Arrividerci l'aeroplanino

I varje idrottsmans karriär så kommer det en tid då man inser att ens tid i rampljuset är ute (när det kommer hända med Henke Larsson är en gåta). Nu har tiden kommit till Vincenzo Montella, vårat älskade lilla flygplan. Många av er kommer säkert tycka efter att ha läst det här tycka jag har helt fel och är ute och cyklar men fine, då får ni mer än gärna tycka det och vad vi själva har för åsikter är inget andra kan styra över.

Först och främst, jag älskar Montella och har gjort det under hela min tid som Romanista. Det är ett stort ögonblick varje gång man suttit framför TVn hemma och sett Montella göra mål, sträcka ut sina armar som vingar och flyga och man kommit på sig själv med att mumla "Vola Vincenzo vola". Men, den tiden är förbi nu, jag har insett det nu. Det tar verkligen emot att säga det men Montellas storhet är slut. 

Inför gårdagens match var jag spänd på att få se vad han gick för. Jag har varit tveksam till honom en tid nu men jag hade gärna sett att han motbevisade mig igår. Jag vet inte om jag var för fullt upptagen med min labbrapport i Naturkunskap B som jag skrev samtidigt matchen spelades, men Montella gjorde väl ingen lycklig under de minuter han spelade. Hans ersättare, Vucinic, däremot frälste oss. På några minuter gjorde han mer än vad Montella uträttade på hela matchen han spelade. 

Nej idag känns Monty enbart som ersättare och enligt mig är han långt ifrån startelvan. Jag hoppas även att Spalletti satsar på Okaka i de matcher där vi vilar en del nyckelspelare. Okaka har åtminstone sin framtid framför sig. Montell har haft sin stund i rampljuset men det han gjort för Roma är oförglömligt. Med sina fyra mål mot Lazio är han inskriven i våra hjärtan föralltid. 

Det gör verkligen ont att säga det, men det lilla flygplanet har slutat flyga.