Är det någon som...

....är intresserad av att skriva en gästkrönika eller någonting här så får ni gärna göra det, vore kul! Tveka då inte utan ta och kontakta mig då på julia.aberg@hotmail.com

Dagens bild

Some people like him, some don't.

RIP sidbenan

Är det inte några fler än mig som saknar denna gamla underbara frisyr. Världens bästa sidbena!

Bad update

Förlåt för den allt annat än bra uppdateringen men trots att jag har jullov från skolan så har jag nästan ännu mer fullt upp än vanligt med jobb, fester, släktträffar och en massa andra saker. Men det kommer nya inlägg snart, jag lovar :)

Julklappsutdelning

Julafton är över men Romaspelarna hade varit snälla även i år för Tomten kom med lite julklappar även till Trigoria:

Kapten Totti får äntligen en välförtjänt Champions League seger på hemmaplan.

Montella får nytt bränsle till sitt flygplan som han saknat ett visst antal år.

Målsumparen Vucinic får en dvd gjord av Filippo Inzaghi som heter "så gör du enkla och fula mål". Innehåller alla Pippos mål han gjort i karriären.

Panucci får ett signerat exemplar av Lady Gagas singel "Poker Face"

Loria får tid till en näsoperation

Mirakelmannen Brighi får några miljoner från Tipset eftersom han tippade på det otroligt höga oddset att det var han själv av alla människor som skulle resa Roma ur krisen. + ett samtal från Marcello Lippi.

Otursgubben Cicinho får en privat lektion med Usain Bolt så att han hinner med de andra backarna när det ska ställa offside.

Artur får ett kortare namn. Heter man Guilherme de Morais Gusmao Artur så kan man inte lyckas.

Okaka får en YouTube-länk till Grossos straffmål mot Tyskland i VM 2006 som talar om att vissa slår igenom sent så att det inte är någon brådska.

Filipe får en prenumeration på KP så han har något att sysselsätta sig med på Trigoria när resten av laget åker på match.

Virga får en flygbiljett till Bari där han får blomma ut.

Juan får en skadefri vår och en ljudbok som talar om hur man på bästa sätt stoppar Arsenals offensiv.

Riise får göra sitt första mål för Roma

Den skadedrabbade Pizzaro får nya PES 2009 till Xbox så han kan hålla i bollen själv hela tiden och göra hur många sulfinter han villl.

Aquilani får en t-shirt med texten "Fuck you, I'm from Rome!".

Taddei får Cassanos självbiografi där budskapet är "fula killar kan också få tjejer"

Spalletti får "Le nuove Barzellette di Totti" så han skrattar lite

de Rossi får en son med sin fars begåvning + en egen kaptensbindel för framtida bruk.

Doni får en stor bur som han kan låsa in Julio Cesar i så att han äntligen får en värdig plats i Brasiliens startelva. 

Cassetti får en årsförbrukning hårvax i valfritt märke

Julio Sergio får ingenting, tomten visste inte vem det var.

Baptista får också en t-shirt fast med texten "Your lost" som han visar Arsne efter att ha sänkt Arsenal på Emirates med tre snabba mål. 

Mexes får mitt telefonnummer och ett livstidskontrakt med Roma

Menez får ketchup som han kan bjuda Gallas och c/o på efter han snurrat upp dem på läktaren för att köpa korv.

Tonetto får Bruno Contis hårsvall

Perrotta får ett batteri uppkallat efter sig som går och går och går och går...

Pipolo får en egen talk-show så han blir känd på något sätt

Alla Romanisti får en klonad Totti som aldrig blir gammal

BUON NATALE A TUTTI!

Då har det blivit Julafton igen! Och jag tillsammans med Mexes önskar hela Romafamiljen en riktigt God Jul! 

Perchè?

Under de senaste två åren har jag lagt märke till att Lazio-killar är väldigt förtjusta i mig. Visst låter det märkligt, men det är faktiskt sant. Jag har fått frieriförslag (som inte varit riktigt seriösa förmodar jag), någon har gått med på att bli Romanista om det "blev vi två" (hur mycket sanning det ligger i det är också ganska oklart), flera har bönat och bett att jag ska bli Laziale istället för Romanista och senast idag så blev jag erbjuden en gratis resa, boende och matchbiljett till Lazio-Roma nu i april av en annan Laziale, bara om jag följde med så. 

Så nu är min stora fråga, varför? Har Lazio inga egna tjejer tro? Eller vad det kan det annars bero på, jag har ju nämligen aldrig fått sånna här erbjudanden av Romagrabbar ;)

Förlåt Romanisti!

Jag tar på mig dagens förlust mot Catania. Igår råkade jag nämligen komma in på införrapporten på SF och som jag tidigare sagt, så ger det alltid otur. Så nu får ni skylla allt på mig och jag ber så hemskt mycket om ursäkt.

Lo so perchè la mia via è giallorossa. Lo sai?

19:27

Är det någon mer än mig som tänker på Roma varje gång man tittar på klockan och den visar 19:27?

Cataniaflashback

Imorgon är det dags för sista matchen innan juluppehållet och Roma åker till Sicilien för att bärga ytterligare 3 poäng hem till huvudstaden. 

Det mötet med Catania som jag minns bäst är såklart matchen från säsongen 06/07 då matchen slutade hela 7-0. Jag ska inte säga så mycket mer, utan låter videon tala för sig själv (en video jag själv har gjort då jag under den säsongen var mycket för det här med att göra egna Romavideor). Enjoy!

Och det blev....

....Arsenal!

Helt OK. Kunde blivit både bättre och sämre!

Vilka....

....tror du vi får möta i åttondelsfinalen i Champions League?

Hur ska jag kunna gissa vilka vi får möta. Det är ju lika stor chans att vi får Arsenal som Sporting. Däremot kan jag önska vilka jag vill helst möta och det är inte Atlético Madrid!

Arrividerci l'aeroplanino

I varje idrottsmans karriär så kommer det en tid då man inser att ens tid i rampljuset är ute (när det kommer hända med Henke Larsson är en gåta). Nu har tiden kommit till Vincenzo Montella, vårat älskade lilla flygplan. Många av er kommer säkert tycka efter att ha läst det här tycka jag har helt fel och är ute och cyklar men fine, då får ni mer än gärna tycka det och vad vi själva har för åsikter är inget andra kan styra över.

Först och främst, jag älskar Montella och har gjort det under hela min tid som Romanista. Det är ett stort ögonblick varje gång man suttit framför TVn hemma och sett Montella göra mål, sträcka ut sina armar som vingar och flyga och man kommit på sig själv med att mumla "Vola Vincenzo vola". Men, den tiden är förbi nu, jag har insett det nu. Det tar verkligen emot att säga det men Montellas storhet är slut. 

Inför gårdagens match var jag spänd på att få se vad han gick för. Jag har varit tveksam till honom en tid nu men jag hade gärna sett att han motbevisade mig igår. Jag vet inte om jag var för fullt upptagen med min labbrapport i Naturkunskap B som jag skrev samtidigt matchen spelades, men Montella gjorde väl ingen lycklig under de minuter han spelade. Hans ersättare, Vucinic, däremot frälste oss. På några minuter gjorde han mer än vad Montella uträttade på hela matchen han spelade. 

Nej idag känns Monty enbart som ersättare och enligt mig är han långt ifrån startelvan. Jag hoppas även att Spalletti satsar på Okaka i de matcher där vi vilar en del nyckelspelare. Okaka har åtminstone sin framtid framför sig. Montell har haft sin stund i rampljuset men det han gjort för Roma är oförglömligt. Med sina fyra mål mot Lazio är han inskriven i våra hjärtan föralltid. 

Det gör verkligen ont att säga det, men det lilla flygplanet har slutat flyga. 

Buongiorno

Idag börjar vi dagen med en bild och vad passar då bättre än på Vucigol! 

Mihajlovic, vaffanculo!

Även om vi inte möter Lazio ikväll så hoppas jag ändå att curvan kör den här mot den tränare ikväll som inte heter Luciano Spalletti.

Laziale pezzo di merda

Tutta la curva t'insulta

Questa canzone è per te

Con tutto l'odio che c'è

Sempre più grande

Buon Natale

Med den här rätt så gulliga videon så kommer i alla fall jag in i julstämingen lite mer!

Un bolognese per favore!

Knappt hinner man hämta sig ifrån Vucinic strip tease förrän det är dags att börja tänka och ladda upp inför nästa match. Nästa lag för avrättning är Bologna som kommer på besök på onsdag kväll för match i Coppa Italia.

Bologna är ett lag som det senaste året blivit som ett "andra-lag" för mig i Serie A. Förut var det Parma (och det är dem egentligen fortfarande) men efter deras sorti och Bolognas återseende i finrummet så har det blivit ett litet tronbyte. Egentligen kan jag inte säga att jag hejar på Bologna och det enda som är speciellt med dem är att jag följer deras resultat och framgångar med lite stö

rre intresse än de andra lagen i Serie A (förutom Roma givetvis).

Varför det då blev Bologna är enkelt. Jag blev småförälskad i stan när jag var där i april i våras.  Såklart att Bologna inte går att jämföra med Rom men det är ju inget som går. Anyway, jag var i Bologna då i våras på utbytesresa (en fantastisk upplevelse) och jag fick då bo i, se och uppleva en otroligt vacker och charmig stad. Bland annat fick man sig en närmare titt på Stadio Renato Dall'Ara, Bolognas hemmaplan, som är meningen ska synas här i bakgrunden på bilden. 

Så, nu jag håller tummarna för att Bologna inte ska trilla ur Serie A men däremot så ska de åka ur Coppa Italia innan de vet ordet av det!

Har ni något "andra-lag" efter Roma i Ser

ie A? Kommentera!

9, 12, 1

Den som väntar på något gott, den väntar på Vucinic. Supermirko börjar verkligen betala tillbaka efter hans inte fullt så lysande start i Roma. Äntligen har han blivit den spelare vi ville att han skulle bli från början. Själv såg jag inte matchen igår eftersom jag var tvungen att jobba men efter att ha i efterhand läst inlägg på SF under matchens gång så verkar tyda på att han var en ren katastrof. Men vad gör det, när han avgör matchen i grevens tid! Han får gärna vara osynlig hela matchen men bara han är där, finns där och avgör matchen. Då är allt förlåtet! Grazie Mirko. 

Segern igår betydde att det var får femte raka seger i ligan och sjunde totalt om man räknar med vinsterna i Champions League. Det är riktigt fint må jag säga och visst börjar man tänka på det där rekordet ännu en gång (Inters rekord är omöjligt att slå men vårat eget). Men, för att vara en glädjedödare, det där "personliga" rekordet som vi har känns fortfarande långt ifrån. För att slå det måste vi vinna 7 matcher till i ligan för att komma upp i 12 vunna matcher i rad och det är inget man gör bara sådär. Det skulle vara en ofantligt starkt bedrift och jag tror inte vi kommer mäkta med det, tyvärr. Men jag hoppas verkligen att Roma kan bevisa att jag har fel. Roma har motbevisat mig förut när jag trott att det ska gå dåligt (tex Real Madrid matchen på Bernabeu i våras då jag trodde vi skulle åka på en solklar förlust med 3-0) så varför inte göra det igen. 

Nu är man tacksam för varje seger som Roma radar upp och nu, hux plux, så har vi gått ikapp Lazio. Eller rättare sagt, vi är 1 poäng efter med en match mindre spelad. Försprånget vi gav lillebror räckte tydligen inte för dem. Bevisar ju hur "bra" dem är.

SUPERMIRKO!!

Jag älskar karln!

Dagens flashback

Härligt! Då vet jag att jag har några trogna läsare här i alla fall. Tack! 

Imorgon väntar Cagliari, en mycket spännande match med två formstarka lag. Varje gång vi möter Cagliari nu för tiden och jag tänker tillbaka på tidigare möten så är det alltid en speciell match som alltid kommer på minnet:

Roma-Cagliari den 8 februari 2006. 

Många av er vet nu redan vilken match det är, nämligen den som spelades inför stängda dörrar, den åttonde av elva raka segrar. Men det var en match som kunde slutat precis hur som helst. Cagliari tar nämligen ledningen med 2-0 genom Langella och den nuvarande Interbänknötaren Suazo redan efter 18 minuter. Men innan paus har Roma kvitterat tack vare Perrotta och de Rossi. 10 minuter efter pausvilan gör Conti 3-2 för Cagliari. Tiden tickar på och inget mål för Roma. Jag själv trodde det var kört, att tiden var ute men att 7 raka segrar är verkligen inte illa pinkat! Någon som trodde annorlunda var ingen annan än vår underbara Checco som räddade oss ännu en gång. När tio minuter återstår av matchen får Roma straff nummer ett för kvällen och den då stensäkra straffläggaren Totti kliver fram och slår in 3-3! Roma ville dock ännu mer och i den fjärde av fem tilläggsminuten får Roma ännu en straff!! Totti är säkerheten själv ännu en gång och gör 4-3 för Roma med matchens sista spark! Vincere!

Egentligen borde jag lägga in en bild på matchhjälten här men jag fullkomligt älskar den här bilden av Mexes, blundandes och liggandes på knä när Totti ska slå sista straffen. Den är för underbar!

Bara för jag är nyfiken....

...vilka läser här egentligen? Kommentera!

10 anledningar varför man ska vara Romanista och inte Laziale

1. Roma, alltid bäst i stan

2. Vargar är bättre än örnar

3. Att Roma bildades efter Lazio och ändå har fler ligasegrar säger väl allt?

4. För Roma betyder siffran 11 antal vunna segrar i rad medan den för Lazio betyder 11 år i serie B!

5. Ingen lista utan Totti!

6. Det rakade fascistollonet Paolo di Canio är laziale

7. Romas tränare har åtminstone inte badat i en fontän full med kiss efter en derbyseger

8. Laziospelarna måste sy sina matchtröjor själva med ull från deras egna fåruppfödningsfarmar.

9. Med en egen arena i Valmontone så slipper Laziofansen vallfärda för att se varje hemmamatch.

10. Romanisti kan nicka lite instämmande och le i mjugg när de läser den här listan.

Totipotenta stamceller

Min lära och spridning om Roma börjar ge verkan runt omkring mig, se bara vad som hände nyss;

Jag och min kära vän Josefin (som är en av de mer okunniga när det gäller fotboll) pluggar Naturkunskap B via msn (inte så effektivt, jag vet).

Jag: Jag hatar jävla stamceller

Josefin: Jag tycker om Totipotenta stamceller. Det är nästan som Totti.

Atleti, Atleti, Atletico de Madrid

Nu är den stora frågan: vilka ställs vi mot i åttondelen? Själv har jag nog ingen drömmotståndare. Sporting kanske? Något lag jag definitivt inte vill ställas mot är mitt andra favoritlag Atletico Madrid. Nononotack! Vilken mardröm det skulle vara. Men, kan jag lugna er med, ställs vi mot dem ändå nu eller framöver i turneringen så har Roma mitt största stöd såklart! Sempre Roma!

Abbiamo vinto!

Efter några timmars nedvarvning så har man (eller jag kanske talar för mig själv nu) tillslut varvat ner en aning. Gårdagens seger gladde verkligen mer än vad jag trodde att den skulle göra och känslan efter matchen liknade den som befann sig när vi slagit ut Lyon och Real, och det var ändå i åttondelsfinalen. 

Egentligen kan jag inte säga något om matchen alls eftersom jag inte såg matchen på stream. Så tacka mig för segern, känner mig högst delaktig i vinsten och avancemanget. Men vår allas nyfavorit Matteo Brighi gör mål igen (vad har hänt med honom?) och Totti också såklart. Som dom säger, No Totti No Party. Kunde inte sagt det bättre själv. 

ÅTTONDEL SHALALALA!!!

POPOPOPOPOPOOOO!! 

VI ÄR GRUPPETTA FÖRE CHELSEA OCH VIDARE TILL ÅTTONDELSFINAL!!!

Unknown

*nu hade jag tänkt lägga in en bild på undertecknad själv hur hon stödjer Roma idag men det kan verka en aning fjortis så jag skippar det idag*

Ikväll: Bordeaux, i maj: United.

Avanti Roma, idag är det dags att avancera grabbar. Bordeaux står för motståndet och jag måste säga att allt känns väldigt positivt inför kvällens match. Vi är ute ur krisen och då ska vi väl klara av Bordeaux hemma med tanke på att vi slog dem borta i Francia när vi ändå var inne i vår kris och inte hade den absoluta toppformen direkt. Men man vet aldrig vad som kan hända (en mening man alltid kan säga om Roma). 

Det är ikväll vi tar första steget mot Rom! Mot finalen! Min drömönskefinal är mot Manchester United. Visst så skulle det smälla högt att slå ut Liverpool i en final men efter jobbig förnedring mot United så vill jag alldeles för gärna ha ut en revansch på dem. 

Tänk er följande bara:

- Mexes tar ännu en gång bollen retsamt enkelt från Rooney

- Ronaldo ber Uniteds ledning att värva den rödhåriga norrmannen i Roma eftersom han inte kunde dribbla förbi honom en enda gång.

- de Rossi, Aquilani och Brighi raderar ut allt vad mittfält heter i United så man börjar tro att Uniteds mittfältare blev kvar på flygplatsen i Manchester.

- Totti sätter en klacksparksstraff på van der Sar

- Vucinic lurar upp Vidic på läktaren som sedan ber Vuci att börja spela för Serbien istället för Montenegro.

- Doni sätter sig bredvid och solar för att han har inget bättre för sig att göra.

- Romafansen kallar liknar United med Lazio. Inget att vara stolt över direkt.

- Loria får hoppa in sista tio på topp och gör sitt första mål för Roma, ett chipmål à la Totti. 

- Spallis hånar öppet Sir Alex

- Olof Lundh blir gråhårig i direktsändning och hans laptop exploderar. Det här är mer än vad han tål.

- Alla spelare utom Juan gör den klassiska ringdansen mitt under matchen. Det är lugnt, Juan klarar av Uniteds "anfallsspel" lätt på egen hand.

- Rosella föder Sensi JR under matchens gång på arenan och döper barnet till Roma.

Drömscenario kanske men inget är väl omöjligt? 

Rör inte vår Alberto era klåfingriga norrjävlar!

Ett hett samtalsämne denna höst bland oss Romanisti är Aquilanis vara eller icke vara i Roma. Stanna eller gå? Pengar eller kärlek? Helrött eller randigt? Hjärta eller hjärna? Klubbkänsla eller svek? Rom, Milano eller Turin? Vart ska vår käre Alberto hamna tillslut?

Jag själv är barnsligt förtjust i Aquilani. Han är speciell helt enkelt och jag är nog inte ensam om att tycka väldigt mycket om honom. Han är ett underbarn utöver det vanliga.  Att dessa rykten kommit upp angående hans klubbkänsla gör en bara ledsen. Den gode Alberto, lämna oss för våra rivaler i norr vore verkligen rena rama mardrömmen. 

Hela tiden har jag trott att debatten om Aquilanis klubbkänsla varit rent struntprat. Rykten går ju hela tiden om var och varannan spelare, varför skulle just det här vara sant? 

Men sen så har jag nu insett att jag vägrat tro på dessa rykten för att jag inte vill tro på dem. Jag kan inte tro på dem för det får inte vara sant. 

Aquilani ska ju göra precis som hans förebilder Totti och de Rossi gjort. Stanna förevigt och kriga för Roma i vilket läge vi än befinner oss. Han ska inte vara någon Emerson-wannabe som väljer pengar framför det lag han har i hjärtat. Det är ju självskrivet sedan vi för första gången hörde talas om Alberto Aquilani. 

Nu har vi inte den blekaste aning om vad som händer med honom men jag ber till Gud att han stannar hos oss. Han är vår. 

Idétorka

Har lite idétorka på vad man kan skriva idag. Vad är det som man vill läsa om här egentligen? Dum fråga egentligen för svaret är ju uppenbart: Roma! Men om ni har några önskelmål på vad om just Roma som jag borde ta upp så får ni mer än gärna säga till. Inga förslag är för dumma! (Nu låter jag som om det är är värsta populärabloggen med 6-sifftigt läsarantal och det är det ju inte riktigt än). Så, tell me!

Jovanotti

Med tanke på inlägget innan så kommer här hela låten. Läskigt bra!

A te che sei

A te io canto una canzone
perche non ho altro
niente meglio di ofrirti
Di tutto quello che ho
Prendi il mio tempo
E la magia
Che con un solo salto
Ci fa volare dentro all’aria
Come bollicine
A te che sei
Semplicemente sei
Sostanza dei giorni miei
Sostanza dei giorni miei
A te che sei il mio grande amore
Ed il mio amore grande
A te che hai preso la mia vita
E ne hai fatto molto di più

Doni goes Pelizzoli?

Nu har jag researchat lite på när vi höll nollan i hela fyra matcher i rad senast och det var under säsongen 03/04 som Pelizzoli hade något "jag-är-omöjlig-att-göra-mål-på"-ryck då han höll nollan i hela 7 matcher i rad. Däremot så vann vi inte alla dessa matcher utan det slutade så här: Ancona (3-0), Siena (0-0), Parma (2-0), Inter (0-0), Reggina (2-0), Lazio (2-0), Bologna (4-0).

När vi höll nollan fyra matcher i rad sist och vann alla dessa matcher dessutom senast orkar jag inte leta för det var nog trots allt ett bra tag sedan.

BRA DONI!

And the reason is you

Impossibile.

Kommentera mera!

Förresten så tycke jag det är väldigt snålt med kommentarer från er alla. Jag vill ju veta vilka som läser mina skriverier (eller det kanske inte är någon?). Så kommentera mera, Romanisti runt om i Sverige!

Chievo-Menez 0-1!

En bild på dagens fransos tycker jag räcker.

Fredagshumor:)

Hahaha, ni pojkar på SF är allt bra roliga ibland. Gissa om jag fick mig ett gott skratt denna morgon då "super_marco" skrivit så här gulligt i ett PM till mig, hihih :)

"Jag har sett din nick på SvFans i flera år och trott att du är någon 30-årig ensamvarg från Piteå som saknar vänner. Men nu var du bara där, från samma stad som mig, ung och bara en vacker romanista. Paff."

Ti scatterò una foto

Den här videon har visserligen noll anknytning till Roma men jag måste ändå länka den för det är för det första världens bästa låt med Tiziano Ferro som man bara aldrig någonsin för det andra kan tröttna på och för det andra så är filmerna (tre metri sopra il cielo & ho voglia di te) så himla bra så man måste se dem om man är en Italienälskare (som jag).

A presto!

Julkalendern à la Roma

Nu är det bevisat att jag börjar bli gammal, för jag har nämligen inte följt julkalendern på flera år. Snart börjar jag väl gå i 15-år gammla t-shirtar också, hjälp så snabbt tiden går.



Men, min 18-årskris var inget jag skulle prata om här utan det var nämligen julkalendern. Tänk nämligen om man skulle få göra sig en egen tv-julkalender. Gissa vad mitt tema skulle vara då? Javisst, Roma såklart! För varje dag skulle man kunna följa en spelares dag förkortat till en halvtimme (i och för sig är riktiga julkalendern bara en kvart men man kan väl ändra lite, det är ju trots allt jag som bestämmer). Visst är det en förträfflig idé? Dagens datum skulle få avgöra vem man skulle hem till och se. Tex den 9 december följer man Vucinic, 16 december hemma hos de Rossi osv. Visserligen skulle självaste avsnittet på självaste julafton vara julfirande hemma hos familjen Menez och det lät inte som det mest lockande så eventuellt kan avsnitt 10 byta med avsnitt 24 i sådana fall.



Tänk sen när det är kallt och snöar ute och Pekka Heino sitter som SVT-hallåa och säger: "Hej alla barn, idag är det den 20e december och vi ska hem till Simone Perrotta som i dagens avsnitt lämnar sin son på dagis, skriver en autograf på en plastpåse till en tysk och visar vart han köper tomater på burk! Jag lämnar över direkt till Perrotta själv och glöm inte barn, att öppna lucka nummer 20 i Romakalendern!"



Visst skulle det värma under den tunga vintern? Eller är jag bara allmänt "tjejig" som skulle tycka att det var kul?

Jag älskar dig Mexes!

" Non mi muovo da qui. Anche senza Champions "

Man kan verkligen inte ogilla Mexes om man är Romanista. Inte efter alla dessa vackra uttalanden som han gör. Det här är verkligen inte det första han sagt som får en att älska honom ännu mer men det känns skönt att höra det bekräftat från Mexes själv att han stannar nu när det varit lite snack om flörtar mellan honom & Milan.

Spelare som honom måste vara allas dröm...han är i alla fall min dröm, eller aaa hehe...(A).

Laziokomik del 2

Vilken sötnos

Laziokomik

När vi ännu är inne på derbybilder så kan man verkligen säga att en bild säger mer än 1000 ord. Lika roliga som bilden på di Canios ansiktsutrryck när han blev utbytt i rekordderbyt (2-0) 2006. Eller nej förresten, när jag väl tänker efter så är den bilden oslagbar så dessa härliga bilder kommer först på andra plats.

de Rossireaktioner

Oj så mycket jag reagerade på när jag såg den här bilden på vår allas gunstling efter den härliga derbysegern.

1. Det kanske inte syns på den här förminskade bilden men ni kanske ändå ser märket på det enda plagg han har kvar på kroppen (nej inte gipset). Dolce & Gabbana, våra grabbar lirar i klass!

2. Visst har de Rossi rakat bringan?

3. Jag är inte den största supportern av de Rossis tatueringar direkt. Tatueringen på vänsterarmen som föreställer hans dotter är kanske gulligt gjort men den ser bara ut som en ganska så larvig teletubbie. Och nu den här blaffiga på sidan har jag inte tidigare sett. Är den ny tro eller har jag bara varit blind förut? Förlåt älskade Daniele, men den är inte alls vacker. Nu ser inte ens jag vad det ska föreställa men den är alldeles för stor och smaklös. Byt tatuerare för detta är inte vackert.

Men vad gör ju det egentligen, han är ju trots allt våran Daniele de Rossi och det är ovärderligt.

Sono solo

Att få andra som jag känner att börja heja på Roma är inte världens enklaste sak jag kan tala om för er. Men jag försöker ändå att expandera livsstilen à la Romanista lite runt om i Sollentunatrakterna. Dock som jag sa, så är inte min taktik den mest framgångsrika märker jag för antalet bekanta/obekanta som konverterat till Roma= 0! Men men, det kanske kommer så småningom för det finns ingen i min närhet som inte vet vem Totti är. Känns lite bra åtminstone.

Igår var det första advent och jag julpyntade en smula i mitt "fina" Romafönster. Hyperbrakvalitéupplösning på min dåliga mobilkamera som ni märker.

Är jag också en Romanörd?

Jag har aldrig tidigare sett mig som en Romanörd. Eller alltså, jämför man med mina kompisar typ så har de aldrig skådat en större nörd när det gäller Roma (bara för jag tex skriver upp Tottis födelsedag i min kalender) men de har ju inget att riktigt jämföra med. Jag har alltid tyckt mig ligga ganska mycket i lä när det gäller Romanörderi för det är ju inte så att jag sitter och wapgooglar på nya Romatransfers under mina femminutersraster i skolan, kan alla resultat mellan Roma och Lazio sedan 1948, har 100%ig koll på Primaveralaget eller att jag vet vilket märke på hårvax som Doni och Riise använder.

Men så idag så insåg jag att jag har nog lite av den här nörden i mig ändå. Jag går nämligen på en typ av Friskis & Svettis och vissa övningar ska man då göra medan "ledaren" räknar till åtta. Först tänkte jag (som förmodligen alla andra) tyst i huvudet 1,2,3,4....Men nu flera veckor i streck så räknar jag inte siffor utan istället tänker jag i Romaspelare: Curci (finns ingen annan etta), Panucci, Cicinho, Juan, Mexes, Aldair, Pizarro, Aquilani....Och så vidare, och så vidare. Nu är det verkligen en vana och inträffar varje gång. Nästan pinsamt. Är jag också en Romanörd nu?

Julia

Roma sei grande sei bella

Den här videon kan jag verkligen se 35 000 gånger efter varandra utan att tröttna på den. Helt underbar! Jag vet inte vad som är bäst med den; Montellas hopp (och fall) över reklamskyltarna i derbyt, Mancini går på händer, Totti föder, Mexes drar alla i håret. Omöjligt att välja. Det är ia alla fall helt priceless! Grazie.

Non si passa

Även dem räddar ju oss ibland.

Thank God for Doni

Har just återhämtat mig efter de tre hjärtattackerna jag fick under de 12 (17 med övertiden) minuter jag hann se av matchen. Att man alltid ska vara så äckligt nervös när Roma spelar. När Doni räddade oss i sista minuten så stod mitt hjärta still under några sekunder (ett under att jag inte dog). Tack för den räddningen. Nu har Doni hållit nollan tre matcher i rad vilket är bra. Sist vi gjorde det var de tre inledande matcherna förra säsongen mot Palermo, Siena och Reggina.

Ett annat tack vill jag även skänka till Tottigol som gör sitt fjärde mål i ligan, till Riise som enligt några säkra källor presterade över allas förväntan idag och till Cicinho som lyckades med bedriften att inte göra självmål, upphäva en solklar offside eller något annat som endast ger fördel för motståndarna. Bra jobbat grabbar!

Vi går som tåget och scudetton hägrar runt hörnet. Vi är ju trots allt bara 16 poäng efter Inter. Dessutom med en match mindre spelad, är viktigt att påpeka!
Nej okej, för att vara lite realistiska så kanske vi ska satsa på att hamna på fjärdeplats till att börja med och det är allt annat än omöjligt.

Till råga på allt, förlorade Lazio idag, vilket förgyller min söndag ännu mer!

DAJE ROMA!!

Julia

In Danielito we trust

Danielino har satt jätterökare mot Fiorentina förut. Nu tycker jag det är dags för en till. Så med den här bilden önskar jag godnatt och Forza Roma domani!

Matteo...

Efter mycket text i de tidigare inläggen så tycker jag att det passar fint med en bild här och nu. Och vad passar då inte bättre än på lille Brighi (visst är han allt bra gullig va) som kramas om efter målen mot Cluj i veckan. Vad som hänt med den mannen är en gåta eller en saga (jag föredrar det senare). Oddsen på att det var han som skulle resa sig först och mest i Roma i dagsläget är väl liknande med att Torino vinner Serie A.

Men credd är han värd! *applåderar högt*

Nej till stream!

För att fortsätta på spåret vidskeplighet, så är en annan sak strängt förbjuden för mig...nämligen att se matcher via stream. Där kan jag säga er, har jag (nästan) bara dåliga erfarenheter.

Eftersom jag inte är 100% teknisk när det gäller datorer så har jag inte riktigt vetat hur man laddar ner alla dessa streamprogram. Men så försökte jag tillslut en vacker dag och tänka sig, jag klarade det. Så, den första matchen jag då skulle titta på var Supercoppafinalen 2006 mellan Roma och Inter. Roma spelar bländade och leder med 3-0 i paus! Jaha det här var ju bra, tänkte jag. Vad bra att jag kunde se denna fantastiska match på stream.
Men så efter paus så rasar ju Roma ihop som ett korthus och förlorar hör och häpna med 4-3 (visst är det så typiskt Roma). Det var ju verkligen ingen höjdare!

Sen började ligan igen och jag låg lite lågt med streamen men sen bestämde jag mig även för att titta på Reggina-Roma över streamen. Och se där hur det gick, förlust med 1-0. Oturen fortsatte. Men det kunde väl inte vara på grund av mig som det gick dåligt. Eller? Klart man började tvivla.
Två omgångar senare mötte vi Ascoli (huh!), en match som inte visades på svensk tv. Jag bestämmer mig för att se den via stream ändå, trots mina tidigare misslyckanden. Och vad händer då, jo Ascoli tar ledningen. Jag förstod vad som var på väg att ske så då stängde jag av streamen och se vilken effekt det gav - Totti kvitterar! Så då satte jag på streamen igen för jag ville ju faktiskt se Roma vinna någon gång. Men min blotta närvaro ger såklart otur för våra pojkar och Ascoli gör 2-1. Helvetesjävlafan (jag ber om ursäkt för språket men så kändes det verkligen)! Vad gör jag för fel egentligen? I min stora frustration stängde jag av streamen ännu en gång för jag ägnade hellre min tid åt något bättre än att sitta och glo på en buffrande stream med kinesiska kommetatorer och Ascolispelare som firade sin vilda glädje över ett mål och Romaspelarnas desperata ansiktsutryck. Det var ju inge roligt alls.

Och nu kanske ni redan räknat ut vad som hände. Precis ja, min kära Philippe Mexes kvitterar i den 92a minuten. Båda Romas mål gjordes när jag hade stängt ner streamen, slumpen eller vad kan det varit?
Jag såg en till match med stream den säsongen, hemma mot Torino i tredje sista omgången. Resultat: 0-1!

Visserligen var det här ett tag sen nu men sedan dess har jag alltid vägrat att se Roma på datorn. Det är inte ens ett alternativ att se matcherna på stream, även om det är en avgörande CL-match eller en onsdagskvällscupmatch hemma mot Catania. Jag vet vad som händer om jag tittar på matchen. Ett dåligt resultat som jag sedan tar på mig. Alla de här matcherna som jag nämnt här ovan har jag även tyckt varit mitt fel för att det gick så dåligt. Tänk om jag inte hade sett matchen...då hade vi med all säkerhet vunnit.

Men, nu kan vändningen ha kommit. I onsdags nämligen, så bestämde sig min pappa för att titta på Cluj-Roma via stream. "Är han galen eller?! Nu kommer Roma förlora ju!" tänkte jag. Jg vägrade att titta på matchen med honom fast jag verkligen ville. Roma var ju på uppgång efter den allt annat än lyckade säsongsinledningen. Brighi gör 1-0, jag vill ändå inte se. Men sen när Totti utökar ledningen till 2-0 så bestämmer jag mig ändå att titta. Inte kan väl Cluj göra två mål på oss nu? Visst dem lyckades en gång men dem ska väl inte mäkta med den bedriften ännu en gång?
Och vad händer när jag väl kommer för att titta. Jo, Cluj reducerar till 2-1. Nejnejnej, streamspöket kan väl inte vara kvar?
Nopp, det är det inte för Roma kontrollerar matchen, Brighi gör 3-1 och jag kan äntligen andas ut. Roma ha vinto! När jag kollade på stream, dessutom. Herrejösses liksom. Ett under har skett.

Nu är då frågan, kan jag fortsätta att kolla på streamade matcher, med tanke på att det gick så bra sist? Nja, jag är dock fortfarande tveksam till det, just med tanke på vad jag tidigare varit med om. Inte kan jag väl ta den risken för Clujmatchen kan ju faktiskt varit en engångsförteelse. Vad tror ni?

Julia

Vidskeplighet

Egentligen är jag inte alls vidskeplig av mig. Jag tror verkligen inte att jag drabbas av sju års olycka när jag går under en stege eller att jag måste spotta tre gånger över axeln när jag ser en svart katt gå över gatan.
Men när det gäller Roma, så är det inte många som slår mig i vidskeplig, jag kan nästan lova det. Allt måste stämma och jag tar titt som tätt på mig skulden när vi förlorar. Sorgligt, men sant.

Okej för att då nämna några saker gällande min vidskeplighet. För det första, jag får/kan absolut inte läsa några inför-matchen-rapporter på SF. Om jag råkar trycka på länken så jag kommer in på sidan så stänger jag ner den så fort som möjligt och får sedan halvt ångest för jag får känslan av att det nu kommer gå allt annat än bra för Roma.

För det andra så får jag inte ha några "supporterkläder" på mig alls. Till och med den minstaste lilla Romapinn i ena bakfickan är strängt förbjuden. Medför endast otur.
Sen väl under matchen så har jag även mina rutiner. Jag måste sitta på en speciell plats i vardagsrummet och min pappa på "sin plats" (jag måste alltid tillrättavisa honom vart hanmåste sitta). Sen, om Roma gör mål till allas lycka så får jag inte byta sittposition utan jag måste sitta som jag satt när de gjorde mål, hur obekvämt det än är. Gör det andra laget mål däremot, så måste jag sätta mig på ett annat sätt direkt.

Sist av allt, så måste jag kommentera vissa saker under matchens gång. Sitter jag tyst som en mus så lär ni nu förstå vad som händer. Så ofta går min mun i ett.
Det finns även en hel del saker, jag får till exempel inte logga in på datorn från att matchen startat till att domaren blåst för slutsignalen. + en massa mer.

Jag vet, det är en aning udda, det tycker jag till och med själv. Men det här är någonting som växt fram under åren helt enkelt.
Har ni några rutiner när Roma spelar eller är ni lika vidskepliga så berätta gärna? Vore kul att höra!

Julia

=) / =(

Haha, nej jag skojade bara lite i det tidigare inlägget. Det är givetvis det här som är bäst och sämst gällande Roma.

=)
• Tottis alla målgester under tiden Ilary var gravid och precis efter Cristians födelse, man kan ju dö för mindre.
• Mexes ankomst till Roma! Gissa bara hur många gånger jag googlat efter bilder på honom.
• Alla piccoli romanisti barn som fick gå ärevarv med deras duktiga pappor runt Olimpico efter sista matchen förra året.
• Jag och lille Aquilani gifter oss till våren
• Att vi faktiskt har en montenegrian i laget gör det hela mycket roligare.
• Vi är det snyggaste laget i hela Europa!
• Bäst klädde tränaren i Serie A tillhör oss!


=(
• Någon av de italienska guldhjältarna (var det Cannavaro måntro?) rakade av de Rossi håret på planet hem från Tyskland och vår älskade Danielino har behållt det sedan dess. Suck, vilket misstag han gör.
• Utlåningen av Curci innebar att jag inte kan hela namnet på någon av våra målvakter
• Fast även om vi har det snyggaste laget i Europa så lär vi även ha den fulaste spelaren i laget. Förlåt Taddei, men ta det inte personligt.
• Jag önskar jag var Rosella Sensi...åtminstone att jag hade hennes jobb.

Återkommer med denna lista....
Julia

Good vs. Bad

Nu tänkte jag köra lite Good Vs. Bad gällande Romaminnen och för att vara positiva så kan vi ju börja med det bra.

+
Okej, givetvis kan man inte skriva med alla goa Romaminnen här men för att fatta mig kort så finns det alltid några som är lite bättre än de andra.
¤ Scudetton
¤ Höga resultat mot bra motstånd (4-1 mot Inter, 4-0 mot Juventus, 5-1 mot Lazio)
¤ 2-0 mot Lazio på våren under säsongen 05/06. Egentligen var hela eran med 11 raka segrar något utöver det vanliga men den här matchen var speciell.
¤ Alla cupsegrar!
¤ Mancinis 2-0mål mot Lyon
¤ Båda segrarna mot Real Madrid i våras.


-
Det finns ju lite på minussidan också tyvärr.
¤ 7-1, säger inget mer
¤ Möten med Ascoli ger inga sköna minnen.
¤ Vår dröm som mästare var sann i X antal minuter i våras, tyvärr stannade det bara vid en dröm tillslut.
¤ Varje derbyförlust är ett tungt kapitell

Sono...

Efter flera års skrivande på SF (och då framförallt kära Foro) så vet jag att många är väldigt nyfikna på vem jag är. Hemlighetsfull som jag är så brukar jag inte avslöja allt för mycket men för att vara lite snäll så hade jag tänkt öppna mig lite mer än vanligt för er åtminstone.

Som alla förmodligen redan vet vid det här laget heter jag Julia, är 18 år och bor i den mindre mysiga kommunen Sollentuna, norr om Stockholm. Jag går nu sista året i skolan där jag läser sam-ekonomi (inte direkt världens roligaste inriktning men den duger). På fritiden träffar jag vänner, tittar på film, jobbar, shoppar och såklart, allas vårt gemensamma intresse, följer Roma! Söndagarna i mitt liv är tillägnade åt plugg och just Roma.

Jag har varit Romanista sedan jag var tio år och varför det blev just Roma för min del är inget annat än en ren slump. Det var då sommaren 2000 och EM spelades i Holland/Belgien. Man kan säga att det här var mitt första riktiga mästerskap. Visst har jag svaga minnen från Sveriges triumfer under VM 94' men varken några från EM 96' eller VM 98'. Så det var alltså under den här sommaren som jag började intressera mig för fotboll överhuvudtaget, allt tack vare en viss capitano.

Sverige mer eller mindre sög under detta mästerskap. Förlorade mot Belgien i inledningen, kryssade mot Turkiet och förlorade sista ödesmatchen mot just det - Italien! Vår nation åkte snabbt ut ur mästerskapet men mitt intresse svalnade ju inte för det, Italien fanns ju nämligen kvar. Inte för att jag brydde mig så mycket om dem då direkt. Inte förrän semifinalen, Holland-Italien. Det var då jag såg honom för första gången. Där, under straffläggningen, lade jag märke till honom. Han som lade en så där konstig straff. "Han skjuter ju sämre än mig" tänkte jag då. På något sätt chippade han in bollen i mål, superlöst, och inte kunde tioåriga jag förstå att det var fotbollskonst.

Men trots att jag tyckte den där straffen var det konstigaste jag någonsin sett så fångade straffläggaren min uppmärksamhet. Vi hade några EM-tidningar liggandes hemma så jag kollade upp vem denna man var och jag såg att han hette Francesco Totti och spelade i det italienska laget Roma. "Totti är min favoritspelare" sa jag till pappa och på den vägen är det nu. Visst var jag inte så hängiven i början av min Romatid men jag minns ändå scudetton väldigt bra och när vi sedan skaffade Canal+ så blev det Roma allt mer och mer. Idag växer kärleken för detta fotbollslag varje dag som går och jag följer allt som händer och sker med Roma (förutom transferrykten!). Det finns så många fina (och även dåliga) minnen med Roma men det får vi ta i ett annat inlägg.

Julia

Hurra, blogglansering!

Äntligen är den här mina damer och herrar (egentligen hatar jag det klysch-uttryket men det passade bra in här) så har min Romablogg, Julias Romablogg, kommit. Som ni väntat, jag vet det. Men nu är den alltså här för den som väntar på något gott väntar ju som sagt aldrig för länge.

Idén till den här bloggen fick jag när jag läste i grabbarna grus nya blogg som fick mig att bli sugen på att göra en själv så voilà. Visserligen har tanken varit på tapeten tidigare men aldrig blivit något av men nu har jag alltså äntligen fått ändan ur vagnen.

Så, vad är det för speciellt med den här bloggen då? Jo, det är nämligen jag som skriver i den. En tjej som skriver om Roma präglar inte direkt det svenska samhället idag så just därför ska du fortsätta läsa, om du har lust det vill säga. Erkänn att ni grabbar alltid velat läsa om Roma ur en tjejs ögon? Nu har ni här chansen.

Vad jag kommer skriva om här är förmodligen lite smått och gott om Roma. Absolut inga långa matchrapporter och analyser för det kan jag verkligen inte göra och tycker det är heltrist. Det kan ni dessutom läsa på alla andra sidor som rör Roma så det behövs inte en till blogg för sådant. En annan sak som jag förmodligen inte kommer att beröra är alla transferrykten eller egna drömnyförvärv. För som tjej så har jag den vetenskapen att om en serbisk 19-årig anfallare gjorde fyra mål på mig i en b-lagsmatch när jag spelade med Roma på FM (ett spel som jag aldrig kommer spela) så måste han inte vara bra i verkligheten och ett namn för Roma.

Och alla dessa rykten gör en bara tokig, allt detta tas bara med en nypa salt tills något är officiellt på Romas hemsida (som för övrigt kanske är den sämsta lagsidan som finns).

Så ja, vad kommer då skrivas här? Allt möjligt, jag kommer kritisera, hylla, älska, förkasta...Allt mellan himmel och jord helt enkelt. Från att tjata på att Danielino måste sluta med att spela i rakat hår till att gratta Panucci till skytteligasegern. You name it. Vi får se helt enkelt.

Julia