Per sempre nei nostri cuori

Jag är sämst.

Uffaaa, heja mig. Jag är ju rätt bra Romaförmedlare för tillfället. Scusatemi, men det är så mycket som händer nu i slutet. Så mycket att göra. När jag kommer tillbaka i Sverige så kommer allt bli bättre på den här sidan, jag lovar. Det finns typ en miljon saker att skriva om men jag kan liksom inte sätta mig till ro här på samma sätt som i Sverige. Bättring lovas.

Vorrei un De Rossi, e un Totti, e un Menez, e un Pizarro, e un....

Åh, jag tycker så mycket om Rom och alla otroliga Romagrejer som bara dyker upp titt som tätt. Kolla bara på det här fantastiska panini-stället som jag fick se igår kväll. Man blir bara så himla kär i sådant här! Och tur att jag inte var hungrig för då hade jag stått där än idag och grubblat på vem jag skulle äta.

Adriano?

Jag har aldrig riktigt gillat Adriano. Men nu verkar han mer eller mindre vara en Romaspelare så då får jag väl försöka byta uppfattning. Vi får nog se dem närmaste dagarna vart denna affär slutar.

Bayern - Milito 0-2

Ja, då säger vi väl grattis till Inter då, riktiga mästare, och vi kan nöja oss med att säga att vi slagit Europas bästa fotbollslag i år (jippie!).
Skål, jag firar med en (eller fler) Peroni!

Insieme alla Roma

Och jag som trodde jag hade sagt hejdå till Roma för den här säsongen. Nej, inte riktigt än. Idag var det nämligen match igen på Olimpico. Roma spelade idag mot Primaveralaget i samband med donera-blod-dagen som arrangeras varje år. Självklart var jag på plats och det här kan jag rapportera från matchen;

• Innan matchen bjöds publiken (vet inte hur många det var, några hundra personer kanske som var samlade i Curva Sud, Distinti Sud och Monte Mario) på underhållning av Cristian Totti och Perrotta JR som stod och sköt bollar på varandra i mål.
Ååh, dem ÄR så gulliga så man bara vill springa in på plan och stoppa ner dem i väskan! Ja, i alla fall. Cristian är så duktig redan (och Perrotta JR kommer bli vår framtida målvakt, han slängde sig som han inte gjort något annat) och han sprang och sköt hela tiden. Pappa upp i dagen.

• Romas uppställning från start: Julio Sergio: Motta-Mexes-Andreolli-Cassetti: Taddei-Brighi-Perrotta: Menez-Totti-Toni.
I andra halvlek kom Faty in istället för Brighi, Cerci istället för Menez och så tror jag Artur kom in istället för Sergio. Dessutom var Mexes trött på mittbacksrollen så han och....Toni bytte plats helt plötsligt, haha.

• Jag tror matchen slutade 4-1 till Roma (kan ha slutat 5-1 också) och målen (som jag minns) gjordes av Menez, Brighi, Totti och Mexes som stod för en riktig rökare i krysset.

• När Menez gjorde första målet så ropade speakern ut i högtalaren att det var Totti som gjort målet. Totti jublade och sträckte upp armarna i luften, Menez viftade förtvivlat med händerna ut mot bänken och menade att det var han som gjort målet. Speakern ändrade målskytt, till Menez triumf.

• Cristian Totti sprutade vatten på avbytarna.

• Motta försökte, försökte och försökte göra mål men han lyckades inte ens mot Primavera, stackars.

• Tottis mål var på straff, stolpe in.

• Cerci och Taddei lekte lite som dem ville.

• Summa summarum: en mycket fin familjedag på Olimpico!

I'm home in the place where I belong

Idag har jag haft kul. JätteJÄTTEJÄÄÄÄÄTTEkul närmare bestämt. För jag var på Trigoria och träffade lite grabbar jag gillar. En av mina bästa dagar jag haft här i Rom.

Un'amore senza fine

Sempre e comunque, grazie Roma!

Egentligen skulle jag kunna gråta, gömma mig och återkomma när säsongen 10/11 börjar. Men det ska jag inte. Istället ställer jag ner båda fötterna på jorden och står med huvudet högre än alla andra. Visserligen tåras ögonen och hjärtat svider, men vilken obeskrivlig stolthet jag känner.

Vi var serieledare idag, i 62 minuter. Precis lika många minuter som 2008. Merda 62. Vi gjorde allt vad vi kunde. Siena med. Såg ni Curci? Och såg ni Rosi? Vilket Romahjärta dem visade upp. Köp hem dem båda.

Att få ha varit här i Rom, tillsammans med Roma, under slutspurten har varit den bästa tiden i mitt liv och jag kommer nog aldrig få uppleva något liknande. Segern mot Inter som gav hopp om en scudetto, den otroliga derbysegern, matchen mot Atalanta då vi gick upp i serieledning. Allt har varit fantastiskt och jag kommer aldrig glömma tiden här. Att det aldrig gick hela vägen, att det inte blev något firande på Circo Massimo ikväll (/resten av sommaren), det kommer svida ett tag. Men jag är så jäkla stolt över det här laget som jag aldrig tidigare vart så jag ska inte tänka på det.

Vi har inte förlorat scudetton. Vi har inte förlorat någonting. Jag vet inte hur många gånger jag sagt det, men för mig har Roma redan vunnit allt. Att ge Inter ett handikapp på 14 poängs försprång, äta upp varenda jävla poäng och sen gå upp i serieledning. Det är magiskt. Det är Roma. Och det är även det jag ska minnas med den här säsongen. Alla mål, all lycka, all kärlek och all glädje som saknades så förra säsongen. Det är någonting oförglömligt.

AS Roma är världens vackraste. Det kommer jag alltid tycka. Alltid och oavsett. Det finns ingenting som ger mig det Roma ger. Kärleken till Roma är något som bara växer och växer för varje dag. Det är en unico grande amore. Per sempre. Tack Roma, för mig kommer du alltid vara nummer ett och jag lämnar dig aldrig.

Ingenting är slut. Ingenting är över förutom Serie A stagione 09/10. Vi ska bygga vidare på det här och komma igen och för att citera en banderoll på plats i Verona: To be continued.

Grazie per tutto, magica Roma!

Gli ultimi 90 minuti

Jag har egentligen inte mycket att säga inför den här matchen. Ni kan alla förutsättningar, ni vet vad som gäller. Jag tror Inter är alldeles för starka. Det här släpper dem aldrig ifrån sig. Men det är inte Inter vi ska fokusera på idag utan Chievo-Roma. Jag har inga direkta krav inför vår match. Roma har redan gett mig allt och nu hoppas jag bara att vi får en värdig avslutning på en otrolig säsong. En andraplats är inte dåligt. Det är riktigt bra med tanke på att vi låg och simmade i ingenmansland fram till november startade. Men samtidigt så vill ingen komma tvåa. Att vara så nära men inte räcka ända fram. Det svider. Det kommer svida ett tag.

Men nog om andraplatser. Matcherna är inte spelade ännu. Det återstår fortfarande 90 minuter av säsongen....

Anch'io sono Francesco

Jag har i flera dagar vart på jakt efter den perfekta fotbollen för jag fått sådana spela-fotboll-cravings här som jag inte känt på väldigt länge. Så igår vid en Tabaccheria vid Termini så bara var den bara där som en uppenbarelse framför mina ögon. Perfetto.

Så igår kväll åkte vi till Villa Borghese för att äntligen spela lite. Som gammalt fotbollsproffs trixade jag såklart lite som om jag vore självaste Menez. En man som gick förbi noterade det och ropade: Wooow, Maradona!!
- Maradona? Noo, io sono Totti.
- Bravissima, sei meravigliosa!!

Nella macchina

Jag sitter i bilen med med min Romakompis Gianluca. På bilens instrumentbräda står det: ASR.
Jag pekar på ASR-förkortningen och säger: - Haha, du har till och med en Roma-bil.
Gianluca: - Va? Vaddå?
Jag: - Men kom igen, ASR. AS Roma??
Gianluca: - HAHA. Det har jag aldrig tänkt på, du är värre än mig.
Jag: - Och du ska ändå kalla dig ultras *suckar högt*

Da sta voce nasce ‘n coro

Jag har en hel del filmer från när jag filmat från Romas matcher men eftersom det italienska nätverket här i huset är så segt så tar det typ 5 timmar att ladda upp något. Därför väntar jag med dem tills jag kommer till Sverige igen. Men voilà, här har ni åtminstone en till video som jag kan bjussa på. Roma Roma Roma från Roma-Inter. Eftersom inget lag egentligen inte hade hemmaplan så kom bara de första tonerna av låten så allt är (nästan) utan musik.

Ja, det finns ju som sagt bara en...

...kapten.



Jag är inte den stadigaste på handen direkt men vem är det när ens kapten ska slå en livsviktig straff med 8 minuter kvar av matchen.


Francesco.....TOTTI

Francesco.....TOTTI

Francesco.....TOTTI

Söndagsbilder

Ååh, dumma allt. Förlåt att bilderna verkligen är i oordning men jag orkar inte med att fixa det nu. Scusatemi. (förövrigt har jag en video från när Totti satte straffen i söndags som jag håller på att ladda upp. funkar det så lovar jag att posta den här senare).















Jag fick ett vackert välkomnande matchen till ära, snällt va?















Totti non si discute
















Mexes!!!
















Tackvarv.
















Grazie per tutto!
















Abbiamo vinto!
















(10 sekunder innan) TOTTIGOL!
















Avspark
















Una bella giornata.















Sempre al tuo fianco capitano!

Insieme alla Roma per donare la vita

Och ingen har väl missat den nya donera-blod-filmen med Roma?
Jag ÄLSKAR dem.

Dagens affisch hittade jag vid min busshållsplats:

"C'è solo un capitano, un capitaaaano...C'è solo un capitaano"

Jag ljög för er förut. Jag skrev att jag skulle njuta på Olimpico idag. In my as att jag gjorde. Vem hade anat att Roma-Cagliari skulle bli en sådan jävla pärs som den verkligen blev. Ända in i slutet.

Det var en sådan vacker dag på Olimpico idag. Överallt var det Tottitröjor och skyltar med hyllningar till honom. Alla ville visa sitt stöd till vår kapten! Under uppvärmningen spelades "Anche io sono Francesco" i högtalarna och på läktaren avlöste sig Tottiramsorna efter varandra.
"C'è solo un capitano, un capitaaaano...C'è solo un capitaano" och "Totti, Totti, Totti, Totti Tottigoool". Världens bästa Tottiday!

När Ranieri kom in på plan fick han stående ovationer men god som han är så applåderade han också och pekade på spelarna, som att det var dem som var förtjänta av ovationerna. Älskade Claudio.

I första halvlek satt jag bara och väntade på att målen skulle börja trilla in för att chanser saknades inte. Men det kom ju inget! Jublet kom istället när Chievo gjorde 1-0 på Inter. Det kan man verkligen kalla wow-känsla. Ljuset som varit som borta sedan Sampdoria-matchen tändes plötsligt igen. Att sedan Inter relativt snabbt gick upp till 4-1 behöver vi inte gå in närmare på.

0-0 i paus. 45 minuter kvar att göra mål på. Tiden började ticka. Mål efter mål annonserades på ljustavlan i alla andra matcher men vår förblev mållös. Ribbträffar, stolpskott och en Totti som missar öppet mål från världens närmaste håll. Ni kan nog gissa att det började bli rätt frustrerande hos precis ALLA. Så kommer målet i matchminut 72. För Cagliari.

Ursäkta?

I den sekunden slutade gick luften ur mig totalt. Nej. Det här klarar vi aldrig. Vi gör inte två mål när vi redan missat allt. Det kändes som om allt hopp var ute.

Men sen händer något. Både med Roma och med publiken. När det kommer upp att Chievo har reducerat till 4-3 tre minuter senare så vaknar alla liksom till liv igen. Det är fan inte slut än! Hoppet kom tillbaka på nytt.
Resten vet ni. Vi kom tillbaka in i matchen och den så grande Francesco Totti tar revansch på allt och alla genom göra 1-1.

"C'è solo un capitano, un capitaaaano...C'è solo un capitaano"

När bollen ÄNTLIGEN satt i mål så vart stämningen verkligen bättre. Jag bara visste att vi skulle göra ett mål till. Jag visste det. Och det kom. Matchminut 82. Riise utanför straffområdet. Hands. Straff. Totti. MÅL!!!!!

"C'è solo un capitano, un capitaaaano...C'è solo un capitaano"

Lyckan visste inga gränser och hela Olimpico kokade. Den så utskällde, den så bespottade, den så hatade Francesco Totti ger igen som bara han kan. Två mål och hjälte. Det är vår Totti det (vart är ni nu då, alla era vidriga Totti-haters?).

Matchen spelades klart, utan några problem. Vi vann. Inter vann. Och allt vårt hopp står hos Siena nu (samtidigt som vi själva måste vinna såklart).

Efter matchen avtackades spelarna som de verkligen förtjänade, alla små Roma-junior fick följa med deras duktiga pappor runt arenan och allt var bara sådär löjligt vackert.
Det var en värdig avslutning på en fantastisk säsong.

Och tack Roma. GRAZIE PER TUTTO!


(och glöm inte: c'è solo un capitano!)

Sempre al tuo fianco, capitano!

C'È SOLO UN CAPITANO!!

L'ultima in casa

Så har den här lite småjobbiga dagen kommit. Roma-Cagliari. Sista matchen på Olimpico. Den underbara gå-till-Olimpico-varje-hemmamatch-eran är snart slut. För den här gången. Idag går vi till Olimpico för att hylla, för att tacka och för att stå upp för Francesco Totti. Det är nu han behöver oss som mest och då ska vi finnas där.

Roma förtjänar massiva hyllningar idag och jag hoppas den här dagen kommer bli en enda fest: före, under och efter matchen. Idag ska jag njuta på Olimpico, det ska jag bannemig göra. Roma brukar inte tillåta mig göra det så ofta nämligen för att jag alltid är nervösare än nervösast. Men idag hoppas jag allt bara är så perfekt. Och det har redan börjat bra för att jag ser att ute är det klarblå himmel utan några moln. Bra förutsättningar för en fin fotbollseftermiddag på Olimpico.

Som sagt, sista hemmamatchen. Sista chansen för oss, för Rom, att hylla alla för en oförglömlig säsong. Och även om nu scudetton runnit ut i sanden så spelar det ingen roll, GRAZIE GRAZIE GRAZIE GRAZIE GRAZIE ROMA!

Tottiday!

Ibland räcker det med några bilder...

Uno per tutti, tutti per Totti!

Har ni vaknat nu? Alla ni förjävliga Tottihatare som spyr galla över honom så fort ni får chansen. Alla ni som alltid blundat för hans lojalitet, kärlek och genialitet har nu helt plötsligt vaknat upp ur dvalan. Ni gör mig illamående. Vart var ni när Totti gjorde hattrick direkt i debuten efter över en månads skadefrånvaro? Vart var ni när Totti ensam sänkte Napoli? Vart var ni när Totti gjorde sitt 190e ligamål för Roma? Vart var ni då?
Eller existerar Francesco Totti bara när han sparkar ner en spelare eller spottar på någon dansk?

Totti är en profil. Folk älskar att svartstämpla honom. Folk älskar att lägga skulden på honom. Folk älskar att hata honom.
Vanligtvis bryr jag mig inte. Varsågod, hata honom hur mycket ni vill. Jag vet vad Totti gjort för mig, för Roma, för Rom och för Italien. Det räcker för mig. Han är min kapten föralltid och jag kommer alltid stå på hans sida. Supportar är inte bara till för att stötta sitt lag när allt går bra, vi måste även finnas där när saker går dåligt.

IO STO SEMPRE CON FRANCESCO TOTTI!

Sogna ragazzo sogna

Fan.

Jag önskar att jag kunde säga att jag inte bryr mig. Att jag bara kunde rycka på axlarna, säga grattis till Inter och gå vidare. Men det kan jag inte. Jag tror den här segern hade betytt mer för oss än för Inter. För oss hade det inneburit nytt syre. Men nu känns det fortfarande som vi kipar efter luft. En seger hade varit pricken över i:t efter en sådan otroligt glädjande säsong. Men nu blir det inte så. Vi fortsätter vara den eviga tvåan även i år.

Det var ingen rolig match igår, det var ingen bra fotboll som spelades. Spelarna gnällde, stökiga situationer, interspelarna låg ner mest hela tiden, tifosi sprang in på plan efter matchen, Chivu var en riktig pezzo di merda stundtals och Totti fick black-out, sparkade ner den inte alltför populära Balotelli, visades ut och lämnade plan (under jubel) några minuter innan alla andra. Jag kan inte försvara det Totti gjorde för sådant hör inte hemma på en fotbollsplan och hade det varit tvärtom, Balotelli som sparkade ner Totti så hade jag förmodligen kallat honom för både det ena och det andra. Men samtidigt håller jag och Totti ihop. Det har vi gjort länge och kommer fortsätta göra det ett bra tag till, så därför ska jag inte skälla på honom heller. Det kan jag bara inte.

Det är tungt idag, som efter Samp. Det har regnat idag här, det var världens oväder med spöregnsorkan, åska och blixtar direkt efter matchen igår. Det kändes som vädret visste vad som hade hänt. Vi överlever, det gör vi jämt. Men fan. Fan fan fan.

La finale!

3 timmar kvar till match och 45 minuter kvar tills jag lämnar huset för att åka till Olimpico. Allt är som vanligt, hur nervöst som helst. Roma-Inter är verkligen en sådan match som alltid kan sluta hur som helst så det känns verkligen meningslöst att ens gissa hur det kommer att sluta ikväll.
Det här kan vara vår enda chans på en titel, för Inter en av tre. Därför hoppas jag att grabbarna är taggade till tusen och gör ALLT bättre än Inter. Sen ska vi på läkaren dessutom visa att vi är världens bästa tifosi (till skillnad från det andra Romlaget). Sen kan vi bara hoppas att det slutar precis lika magiskt som senaste mötet.













Un solo grido, un solo allarme - Milano in fiamme!!

Veckan är räddad....

...för jag har biljetter till både Roma-Inter och Roma-Cagliari!

*lycka*

"Lazio-Inter una vergogna"

En skam. Hela Italien skrattar åt er.

"la Roma è un orgoglio"

Sitter och läser i min bok om De Rossi i brist på annat denna söndagskväll (Lazio-Inter känns rätt meningslös att kolla på). Den är verkligen så intressant så jag inte kan släppa boken ifrån mig! Och då måste det även tilläggas att jag är en sådan person som verkligen aldrig tar mig tid och ro att läsa böcker.

Det är inte så att jag inte visste om det tidigare men det går verkligen upp för en hur otroligt unik en sådan som Daniele De Rossi är.

"Giocare tutta la mia carriera a Roma è qualcosa d'importante per me...La Roma è il primo pensiero che faccio ogni mattina, è la cosa più importante che sta nel mio cuore dopo la mia famiglia...Io sono troppo innamorato della mia squadra e questa cosa vale per sempre non adesso perché ci sta il Manchester City o poi perché ci saranno gli sceicchi o poi chissà chi altro...Il mio amore per la Roma nasce prima di aver cominciato a giocare in questa, e lontano da questa squadra io non mi ci vedo. Non sarei altrettanto felice a giocare con un'altra squadra, che la Roma compri o non compri campioni. Io gioco per la Roma, non per la società. Non sapete Roma che significa: la Roma è un orgoglio."


Ja vad ska man säga, De Rossi representerar det unika inom fotbollen. Något som knappt existerar längre. Lojalitet är något som jag älskar och värdesätter otroligt högt. Kanske därför jag aldrig gillat sådana som Zlatan, Ronaldo, Di Canio eller Crespo.

Inter, Lazie? No grazie!

Det finns ingen chans att Lazio tar poäng mot Inter ikväll. Dem är för hatiska. Och även om de ens skulle försöka så är de för dåliga. Så enkelt är det. Känns förjävligt att vi inte kan göra något åt saken.

2-1

Det satt långt inne men vi vann och tre poäng är allt som räknas. Totti och Taddei - matchernas män. All press på Inter.
Grazie Roma!

Primo maggio!

Det vart inte Parma för min del den här helgen, tyvärr, på grund av många orsaker. Istället sitter jag hemma i ett soligt och varmt Rom och ska nu leta upp en stream som fungerar hyfsat.

Daje daje daje!