En ganska bra match

Under matchen idag var jag nära på att bryta ihop. När Cassetti inte fick undan bollen och Acquafresca gjorde 2-0 så var jag en hårsmån från att bara stänga av TVn och gå göra något annat istället. Var det verkligen Roma jag såg på tv? Mitt fina, vackra, älskade Roma var påväg mot ytterligare en förlust. Allt kändes förlorat och helt hopplöst. "Byt lag" sa min mamma till mig när hon kom in i vardagsrummet och såg mig sitta nersjunken med huvudet i händerna och med en förkrossad blick. "Det går inte, även om jag skulle försöka" svarade jag då. Ibland kan man verkligen hata att man älskar Roma.

Jag stängde inte av tvn i alla fall utan tänkte att jag lika gärna kunde må dåligt lite till och se klart på eländet. Men så händer något med Roma som man inte sett alltför många gånger den här säsongen. Vi vänder på matchen. Trots rätt slarvigt spel så spelar vi stundtals faktiskt rätt bra. Dock så måste grabbarna (Totti, Vucinic och framförallt Brighi) jobba på avsluten, vilken ineffektivitet. Vi reser oss och gör 2 mål på fem minuter. Två mål som kan komma att betyda en del, förhoppningsvis så ökar självförtroendet en smula nu. 

Vi borde dock ha vunnit matchen. Speciellt med tanke på bollinnehavet, målchanserna och alla hörnor (något som vi verkligen måste öva på!). Så att jag är nöjd med 2-2 på Sardinien kan jag verkligen inte säga men det här känns ändå som ett fall framåt, ett steg i rätt riktning. Jag känner mig ungefär som jag gjorde efter matchen borta mot Udine (3-3) på våren säsongen 04/05. 

Förresten, tack Siena för tre viktiga poäng mot Palermo.