Il ritorno

Buongiorno! 

Efter lite drygt fyra månaders frånvaro så är det äntligen dags att säga hej till er alla och innan vi går in på gårdagens utklassning så tänkte jag uttråka er lite om vad som har hänt de senaste månaderna. Jag har alltså precis kommit tillbaka till Sverige efter att ha pluggat fyra månader i Milano. Det har varit en fantastisk tid och jag gillade verkligen Milano, men som ni vet så går det inte att jämföra med Rom. Inget går att jämföra med Rom. Jag har hunnit vara med om mycket i Milano, både bra och mindre bra saker. Om vi tar händelserna som ligger på topplistan så kan jag plocka fram två saker. Först och främst så har vi ju givetvis Inter-Roma på San Siro. Som ni enkelt kan förstå så var det en helt sjuk upplevelse och match som jag föralltid kommer bära med mig. Att dessutom alla Romafans överröstade "Pazza Inter" genom att sjunga Roma Roma Roma innan start var fantastiskt. Det har snart gått fyra månader sedan den matchen men jag saknar fortfarande ord för den och får rysningar så fort jag tänker på den.

En annan sak som inträffade som jag skrev lite hetsigt och snabbt om när jag kom hem från en sen utekväll var när jag träffade på lite fotbollsspelare ute på krogen, närmare bestämt Montolivo, Abate samt....Borriello. Det var nämligen så att jag hamnade uppe på VIP-delen inne på Roberto Cavallis klubb och helt plötsligt ser jag självaste Borriello några meter bort. Det här kan ju inte vara sant tänkte jag då eftersom jag hade skämtat om det innan jag åkte. Men där stod han livs levande och jag började gå runt och säga till mig själv: det är Borriello, det är Borriello, det är Borriello, DET ÄR BORRIELLO!!!! Jag vet inte riktigt hur allt gick till men det slutade med att jag satt mellan Borriello och en australiensare och agerade tolk mellan dom, haha! En väldigt underhållande kväll men bilderna från den kvällen håller jag för mig själv. 

Livet som romanista i Milano då? Tjaa, det är inte särskilt svårt men man är relativt ensam som det. Dessutom måste man kunna hävda sig men det är jag rätt bra på för varenda gång jag vart ute och träffat lite italienare så måste jag tydligen alltid fråga vilket lag dom hejar på samt uttrycka min passion för Roma och så är snacket igång. Kan säga att ALLA blir väldigt chockade, förvånade och överraskade när en svensk blond tjej kommer och säger i Milano att hon hejar på Roma. Men det är i och för sig samma sak i Sverige så jag har vanan inne. Romaprylar fanns det inte så jättemycket av direkt och såg fort jag såg nått så blev jag mer eller mindre eld och lågor och ville köpa det direkt. En gång blev jag "kär" i ett Roma USB-minne och ville såååå gärna ha det och var väldigt nära på att betala 20 € för det. Men så insåg jag att jag använder kanske USB-minnen en gång om året på sin höjd så jag gjorde aldrig den investeringen. Istället fick det bli ett otroligt vackert Romaskal till min iPhone istället som jag är otroligt nöjd över för nu har jag utan tvekan Sveriges vackraste telefon!!

 

Ja, det var väl det för det här inlägget skulle jag gissa. Nu vet ni att jag är tillbaka och ska återigen bomba med Romainlägg igen. Som jag saknat det!!! Jag hoppas ni fortfarande är med mig (?).