A never ending story

29 juni.
9 år har gått.
9 fantastiska år.
9 år av glädje och lycka.
9 år av sorg och tårar.
9 år av tro och hopp.
9 år av besvikelse och ångest.
9 magiska år.
9 gulröda år.
9 år som gjort mig till den jag är
9 år som gett mig världens största passion.
9 år som gett mig en evig kärlek utan slut.

Idag firar jag 9 år som romanista. För det var den 29 juni 2000 jag såg Totti för första gången. På något magiskt sätt var det kärlek vid första ögonkastet. Var det ödet att jag direkt drogs till Totti? Såhär i efterhand har jag tänkt på att det kunde varit vem som helst egentligen. Di Biaggio, Pessotto, Del Piero eller någon i ett helt annat lag än Italien...Trezeguet, Nuno Gomes, Kluivert. Skrämmande.

Den här dagen förändrade hela mitt liv. Eller inte förändrade utan snarare skapade mitt liv. Vad hade hänt om jag inte sett Holland-Italien? Vem hade jag varit då? Hade jag ens gillat fotboll överhuvudtaget? Ja förmodligen för i min familj är man i princip tvungen att göra det (ja jag kunde offsideregeln när jag föddes). Men hade vart en sån där Ronaldoälskare och hejat på Barcelona, Real Madrid, Inter och Manchester United samtidigt? Det är läskigt att tänka eller hur?

De här 9 åren med Roma har varit helt otroliga på alla sätt och vis och jag har fått ut alla slags känslor tack vare detta fantastiska fotbollslag. Från sorg och djup besvikelse till att uppnå den maximala lyckan.
9 år är bara en början. Många fler magiska år väntar nu och jag är så lycklig att få spendera framtiden med Roma.
Vade hade jag vart utan det här laget?
Vad hade vi vart utan det här laget?

Grazie Roma.
Grazie d'esistere.
Sempre e comunque, Roma ti amo.
♥♥