Fan.

Jag önskar att jag kunde säga att jag inte bryr mig. Att jag bara kunde rycka på axlarna, säga grattis till Inter och gå vidare. Men det kan jag inte. Jag tror den här segern hade betytt mer för oss än för Inter. För oss hade det inneburit nytt syre. Men nu känns det fortfarande som vi kipar efter luft. En seger hade varit pricken över i:t efter en sådan otroligt glädjande säsong. Men nu blir det inte så. Vi fortsätter vara den eviga tvåan även i år.

Det var ingen rolig match igår, det var ingen bra fotboll som spelades. Spelarna gnällde, stökiga situationer, interspelarna låg ner mest hela tiden, tifosi sprang in på plan efter matchen, Chivu var en riktig pezzo di merda stundtals och Totti fick black-out, sparkade ner den inte alltför populära Balotelli, visades ut och lämnade plan (under jubel) några minuter innan alla andra. Jag kan inte försvara det Totti gjorde för sådant hör inte hemma på en fotbollsplan och hade det varit tvärtom, Balotelli som sparkade ner Totti så hade jag förmodligen kallat honom för både det ena och det andra. Men samtidigt håller jag och Totti ihop. Det har vi gjort länge och kommer fortsätta göra det ett bra tag till, så därför ska jag inte skälla på honom heller. Det kan jag bara inte.

Det är tungt idag, som efter Samp. Det har regnat idag här, det var världens oväder med spöregnsorkan, åska och blixtar direkt efter matchen igår. Det kändes som vädret visste vad som hade hänt. Vi överlever, det gör vi jämt. Men fan. Fan fan fan.