Dimmi chi è che me fa campà sta vita cosi piena de problemi

Ibland när man lyssnar på musik, och då framförallt italiensk, händer det titt som tätt att jag drar paralleller från låtarna till Roma. Som att låtarna var om och till Roma. Ibland är det hela låtarna och ibland är det bara något ord eller någon mening. Idag hörde jag på den här låten av Franco Battiato och då var det en mening i låten som kändes så Roma.

"Non sarà facile ma sai si muore un pò per poter vivere" det vill säga "Det kommer inte vara lätt men du vet, man måste dö lite grann för att kunna leva". 

Det känns som oss på något sätt och att det är där vi befinner oss för tillfället. Det är inte alls lätt för tillfället men det här är kanske något som vi ändå behöver för att kunna gå vidare, utvecklas och byggas upp på nytt för att sedan kunna uppleva den här riktiga glädjen och lyckan igen som vi upplevt så många gånger förr. Ni vet den här känslan av att sväva på moln varje gång man tänker på Roma och att vakna upp varje måndag med ett stort leende på läpparna. Det kanske var ett tag sedan man kände så men det kommer komma tillbaka...

Grazie Roma che ci fai piangere abbracciati ancora