1. Roma 71

Efter första halvlek igår ställde jag in mig på förlust. Det var nervöst, darrigt och något annat Roma som spelade än det vi är vana vid. Jag började tänka att 23 raka vinster är inte dåligt och att ingenting är kört än. Det återstår fortfarande 4 omgångar och Inter är bara 2 poäng före. Vi kan fortfarande vinna scudetton...

Jag var inte på matchen igår. Jag hade ingen biljett (MERDA!!!). Så istället såg jag matchen på en bar tillsammans med några vänner, 4 laziali och massa romanisti. När andra halvlek började var jag tvungen att springa på toa (jag hade druckit för mycket öl, för att lugna nerverna). När jag tvättade händerna hörde jag ett stort jubel. Jippie trodde jag, nu har Roma kvitterat!!! Men när jag kom ut från toan stog det fortfarande 1-0.
- Lazio missade just straff!! sa mina nyfunna romanistivänner bredvid mig.
- Oddio!


Att de Rossi och Totti hade blivit utbytta hade jag också missat men jag såg snabbt att dem saknades.
- De Rossi och Totti utbytta. Taddei och Menez kom in istället, berättade romansiterna vid bordet bredvid.
- Oddio!
Hur ska vi kunna vinna ett derby utan urromarna De Rossi och Totti? Är Ranieri galen? Nej, han är ett geni jag aldrig skådat förr. För var match som går blir jag alltmer och mer säker på att han är Guds gåva till oss. Come lui, nessuno mai!

Matchen fortsatte och så var det vår tur att få straff. Ingen Totti. Vem lägger straffen? Jag var livrädd att Pizarro skulle slå den. Men det var Grandissimo Vucinic som stegade fram.
- Han missar, han missar!! sa jag till alla. Jag var verkligen hundra på att han skulle bränna för det skulle vara så typiskt Roma.
Men Roma är ju så otypiska den här säsongen och därför satte Grandissimo Vucinic straffen, såklart.
MASSJUBEL!!!

När vi sedan fick Frisparken, ja den med stort F, så hoppade jag upp och ner och skrek: Riise, Riise!!! Riise har gjort mål mot Inter, Juve och Milan så nu saknades det bara mot Lazio. Nu var det hans tur! Men nehej, det är Grandissimo Vucinic som springer fram mot bollen och ååååhooooojjj.... han skjuter, krutar, pepprar in bollen i mål.
Vad hände? Leder vi? Har vi vänt ett derbyunderläge till 2-1 ledning UTAN Totti och De Rossi? Svaret är: ja.
Resten av matchen kände jag mig faktiskt hur lugn som helst och jag började ropa "abbiamo vinto" innan övertiden ens hade annonserats. Det här släpper vi aldrig, jag bara visste det.
Slutsignal och massjubel igen.
Vi vann.

VI VANN!!!

Det är knappt så jag kan tro det än idag. Och ni skulle sett Rom, efter slutsignalen. Det är för vackert för att ens kunna beskriva. Bilar, vespor och bussar med Romaflaggor. Alla tutar och hänger ut genom fönstret och skriker ut den förlösande glädjen och lyckan. Om det var galna scener efter Roma-Inter så vet jag inte vad jag ska kalla det här. Jag har nog aldrig sett Rom så vackert. Roma betyder allt. Det är obeskrivligt.