Det är med en klump i halsen jag skriver det här inlägget. Vår älskade Romason Aleandro Rosi har lämnat klubben i sitt hjärta för att hitta lyckan i Parma. Jag har länge gillat Rosi, ja ända sen han kom fram under Spallettis ledning. Sen har han vart fram och tillbaka i klubben under flera års tid utan att riktigt slå sig in i startelvan. Han var nära i höstas, då var han ordinarie och en av Serie As bästa högerbackar. Men sen kom våren och allt gick utför, åt helt fel håll. Tyvärrtyvärrtyvärr. Jag kommer sakna Rosi, en krigare med ett hjärta som bara klappar för Roma! Men mitt bästa minne med Rosi är inte för sejourerna i Roma, det är för hans match mot Inter då han spelade i Siena för två år sedan. Ni minns det nog själva och hur läget såg ut. Inter hade allt i egna händer och skulle vinna scudetton om de vann sista matchen mot just Siena. Skulle däremot Siena ta poäng och Roma vann sin match så skulle guldet hamna i Rom. Siena hade inget att spela för, de hade redan åkt ur Serie A men vilken insats de gjorde. En bragdmatch utöver det vanliga och den som spelade med störst hjärta var givetvis Rosi! Efter den matchen går det inte att inte älska honom! Att han dessutom i höstas gick ut och sa: "Att spela i Roma är en dröm för mig. Jag skulle vilja stanna här hela livet. Även om Barcelona eller Chelsea skulle ringa mig, så skulle jag alltid sätta Roma först!" gjorde inte direkt kärleksbanden svagare. Jag hoppas innerligt att han slår igenom på allvar i Parma, det är en bra klubb som kommer ta hand om honom. Sen kan han komma tillbaka till oss igen om några år igen för att bevisa var det är han hör hemma på riktigt! Grazie Grazie Grazie Aleandro per tutto! Sarai sempre uno di noi e buona fortuna a Parma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar