Okejokejokej glöm ALLT jag sa i tillbakablicks-inlägget. Den matchen var INGENTING jämfört med den här. Det här var vad man kallar persarnas pers!!! 0-0 efter 90 minuter och sen 30 minuters extratid som gick alldeles för långsamt. Med andra ord 120 minuters pinande plåga. Lägg på en horribel domare + vidriga Viola-spelare så kan vi alla komma överrens över att det inte var så himla njutningsbart. Men så kommer minut 97. Magiska nummer 97 och förändrar allt (ja inte pinandet direkt). Mattia Destro. Mannen som det klagats på alltför mycket och som missat flera chanser under matchens gång drabbas plötsligt av Jerusalemsyndromet, blir Jesus, och sätter 1-0. Det satt långt inne. Lite för långt inne. Men vi lyckades vinna. Mot Fiorentina. På bortaplan. Trots flera skador & avstängningar. Pazza Roma.
Det var länge sedan jag såg Roma spela med sådan vilja. Till skillnad från i söndags så ville vi verkligen vinna. Vi kämpade och slet, inte bara i 90 minuter utan i 120! Backlinjen skötte sig utmärkt, De Rossi var fenomenal och Destro sprang och sprang. Sen sprang han lite mer fast han hade skadat sig och hade kramp och i slutet såg han ut som har varit med och slagits i ett krig (vilket han i och för sig hade). Massa, massa credd och kramar ger jag ut till våra älskade spelare idag. Det här förtjänade vi. NU ÄR VI I SEMIFINAL!!!
GRAZIE ROMA! GRAZIE DESTRO!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar