Translate

lördag 25 september 2010

Grazie dio, grazie che m'hai fatto romanista!!

Ibland älskar jag verkligen att ha så HIMLA fel. Som idag till exempel. Gud jösses vad jag trodde att vi skulle förlora. Och inte bara förlora, utan snarare åka på rådäng som skulle göra det jobbigt att leva nästa veckan. Men man märkte ändå ganska snabbt, att det inte skulle bli någon brakförlust. Vi spelade bra. Stundtals mycket bra till och med.
Lobont (som jag var jäkligt orolig för innan) räddade allt, Cassetti höll överraskande bra koll på sin kant, Riise var tillbaka och spelade som han aldrig vart skadad, Burdisso var fenomenal, Juan var bäst i hela världen, De Rossi verkade ha vaknat upp lite ur sin dvala, Perrotta hade åkt tidsmaskin och var tillbaka på år 2007, älskade lille Pizarro vann bollar som aldrig förr, Totti hade massa felpass men jag älskar han ändå, Menez var SÅ JÄVLA BRA, Borriello sprang, sprang och sprang och kämpa, kämpa och kämpa och Vucinic vart världens bästa INTERKILLER!!!

Det är det här, sådana här matcher, sådana här känslor, som är det fina med att vara romanista. Man är på väg ner i ett avlopp typ under helvete men så inträffar något och helt plötsligt springer man runt på molnen i himlen. Mamma mia! Man blir ju aldrig direkt klok på det här superkonstiga laget. Meeen that's why we looove them, haha.

SUPERDUPERBELLA ROMA!!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Underbart slut / B

Julia sa...

Ultimat!

DAJE ROMA DAJE!