Translate

onsdag 23 mars 2011

Även om ett sekel går så ska jag alltid vänta på vår tur...

Jag sitter och kollar på gamla Olimpico-bilder från the past. Det vill säga från förra året då jag kunde skutta (ja, man skuttar!!) till Olimpico var och varannan söndag. Det var så fantastiskt. Roma var så fantastiska. Jag trodde verkligen vi skulle vinna scudetton förra året. Allt var upplagt för det och efter 2-1-derbyt kändes det som nu kan fan ingenting stoppa oss. Det var vår tur mer än någonsin. Men efter många år så vet vi, kära romanisti, att de goda som brukar segra och leva lyckliga i alla sina dagar, de finns bara i  sagorna. Att vara på Olimpico den 25e april 2010 är något av de sorgligaste jag varit med om. Det var en kväll då allt vi byggt upp, alla drömmar, alla förhoppningar, all tro och allt hopp raserades på 90 jävla minuter. (nej fy..nu blir jag nästan så flashbackigt berörd att jag börjar gråta).

Inför årets säsong trodde jag mer än någonsin på en scudetto. Det var vi nog många som gjorde efter att ha sett hur sagolikt bra vi spelade andra halvan av stagione 2009-2010. Men det har inte gått i år heller och en möjlig scudetto måste vänta ännu ett år. Vi är inget vinnande storlag, det vi alla. Men vi är inte heller långt där ifrån. Att vi dock bara vunnit tre scudetti genom alla dessa år är svårt att förstå. Tack och lov har jag upplevt en. Fast i och för sig var jag inte så Romanördy på den tiden och kunde varken italienska eller namnet på alla spelare. Jag såg väl på sporten eller nått att vi hade vunnit. Just därför önskar jag mig inget annat än en scudetto. Jag vill så gärna se våra spelare vinna. Efter ett evigt kämpade med flera andraplatser så förtjänar de mest av alla att vinna. Och så har vi Totti. Här i Sverige är folk rena rama idioter som inte ser hans unikhet. Totti har aldrig vart någon Messi, inte heller någon Ronaldo (he's better). Men han har en lojalitet och storhet som inte går att mäta eller köpa för pengar. Den dagen han slutar så kommer fotbollen dö. Francesco Totti, om någon, förtjänar en scudetto mest av alla människor som någonsin vandrat på jorden.

Även om det känns som att scudetton kommer snart så kan det dröja. Men en sak är säker, hur länge det än må dröja så ska jag vänta. Jag kan vänta 10 år. Jag kan vänta 40 år. Det kommer vara värt allting. För jag vet, att när dagen sen kommer så kommer det vara den lyckligaste dagen i våra liv.

2 kommentarer:

Ale sa...

You made me cry...nästan iaf :)

Anonym sa...

Du är bäst Julia!!

/lotfi