!!
SERIELEDARE! SERIELEDARE! SERIELEDARE! SERIELEDARE! SERIELEDARE! SERIELEDARE! SERIELEDARE! SERIELEDARE! SERIELEDARE! SERIELEDARE! SERIELEDARE! SERIELEDARE! SERIELEDARE! SERIELEDARE! SERIELEDARE! SERIELEDARE! SERIELEDARE! SERIELEDARE! SERIELEDARE! SERIELEDARE! SERIELEDARE! SERIELEDARE! SERIELEDARE! SERIELEDARE! SERIELEDARE! SERIELEDARE! SERIELEDARE! SERIELEDARE! SERIELEDARE! SERIELEDARE!SERIELEDARE! SERIELEDARE!
Dai Roma vinci per noi!
Åker till Olimpico om en kvart. Jag är sjukt nervös. Nu har vi bannemig allt i våra egna händer. Vi har chansen att bli serieledare idag och vi måste ta den chansen. Jag tror på våra grabbar och vi ska klara det här! Det gör vi!
DAJE ROMA!
DAJE ROMA!
lördag 10 april 2010
Tack Viola!
Mina vänner, jag kan med stor glädje säga att Fiorentina-Inter vart 2-2. Grazie Fiornetina, mille grazie! Imorgon har vi världens chans. Vi kan bli serieledare!! Vinner vi imorgon kommer det bli väldigt väldigt bra drag på Olimpico. Nu grejar vi det här. NU GÅR VI OM INTER!!
fredag 9 april 2010
Söndagslängtan!
Ibland får man sådana Roma-craving. Eller egentligen har jag det varje dag men ibland är abstinensen större än vad den brukar vara. Som idag. Jag kan knappt bärga mig till söndag då det är Roma-Atalanta för att jag är så taggad på att gå till Olimpico igen (det var ju faktiskt hela två veckor sist, long time no see). Hur ska jag klara mig sen i Sverige utan att få gå till Olimpico var och varannan vecka? Jaja, det problemet tar vi då.
Nu fokuserar vi på Roma-Atalanta istället.
Svår match (det säger jag i och för sig om varenda match). Atalanta kämpar för att hänga sig kvar men vårt superlag ska väl klara av dem ändå? Intressant att se hur Mister formar anfallet. Lär bli ToToVu från start och Menez på bänken va? Jag hoppashoppashoppas att Totti gör mål på söndag. Av alla matcher jag sett live på Olimpico (4 st + 6 min av den bortregnade Roma-Sampdoria) så har Totti aldrig funnits med i målprotokollet (dock har han lyckats missa en straff). Allora, huvudsaken är att vi vinner sen om Totti, Brighi eller Tonetto gör mål kvittar.
Annat jag kan rapportera om att det lär bli mycket folk på Olimpico på söndag, igen! Hur fantastiskt är inte det? Det har varit biljettkö även till denna match. Kan ni fatta det? KÖ för att köpa biljetter till Roma-Atalanta. Visserligen var det kanske ingen Roma-Inter-hets när biljetterna släpptes men ändå....Kö för att komma in på RomaStore för att köpa biljetter till en sådan ostor match som Roma-Atalanta. När hände det senast tro?
Domenica=festa!
Nu fokuserar vi på Roma-Atalanta istället.
Svår match (det säger jag i och för sig om varenda match). Atalanta kämpar för att hänga sig kvar men vårt superlag ska väl klara av dem ändå? Intressant att se hur Mister formar anfallet. Lär bli ToToVu från start och Menez på bänken va? Jag hoppashoppashoppas att Totti gör mål på söndag. Av alla matcher jag sett live på Olimpico (4 st + 6 min av den bortregnade Roma-Sampdoria) så har Totti aldrig funnits med i målprotokollet (dock har han lyckats missa en straff). Allora, huvudsaken är att vi vinner sen om Totti, Brighi eller Tonetto gör mål kvittar.
Annat jag kan rapportera om att det lär bli mycket folk på Olimpico på söndag, igen! Hur fantastiskt är inte det? Det har varit biljettkö även till denna match. Kan ni fatta det? KÖ för att köpa biljetter till Roma-Atalanta. Visserligen var det kanske ingen Roma-Inter-hets när biljetterna släpptes men ändå....Kö för att komma in på RomaStore för att köpa biljetter till en sådan ostor match som Roma-Atalanta. När hände det senast tro?
Domenica=festa!
torsdag 8 april 2010
onsdag 7 april 2010
Bari borta
En bekant var på plats mot Bari i helgen och jag fick just den här bilden av honom. Rätt hyfsat bortafölje va?
What goes around comes around?
Okej, Calciopoli verkar leva igen. Nya bevis kan göra så att vi får en scudetto eller två. Ärligt talat bryr jag mig inte om de blir våra eller inte. Jag kommer inte fira. Jag kommer inte känna någon extra glädje. Vad spelar det för roll om papprena ändras så att vi står som vinnare istället för Inter? Calciopoli är en skam för den italienska fotbollen och jag vill vinna en scudetto för att vi rättvist samlar ihop flest poäng, inte för att andra fuskar sig till dem.
Om vi nu tilldelas en scudetto extra (eller fler, jag vet inte hur många det rör sig om) så är det väl bara att nicka och ta emot. Huvudsaken är inte VEM som ska ha scudetton, huvudsaken är att Inter i sådana fall INTE ska ha den. Om bevisen stämmer så förtjänar dem endast sitt straff. Om vi blir vinnare i efterhand så kommer det bara kännas fel. Absolut inte orättvist, men helt fel. En scudetto utan värde kan man lika gärna vara utan.
Om vi nu tilldelas en scudetto extra (eller fler, jag vet inte hur många det rör sig om) så är det väl bara att nicka och ta emot. Huvudsaken är inte VEM som ska ha scudetton, huvudsaken är att Inter i sådana fall INTE ska ha den. Om bevisen stämmer så förtjänar dem endast sitt straff. Om vi blir vinnare i efterhand så kommer det bara kännas fel. Absolut inte orättvist, men helt fel. En scudetto utan värde kan man lika gärna vara utan.
Quanto sei bella Roma
Jag må vara världens sämsta bloggerska för tillfället men Rom dessa dagar är så überfantastiskt så jag vet inte vad (yes, det är paradiset). Solen skiner lika starkt som La Magica och la vita è bellissima! Jag ska försöka få upp ångan igen så snabbt jag bara kan!
söndag 4 april 2010
Enjoy!
Efter gårdagens importantissimo 3 poäng så borde jag leva på det men jag kan verkligen inte släppa matchen mot Inter ännu. Vi njuter av den lite till (samtidigt som vi njuter av poängen mot Bari, inget går upp mot dubbelnjutning).
lördag 3 april 2010
Tutti a Bari
Solen skiner här idag. Jag var just ute och det är varmt. Våren är verkligen här. Eller vår? Sommar snarare sagt. Det är vindstilla och knappt några moln på himlen. Det är en perfekt dag för en picknick i Villa Borghese eller en promenad längs Tibern. Jag är i Rom och har allt jag kan önska här. Men allt jag önskar idag är att jag var i Bari. Tur att vi har våra tifosi på plats därsom ska lyfta våra vargar. Våra hjältar. Tillsammans ska vi fixa tre poäng idag. Har vi Bologna med oss idag kan vi vara serieledare när dagen är över. Hur strano är inte den känslan? Men hur konstigt det än känns så är jag sugen på det ialla fall. Roma, serieledare....ja varför inte.
fredag 2 april 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)