...gav Ranieri oss alla en chock genom att göra tre tidiga byten, wow Mister!
...var äntligen Mr Right Marcone tillbaka där han hör hemma: startelvan (♥)
...sa Okaka hejdå till oss på allra finaste manér.
...hade vi tur med resultaten. Igår med.
...fick Riise göra mål igen (GO NORWAY!!)
...tog Pit ett steg närmare till att bli assistkungen.
...tog vi 3 poäng igen och har nu 18 raka utan förlust, det är coolt!
Translate
söndag 31 januari 2010
Vincere!
ABBIAMO VINTO!
Och jag har inte sett matchen. Men ska göra det nu snart. Och vi vann....jag har njutningsbara 2x45 minuter framför mig!
Och jag har inte sett matchen. Men ska göra det nu snart. Och vi vann....jag har njutningsbara 2x45 minuter framför mig!
lördag 30 januari 2010
Negativs vs. Positivt
Jag kan inte ladda om. Jag lever fortfarande på 1-2 i Turin. Siena? Det enda jag tänker på är Tottis straff, vilken hjälte Riise är och hur mycket jag älskar Pizarro.
Imorgon är det då dags för match igen (hjälp vad veckorna går fort nu för tiden). Siena på besök. Lätt som en plätt hade jag sagt om det inte var för två grejer:
1) Truppen! Om jag fick fantastiska rysningar när jag såg convocati-listan mot Juventus så får jag rysningar av obehag när jag ser denna trupplista. Ingen Totti. Ingen Toni. Ingen Vucinic. Ingen Menez. Det vart nog rätt bra ändå att Baptista och Okaka inte försvann.
2) Glöm inte att vi är Roma. Vi kan vinna mot vilka som helst men vi kan lika gärna förlora mot vilka som helst.
Tack o lov finns det ju punkter som gör mina nervösa nerver en smula mindre nervösa:
1) Vi har hemmaplan. Sist vi förlorade hemma i ligan var den 25e oktober (dock var det mot Livorno som då var ligajumbo och vilka är jumbo nu om inte Siena...nej, det positiva var det ju vi skulle ta!)
2) Om Roma är typiskt Roma så tappar vi poäng. Men Ranieri har lyckats fått bort mycket av det dåliga Romatypiska.
3) No Totti. No MTV. No ToTo.
Men vi har DePiPe på mitten som tillsammans är påväg mot sitt livs form. Dem tillåter inte att vi förlorar.
4) Siena läcker som ett såll. 42 insläppta mål är överlägset sämst i ligan så har vi tur så kan till och med Baptista eller Okaka hitta målet.
Summa summarum: det positiva var mer än det negativa. Vi vinner (vi måste göra det!)
Imorgon är det då dags för match igen (hjälp vad veckorna går fort nu för tiden). Siena på besök. Lätt som en plätt hade jag sagt om det inte var för två grejer:
1) Truppen! Om jag fick fantastiska rysningar när jag såg convocati-listan mot Juventus så får jag rysningar av obehag när jag ser denna trupplista. Ingen Totti. Ingen Toni. Ingen Vucinic. Ingen Menez. Det vart nog rätt bra ändå att Baptista och Okaka inte försvann.
2) Glöm inte att vi är Roma. Vi kan vinna mot vilka som helst men vi kan lika gärna förlora mot vilka som helst.
Tack o lov finns det ju punkter som gör mina nervösa nerver en smula mindre nervösa:
1) Vi har hemmaplan. Sist vi förlorade hemma i ligan var den 25e oktober (dock var det mot Livorno som då var ligajumbo och vilka är jumbo nu om inte Siena...nej, det positiva var det ju vi skulle ta!)
2) Om Roma är typiskt Roma så tappar vi poäng. Men Ranieri har lyckats fått bort mycket av det dåliga Romatypiska.
3) No Totti. No MTV. No ToTo.
Men vi har DePiPe på mitten som tillsammans är påväg mot sitt livs form. Dem tillåter inte att vi förlorar.
4) Siena läcker som ett såll. 42 insläppta mål är överlägset sämst i ligan så har vi tur så kan till och med Baptista eller Okaka hitta målet.
Summa summarum: det positiva var mer än det negativa. Vi vinner (vi måste göra det!)
torsdag 28 januari 2010
Statistiktime!
Kolla här(!):
Serie A:
1 nov: Roma-Bologna 2-1
8 nov: Inter-Roma 1-1
22 nov: Roma-Bari 3-1
29 nov: Atalanta-Roma 1-2
6 dec: Roma-Lazio 1-0
13 dec: Sampdoria-Roma 0-0
20 dec: Roma-Parma 2-0
6 jan: Cagliari-Roma 2-2
9 jan: Roma-Chievo 1-0
17 jan: Roma-Genoa 3-0
23 jan: Juventus-Roma 1-2
Europa League:
5 nov: Roma-Fulham 2-1
3 dec: Roma-Basilea 2-1
16 dec: CSKA Sofia-Roma 0-3
Coppa Italia:
12 jan: Roma-Triestina 3-1
26 jan: Roma-Catania 1-0
Träningsmatch:
2 jan: Cisco Roma-Roma 0-3
Det här är vad som presterats av oss sedan den första november. 17 raka matcher, utan förlust. Vi har inte förlorat sedan den 28 oktober. Det är...JÄTTEBRA!
Jag applåderar, gör vågen och kysser Ranieris fötter. Jag är rätt stolt, är ni?
Serie A:
1 nov: Roma-Bologna 2-1
8 nov: Inter-Roma 1-1
22 nov: Roma-Bari 3-1
29 nov: Atalanta-Roma 1-2
6 dec: Roma-Lazio 1-0
13 dec: Sampdoria-Roma 0-0
20 dec: Roma-Parma 2-0
6 jan: Cagliari-Roma 2-2
9 jan: Roma-Chievo 1-0
17 jan: Roma-Genoa 3-0
23 jan: Juventus-Roma 1-2
Europa League:
5 nov: Roma-Fulham 2-1
3 dec: Roma-Basilea 2-1
16 dec: CSKA Sofia-Roma 0-3
Coppa Italia:
12 jan: Roma-Triestina 3-1
26 jan: Roma-Catania 1-0
Träningsmatch:
2 jan: Cisco Roma-Roma 0-3
Det här är vad som presterats av oss sedan den första november. 17 raka matcher, utan förlust. Vi har inte förlorat sedan den 28 oktober. Det är...JÄTTEBRA!
Jag applåderar, gör vågen och kysser Ranieris fötter. Jag är rätt stolt, är ni?
tisdag 26 januari 2010
Målmissar-masters!
Efter matchen slår jag också ett slag för bokstaven M.
Målmissar!
Herregud grabbar, hur kan man missa så mycket? Hur är det möjligt? Jag hoppas att resten av veckan ägnas åt avslutsövningar! För det här var inte bra, haha. Tillslut satt jag nästan och skratta samtidigt som jag tackade Gud för De Rossi. Tur att EN kunde pricka målmaskorna EN gång i alla fall. Vi borde vunnit med 10-0, om inte mer. Hade Luca Toni vart med och fått alla Okakas chanser hade han gjort sju mål ikväll. Minst. Skärpning va!
Förutom att vi bara gjorde ett mål så var det en lätt match. Doni rörde bollen ungefär två gånger, vi hade bergis 70% i bollinnehav och Catania var lamare än lamast. Jag var inte orolig en enda gång och det hör inte till vanligheten.
Tillslut kan vi väl alla bara komma överens om att Motta måste få spela istället för Cassetti. Han kanske inte gjorde sin bästa match idag men han är bättre både defensivt och offensivt. Dessutom springer han så himlahimla snyggt (det har ni väl noterat?) så bara det borde ge honom en plats i startelvan!
Målmissar!
Herregud grabbar, hur kan man missa så mycket? Hur är det möjligt? Jag hoppas att resten av veckan ägnas åt avslutsövningar! För det här var inte bra, haha. Tillslut satt jag nästan och skratta samtidigt som jag tackade Gud för De Rossi. Tur att EN kunde pricka målmaskorna EN gång i alla fall. Vi borde vunnit med 10-0, om inte mer. Hade Luca Toni vart med och fått alla Okakas chanser hade han gjort sju mål ikväll. Minst. Skärpning va!
Förutom att vi bara gjorde ett mål så var det en lätt match. Doni rörde bollen ungefär två gånger, vi hade bergis 70% i bollinnehav och Catania var lamare än lamast. Jag var inte orolig en enda gång och det hör inte till vanligheten.
Tillslut kan vi väl alla bara komma överens om att Motta måste få spela istället för Cassetti. Han kanske inte gjorde sin bästa match idag men han är bättre både defensivt och offensivt. Dessutom springer han så himlahimla snyggt (det har ni väl noterat?) så bara det borde ge honom en plats i startelvan!
Mexes medflera
Idag slår jag ett slag för de Romaspelare som ett eller annat sätt börjar på M:
- Menez
- Motta
- Mexes
- Marangon
- Mauro
- Matteo
En halv startuppställning vart det visst men ikväll hoppas jag dem alla får chansen från start och tar oss till Coppa-semi!
- Menez
- Motta
- Mexes
- Marangon
- Mauro
- Matteo
En halv startuppställning vart det visst men ikväll hoppas jag dem alla får chansen från start och tar oss till Coppa-semi!
måndag 25 januari 2010
When love takes over
Vem, säg mig vem som hade kunnat ana detta? Vem vågade ens tro på något sådant här i början av säsongen?
Vi var ett lag som förlorade mer än vad vi vann, ett lag som bytte tränare, ett lag som släppte in 13 mål på de 7 första matcherna, ett lag med underpresterande spelare, ett lag med en avskydd president, ett lag på den nedre delen av tabellen, ett lag vars dröm var att nå CL-spel.
Nu är saker annorlunda.
Nu är vi ett lag som glömt hur man förlorar, ett lag med en tränare som fått ett skjunkande skepp på rätt köl igen, ett lag som släppt in 3 mål de 7 senaste matcherna, ett lag med spelare som ger allt och lite till, ett lag med en oavskydd president, ett lag som slåss i toppen, ett lag vars dröm är ligaguld.
Allt har vänt.
Motvind har blivit medvind.
Quanto sei bella Roma!
Vi var ett lag som förlorade mer än vad vi vann, ett lag som bytte tränare, ett lag som släppte in 13 mål på de 7 första matcherna, ett lag med underpresterande spelare, ett lag med en avskydd president, ett lag på den nedre delen av tabellen, ett lag vars dröm var att nå CL-spel.
Nu är saker annorlunda.
Nu är vi ett lag som glömt hur man förlorar, ett lag med en tränare som fått ett skjunkande skepp på rätt köl igen, ett lag som släppt in 3 mål de 7 senaste matcherna, ett lag med spelare som ger allt och lite till, ett lag med en oavskydd president, ett lag som slåss i toppen, ett lag vars dröm är ligaguld.
Allt har vänt.
Motvind har blivit medvind.
Quanto sei bella Roma!
söndag 24 januari 2010
As we walked in the fields of gold
Såg ni? Såg ni samma sak som jag gjorde? Eller kan någon förklara vad som egentligen har hänt eller har jag drömt en alldeles underbar dröm och blivit väckt nu? Jag kollar i DN och ser resultatet. Juventus-Roma 1-2 står det med småsmå fula svarta bokstäver. Varför står det så litet? Det borde stå om matchen i hela tidningen. Det är en legendarisk match. Riise är en legend. Juan är en legend (trots assisten till Del Piero). Totti är det sedan 15 år tillbaka. Pizarro är ett legendariskt geni.
Jag hoppas ni alla, oavsett favoritlag, har sett hur han gör en briljant glidtackling och tar tillbaka bollen och hur han sedan ännu briljantare gör sitt livs passning. Vilket hjärta av The Little Man. Vilken otrolig vilja att vinna.
Och så Riise. Den stora matchernas man. Milan, Inter och Juventus har alla släppt in mål från norrmannen. Jag blir inte förvånad om han avgör derbyt i vår.
Jag älskar Riise. Hans tröja borde hänga i taket när han pensioneras. Han borde få en egen gata i Rom. Via Riise. Där ska jag bo. Fantastiska Norge!
Himlen igår kväll var inte svart, den var inte mörk. Den var gulröd. Gulröd med massa stjärnor. Romastjärnor. Till och med Cassetti var en stjärna (en liten en).
Vi är ett romerskt imperium. Vi är ingen maskin. Vi varken krossar eller manglar ner våra motståndare. Men Roma har blivit ett lag som aldrig ger upp. Ett vinnande lag som spelar med världens största hjärta och karaktär.
Och framförallt är glädjen tillbaka. Den fanns inte på samma sätt under förra säsongen men nu är den här igen. För att stanna.
Lyckan är obeskrivlig. Igår visste jag knappt hur jag skulle reagera. Jag var i extas och hoppade runt som en speedkula med all energi i världen. Jag ville åka in till stan och bada i fontänen vid Sergels Torg iklädd Romatröja. Ta med en jättebergssprängare och spela Roma Roma Roma på högsta volym. Jag ville väcka Stockholm och tala om vad som hänt. Släppa alla hämningar och skrika ut glädjen.
Men samtidigt kände jag mig tagen, helt i chock. Det var svårt att förstå vad som egentligen hänt. Som om det var en dröm jag aldrig ville vakna upp ur. Roma vänder inte ett underläge på bortaplan mot Juventus i 93e minuten. Vi gör bara inte det. Eller jo, det gör vi ju tydligen. Det här är så stort och lyckan kan jag inte beskriva, det är omöjligt.
Vi är nog en del som börjat drömma igen. Guldfärgade drömmar som börjar på S och slutar på cudetto. Det kanske är tidigt, visst är det. Men när vi vinner för första gången på 6 år mot Juventus. När vi vinner på bortaplan för första gången på 9 år (?) mot Juventus. När Totti gör sitt allra första ligamål borta mot Juventus. Då känns det som att ingen kan stoppa oss. Då kanske det inte är så konstigt att drömmarna är av guld
Jag hoppas ni alla, oavsett favoritlag, har sett hur han gör en briljant glidtackling och tar tillbaka bollen och hur han sedan ännu briljantare gör sitt livs passning. Vilket hjärta av The Little Man. Vilken otrolig vilja att vinna.
Och så Riise. Den stora matchernas man. Milan, Inter och Juventus har alla släppt in mål från norrmannen. Jag blir inte förvånad om han avgör derbyt i vår.
Jag älskar Riise. Hans tröja borde hänga i taket när han pensioneras. Han borde få en egen gata i Rom. Via Riise. Där ska jag bo. Fantastiska Norge!
Himlen igår kväll var inte svart, den var inte mörk. Den var gulröd. Gulröd med massa stjärnor. Romastjärnor. Till och med Cassetti var en stjärna (en liten en).
Vi är ett romerskt imperium. Vi är ingen maskin. Vi varken krossar eller manglar ner våra motståndare. Men Roma har blivit ett lag som aldrig ger upp. Ett vinnande lag som spelar med världens största hjärta och karaktär.
Och framförallt är glädjen tillbaka. Den fanns inte på samma sätt under förra säsongen men nu är den här igen. För att stanna.
Lyckan är obeskrivlig. Igår visste jag knappt hur jag skulle reagera. Jag var i extas och hoppade runt som en speedkula med all energi i världen. Jag ville åka in till stan och bada i fontänen vid Sergels Torg iklädd Romatröja. Ta med en jättebergssprängare och spela Roma Roma Roma på högsta volym. Jag ville väcka Stockholm och tala om vad som hänt. Släppa alla hämningar och skrika ut glädjen.
Men samtidigt kände jag mig tagen, helt i chock. Det var svårt att förstå vad som egentligen hänt. Som om det var en dröm jag aldrig ville vakna upp ur. Roma vänder inte ett underläge på bortaplan mot Juventus i 93e minuten. Vi gör bara inte det. Eller jo, det gör vi ju tydligen. Det här är så stort och lyckan kan jag inte beskriva, det är omöjligt.
Vi är nog en del som börjat drömma igen. Guldfärgade drömmar som börjar på S och slutar på cudetto. Det kanske är tidigt, visst är det. Men när vi vinner för första gången på 6 år mot Juventus. När vi vinner på bortaplan för första gången på 9 år (?) mot Juventus. När Totti gör sitt allra första ligamål borta mot Juventus. Då känns det som att ingen kan stoppa oss. Då kanske det inte är så konstigt att drömmarna är av guld
La Roma non si discute, si ama.
lördag 23 januari 2010
ROMA ROMA ROMA!
0-0
0-0 i paus och snart börjar andra halvlek. Det blir ingen ToTo ikväll. Jag sörjer. Nu hoppas jag att andra halvlek blir grym bra, att Totti är gladiatorn själv och bara skriker: "at my signal unleash hell", att vi gör en massa mål och går crazy bananas vid varje målgest.
Nu har det börjat. FORZAAAAAAAA!
Nu har det börjat. FORZAAAAAAAA!
fredag 22 januari 2010
Stormatch på G
Åh jag längtar så mycket efter matchen. Inte för att jag är bergsäker på att vi ska vinna (utan det är snarare tvärtom) men den här säsongen har jag haft sådana extra Romacravings. Imorse vaknade jag upp i tron om att det var lördag och förbannade mig sen när jag märkte att det bara var fredag.
Hur som helst. Imorgon jobbar jag till klockan åtta, vilket betyder att jag brukar komma hem klockan nio. Det beror lite på hur snabbt jag går från tåget. Idag övade jag på att gå hem. Det gav resultat. Istället för att gå på 20 minuter så gick jag på 16. Bara så att ni vet. Imorgon kan jag nog tjäna ytterligare en minut om jag har tur med medvind.
Truppen imorgon ser bra ut. Eller nej vad snackar jag om. Den ser ju fantastisk ut! Jag blir lyrisk bara jag ser i convocati-listan. Men än ska vi inte börja fira. Visserligen har väl Juventus samma formkurva som Lazio för tillfället men det hade Milan med när vi mötte dem och se bara hur de gick där.
Sen hoppas jag att många är revanschsugna (det känns som jag pratar om revansch i var och vartannat inlägg numera). Ranieri borde vara görsugen på att slå sitt gamla lag och när vann vi senast mot Juventus egentligen? Jag minns inte alls så jag måste fuska och kolla upp det....
....ja! Det var den 8 februari 2004 då det var Cassanoshow och vi vann med 4-0. Tvåtusenfyra, det var ju år och dar sen! Nu är det verkligen dags för victorytime.
Slutligen, är det någon mer än mig som läst Tottis horoskop?
"Du trivs bäst i små sällskap. Du trivs som publik också, att iaktta är ibland mer lyckat än att delta".
Detta gör mig nästan orolig. Hoppas inte Ranieri har läst dagens Aftonbladet. När det gäller Tonis horoskop så stod det att "Sport kan roa" och det är ju i alla fall positivt!
Hur som helst. Imorgon jobbar jag till klockan åtta, vilket betyder att jag brukar komma hem klockan nio. Det beror lite på hur snabbt jag går från tåget. Idag övade jag på att gå hem. Det gav resultat. Istället för att gå på 20 minuter så gick jag på 16. Bara så att ni vet. Imorgon kan jag nog tjäna ytterligare en minut om jag har tur med medvind.
Truppen imorgon ser bra ut. Eller nej vad snackar jag om. Den ser ju fantastisk ut! Jag blir lyrisk bara jag ser i convocati-listan. Men än ska vi inte börja fira. Visserligen har väl Juventus samma formkurva som Lazio för tillfället men det hade Milan med när vi mötte dem och se bara hur de gick där.
Sen hoppas jag att många är revanschsugna (det känns som jag pratar om revansch i var och vartannat inlägg numera). Ranieri borde vara görsugen på att slå sitt gamla lag och när vann vi senast mot Juventus egentligen? Jag minns inte alls så jag måste fuska och kolla upp det....
....ja! Det var den 8 februari 2004 då det var Cassanoshow och vi vann med 4-0. Tvåtusenfyra, det var ju år och dar sen! Nu är det verkligen dags för victorytime.
Slutligen, är det någon mer än mig som läst Tottis horoskop?
"Du trivs bäst i små sällskap. Du trivs som publik också, att iaktta är ibland mer lyckat än att delta".
Detta gör mig nästan orolig. Hoppas inte Ranieri har läst dagens Aftonbladet. När det gäller Tonis horoskop så stod det att "Sport kan roa" och det är ju i alla fall positivt!
torsdag 21 januari 2010
Ja då ses vi på lördag nånstans
Det är ju inte alls säkert att ToTo startar på lördag. Det kan lika gärna bli ToVu eller någon annan trevlig namnkombination. Jag ser helst ToToVu från start. Alla tre. Toni går inte att peta, Vucinic får man inte peta efter Genoamatchen och Totti...ja Totti petar man aldrig hur länge han än har vart borta från skada.
Tyvärr får jag inte bestämma laget. Men jag tycker nästan vi kan kräva från Ranieri att få oss en skymt av ToTo åtminstone. För ja, det är fler som vill se ToTo spela än Avatar. Såklart det är....
Tyvärr får jag inte bestämma laget. Men jag tycker nästan vi kan kräva från Ranieri att få oss en skymt av ToTo åtminstone. För ja, det är fler som vill se ToTo spela än Avatar. Såklart det är....
tisdag 19 januari 2010
Glugg francais.
Mexes har tappat en tand. Eller slagit ut en rättare sagt. Vilket ni kan se här. Vår fina Mexes, han ser förskräcklig ut. Jag hoppas att det inte är alltför lång väntekö för att få en tandläkartid.
Tur i alla fall att Jeremia visar lite kärlek ändå;
Tur i alla fall att Jeremia visar lite kärlek ändå;
måndag 18 januari 2010
Bello tabello!
1 Inter 20 14 4 2 43-19 46
2 Milan 19 12 4 3 35-19 40
3 Roma 20 10 5 5 33-24 35
4 Napoli 20 9 7 4 29-24 34
5 Juventus 20 10 3 7 32-26 33
6 Palermo 20 8 7 5 24-21 31
7 Cagliari 19 9 3 7 31-23 30
8 Fiorentina 19 9 3 7 26-19 30
9 Parma 20 8 5 7 24-26 29
10 Bari 19 7 7 5 24-19 28
11 Chievo 20 8 3 9 21-21 27
12 Genoa 19 8 3 8 32-35 27
13 Sampdoria 20 7 6 7 23-28 27
14 Livorno 20 6 3 11 13-27 21
15 Udinese 19 5 5 9 20-24 20
16 Lazio 20 4 8 8 15-21 20
17 Bologna 19 5 4 10 19-27 19
18 Atalanta 19 4 4 11 18-28 16
19 Catania 20 3 7 10 18-29 16
20 Siena 20 3 3 14 21-41 12
När såg det såhär bra ut sist?
Numero uno!
Nu har jag sett matchen och jag säger bara: WOW! Vilket styrkebesked.
Försvaret: Som vanligt numera. Hur bra som helst. Visserligen ifrågasätter man som alltid Cassettis vara i startelvan när Super Marco Motta finns att tillgå. Men ja, vi håller nollan åtminstone och det är viktigaste. Dock är det inte Cassettis förtjänst att Genoa vart nollade utan det är Juans. Så felfri som man kan bli. Stående ovationer till honom. Riise och Burdisso gör sitt jobb fint, precis som dem ska. Sergio fumlade väl en eller två gånger med bollen men ingen fara skedd. Hans fjärde nolla på de fem senaste matcherna. Stålmannen är här.
Mittfältet: Åh vad jag gillar Perrotta nu för tiden. Han är SÅ bra (han gör sig verkligen förtjänt av det där SÅ:et). Capitano och allt igår och han skötte det på ett exceptionellt sätt. Grande Perrotta!
Taddei spelade som om året var 2006. Mer sånt!
Brighi är en favorit och gör det alltid bra. Men han lär försvinna ur startelvan till nästa match när DDR är tillbaka. Det är tråkigt, jag vill ha så många av våra spelare i startelvan.
Sen har vi Pizarro också. Jag undrar om det finns någon spelare som man har så himla många olika slags känslor till som till just honom. Ena stunden blir man helt galen på honom för att han tappar bollen ännu en gång men sen i nästa stund så gör han något helt otroligt och då sitter man och ropar att han är världens bästa passningsspelare. Hatkärlek. Igår var det mest kärlek.
Anfallet: BÄST! Mamma mia vad bra dem var igår. Toni och Vucinic. På en skala 1-10 där 10 är typ omöjligt att få så får dem 11. Fatta sen när Totti joinar dem....(!!!)
Vucinic gör nog sin bästa match på väldigt länge. Nu vill jag ha en låååång formtopp från honom som varar säsongen ut
Toni är precis vad vi har saknat. Han är så stark och tar vårt anfall till en helt ny dimension. Vi kommer få så himla kul med honom i vår. Att sen se Luca Toni göra sin handmålgest i Romatröjan framför Curva Sud.... I couldn't ask for more.
Bänken: De Rossi, Mexes, Menez, Motta, Baptista....när hade vi en sådan bra bänk sist?
Läktarn: Fint att man fick sig en titt av Totti lite då och då. Han måste vara bra spelsugen nu.
Och vi får inte glömma: Ranieri, jättejättebra.
Försvaret: Som vanligt numera. Hur bra som helst. Visserligen ifrågasätter man som alltid Cassettis vara i startelvan när Super Marco Motta finns att tillgå. Men ja, vi håller nollan åtminstone och det är viktigaste. Dock är det inte Cassettis förtjänst att Genoa vart nollade utan det är Juans. Så felfri som man kan bli. Stående ovationer till honom. Riise och Burdisso gör sitt jobb fint, precis som dem ska. Sergio fumlade väl en eller två gånger med bollen men ingen fara skedd. Hans fjärde nolla på de fem senaste matcherna. Stålmannen är här.
Mittfältet: Åh vad jag gillar Perrotta nu för tiden. Han är SÅ bra (han gör sig verkligen förtjänt av det där SÅ:et). Capitano och allt igår och han skötte det på ett exceptionellt sätt. Grande Perrotta!
Taddei spelade som om året var 2006. Mer sånt!
Brighi är en favorit och gör det alltid bra. Men han lär försvinna ur startelvan till nästa match när DDR är tillbaka. Det är tråkigt, jag vill ha så många av våra spelare i startelvan.
Sen har vi Pizarro också. Jag undrar om det finns någon spelare som man har så himla många olika slags känslor till som till just honom. Ena stunden blir man helt galen på honom för att han tappar bollen ännu en gång men sen i nästa stund så gör han något helt otroligt och då sitter man och ropar att han är världens bästa passningsspelare. Hatkärlek. Igår var det mest kärlek.
Anfallet: BÄST! Mamma mia vad bra dem var igår. Toni och Vucinic. På en skala 1-10 där 10 är typ omöjligt att få så får dem 11. Fatta sen när Totti joinar dem....(!!!)
Vucinic gör nog sin bästa match på väldigt länge. Nu vill jag ha en låååång formtopp från honom som varar säsongen ut
Toni är precis vad vi har saknat. Han är så stark och tar vårt anfall till en helt ny dimension. Vi kommer få så himla kul med honom i vår. Att sen se Luca Toni göra sin handmålgest i Romatröjan framför Curva Sud.... I couldn't ask for more.
Bänken: De Rossi, Mexes, Menez, Motta, Baptista....när hade vi en sådan bra bänk sist?
Läktarn: Fint att man fick sig en titt av Totti lite då och då. Han måste vara bra spelsugen nu.
Och vi får inte glömma: Ranieri, jättejättebra.
söndag 17 januari 2010
MOZZARELLA, MORTADELLA MIT NUTELLA!
lördag 16 januari 2010
R som i...
...Roma.
...Retur.
...Revanch.
Då vänder allt imorgon då. Hälften av allt är nu gjort och imorgon tycker jag det skulle sitta fint med en riktigt fet revansch. Jag ber till de högre makterna för något i den här stilen:
...Retur.
...Revanch.
Då vänder allt imorgon då. Hälften av allt är nu gjort och imorgon tycker jag det skulle sitta fint med en riktigt fet revansch. Jag ber till de högre makterna för något i den här stilen:
fredag 15 januari 2010
Hasta la vista, la bestia!
torsdag 14 januari 2010
Argt.
Åååh jag blir så himla irriterad. Finns det något värre att diskutera Totti och Roma med någon som inte vet något om vår kapten & vårt fina lag och som säger att Barca är alla spelares drömklubb.
"Vem är Totti? Totti är slut! Zlatan, Zlatan, Zlatan!" Åååh, eat my head liksom...
"#&%"!
Jag
blir
så
arg.
"Vem är Totti? Totti är slut! Zlatan, Zlatan, Zlatan!" Åååh, eat my head liksom...
"#&%"!
Jag
blir
så
arg.
Hurry boy(s), it's waiting there for you
Ranieri skojade här om dagen om det är fler som vill se firma Totti-Toni spela än filmen Avatar. Jag måste säga att jag har velat se båda. Igår kväll hade jag äntligen tid att se Avatar, så nu tycker jag verkligen det är dags för ToTo snart så att vi kan få se dem också. Jag väntar med spänning på dem. ToTo. Det känns som jag väntat hela livet. Totti jobbar för att kunna spela mot Juventus. Då...då äre ToTo-time!
Tills dess:
Tills dess:
tisdag 12 januari 2010
Roma ha vinto!
Ja då vann vi tillslut då. Och jag blir nästan arg på mig själv som blir så himla överlycklig över det. Jag menar, Triestina är inget Inter direkt. Sådana här matcher bara ska vi vinna hur lätt som helst. Utan problem liksom.
Det här var dock inte så problemfritt för vår allas Marco Cassetti ger vilken romanista som helst grått hår genom att snällt stå och dela ut straffar. Tackar för det säger Triestina och gör 1-0. Men sen var det slut på det roliga för deras del och slutade komma in i vårt straffområde.
Andra halvlek var spel mot ett mål. Menez kom in, satte fart på spelet, Pit överglänste Cassetti som vänsterback (hur svårt kan det va), Esposito återuppstod från de döda, 2/3 av MTV stod för ett fint mål och Bapi bomade in en frispark.
Slutet gott, allting gott.
Grazie Roma!
Det här var dock inte så problemfritt för vår allas Marco Cassetti ger vilken romanista som helst grått hår genom att snällt stå och dela ut straffar. Tackar för det säger Triestina och gör 1-0. Men sen var det slut på det roliga för deras del och slutade komma in i vårt straffområde.
Andra halvlek var spel mot ett mål. Menez kom in, satte fart på spelet, Pit överglänste Cassetti som vänsterback (hur svårt kan det va), Esposito återuppstod från de döda, 2/3 av MTV stod för ett fint mål och Bapi bomade in en frispark.
Slutet gott, allting gott.
Grazie Roma!
Paus
Halvtid i Coppan. Halvlekens frälsare heter Brighi och den man svär åt är som vanligt Cassetti. Cerci är på spelhumör men inte Vucinic. Andreolli är så otroligt stilig och Motta spelar. Vi borde leda med flera mål, men det kommer i andra.
Daje!
Daje!
Vive la France!
Äntligen dags för lite Coppa Italia och jag är ledig dagen till ära. Jag kräver en fungerande stream, det har jag rätt till. Sen ska jag hålla alla tummar jag har för lite show français ikväll. Och eftersom Mexes inte är med så är det Menez som får stå för showen (eller Faty, men allra helst Jeremy).
Kvällens gulröda:
Andreolli, Baptista, Brighi, Burdisso, Cassetti, Cicinho, Cerci, Esposito, Faty, Lobont, Marangon, Menez, Motta, Perrotta, Pit, Pizarro, Taddei, Vucinic.
3½ timme kvar. Lång tid....får underhålla mig själv genom att titta på några Sex And The City-avsnitt tills dess.
Forza (la Francia)!
Kvällens gulröda:
Andreolli, Baptista, Brighi, Burdisso, Cassetti, Cicinho, Cerci, Esposito, Faty, Lobont, Marangon, Menez, Motta, Perrotta, Pit, Pizarro, Taddei, Vucinic.
3½ timme kvar. Lång tid....får underhålla mig själv genom att titta på några Sex And The City-avsnitt tills dess.
Forza (la Francia)!
måndag 11 januari 2010
Hjärta, karaktär och viljan att vinna
Bäst stället att läsa om förrgårdagens match är givetvis inne på min bloggkollegas blogg. Där skriver han om cuore, carattere e voglia di vincere. Sen får hela laget megastora complimenti från vår snälla kapten. Inte illa.
söndag 10 januari 2010
We are golden!
Okej, det blev inte så mycket nedladdning ikväll. Men nu har jag sett och läst på så jag känner mig lite vetande om vad som hände. Igår. På Olimpico.
Trevliga HIGHLIGHTS har vi här:
Några män som är värda att nämnas lite extra sådär;
DDR: Solen strålar (nåja), Danielino målar! (och håret är påväg tillbaka, vackert)
Toni: Många källor säger att han var GRANDE, vår Luca. Vilken hemmadebut. Utan att ha sett matchen så säger jag att han var värd att göra ett mål. Minst.
Pizarro: Credd för hörnan till DDR:s mål. Visst blir hörnorna bättre och bättre nu för tiden?
Alla andra: Grymt ni med!
Trevliga HIGHLIGHTS har vi här:
Några män som är värda att nämnas lite extra sådär;
DDR: Solen strålar (nåja), Danielino målar! (och håret är påväg tillbaka, vackert)
Toni: Många källor säger att han var GRANDE, vår Luca. Vilken hemmadebut. Utan att ha sett matchen så säger jag att han var värd att göra ett mål. Minst.
Pizarro: Credd för hörnan till DDR:s mål. Visst blir hörnorna bättre och bättre nu för tiden?
Alla andra: Grymt ni med!
Roma-Chievo 1-0
Woho. Efter att ha jobbat, sovit några få timmar för att sedan jobba igen så är jag nu äntligen hemma och kan koncentrera mig fullt ut på att njuta av gårdagens victory (bara ett dygn för sent sådär).
Nu ska jag försöka ta och ladda ner matchen och funkar det så är söndagskvällen räddad.
Jag återkommer.
Nu ska jag försöka ta och ladda ner matchen och funkar det så är söndagskvällen räddad.
Jag återkommer.
lördag 9 januari 2010
Daje ragazzi!
Här går det undan. Match igen, som jag missar. IGEN! Åh, detta matchmissande hade gjort mig galen om jag inte hade Rom inplanerat om 64 dagar. Hur som helst....ingen Totti, ingen Mexes, ingen Menez idag. Men däremot Toni från minut ett verkar det som! Förhoppningsvis blir han Chievodödaren dagen till ära. Hemmadebut och allt. Eller vem som helst får bli Chievodödare. Bara vi vinner. Tre poäng tack, allt som räknas (men jag ska ändå hålla en extra tumme för Toni som matchvinnare).
Sen bedjar jag som vanligt för att Motta ska få starta. Visserligen var bedjandena allt bra mindre under december men 2010 bestämde sig visst Cassetti att komma ner på jorden igen så nu får vi (/jag) hoppas på att Ranieri är med oss (/mig) igen.
Dags att gå, hejdå!
FORZA!
Sen bedjar jag som vanligt för att Motta ska få starta. Visserligen var bedjandena allt bra mindre under december men 2010 bestämde sig visst Cassetti att komma ner på jorden igen så nu får vi (/jag) hoppas på att Ranieri är med oss (/mig) igen.
Dags att gå, hejdå!
FORZA!
fredag 8 januari 2010
Let's Dance
Ikväll börjar Let's Dance. Med Birro! Och dansar han såhär:
"Jag dansar som om jag var Totti vid straffpunkten tio sekunder ÖVER övertiden."
...så kommer det bli vackert!
"Jag dansar som om jag var Totti vid straffpunkten tio sekunder ÖVER övertiden."
...så kommer det bli vackert!
onsdag 6 januari 2010
Bara i Roma
Jag har inte mycket att säga alls ikväll förutom att;
"even the best fall down sometimes"
Det är sådant här som gör oss till det lag vi är. Det här händer bara i Roma. Det här är Roma. Det här gör oss bara starkare.
"even the best fall down sometimes"
Det är sådant här som gör oss till det lag vi är. Det här händer bara i Roma. Det här är Roma. Det här gör oss bara starkare.
tisdag 5 januari 2010
Prima partita
Äntligen börjar Serie A imorgon igen. Klockan 15, mitt i mitt arbetspass (merdaissimo). Jaja, det viktigaste är att den finaste fotbollen är tillbaka igen. Överleva på Premier League gör man inte alltför lång tid.
SAKNAS; Ingen Totti imorgon, vilket betyder att allt är lite tomare. Förhoppningsvis blir det party ändå. Men det kan nog bli bra att han rehabar lite och kryar på sig så att vi sen får en icke-skadad-Totti-vår.
Mexes är inte heller med. Mexes...Mexes! Länge sen jag nämnde honom här. Long time no see på vår francese men även han lär vara tillbaka snart. Good, för jag saknar honom.
FORMEN; Blir spännande att se om den fina formen som vi blivit så bortskämda med på senare tid består även 2010. Vem har ätit mest julgodis och vem har tagit extra löprundor?
MTV; Kanske är det dags för MTV version 2 att göra debut imorgon. Det vill säga Menez, Vucinic och TONI. Tänka sig att vi har TVÅ MTV-formationer. Det är något att skryta om, vilken lyx!
CAGLIARI; Är inte alls dåliga. Det är en svår match.
FRÅGAN; Går vi om Juve imorgon?
MÄNNEN; Andreolli, Baptista, Bertagnoli, Brighi, Burdisso, Cassetti, Cerci, Cicinho, De Rossi, Juan, Lobont, Marangon, Menez, Motta, Perrotta, Pizarro, Riise, Taddei, Toni, Vucinic.
SAKNAS; Ingen Totti imorgon, vilket betyder att allt är lite tomare. Förhoppningsvis blir det party ändå. Men det kan nog bli bra att han rehabar lite och kryar på sig så att vi sen får en icke-skadad-Totti-vår.
Mexes är inte heller med. Mexes...Mexes! Länge sen jag nämnde honom här. Long time no see på vår francese men även han lär vara tillbaka snart. Good, för jag saknar honom.
FORMEN; Blir spännande att se om den fina formen som vi blivit så bortskämda med på senare tid består även 2010. Vem har ätit mest julgodis och vem har tagit extra löprundor?
MTV; Kanske är det dags för MTV version 2 att göra debut imorgon. Det vill säga Menez, Vucinic och TONI. Tänka sig att vi har TVÅ MTV-formationer. Det är något att skryta om, vilken lyx!
CAGLIARI; Är inte alls dåliga. Det är en svår match.
FRÅGAN; Går vi om Juve imorgon?
MÄNNEN; Andreolli, Baptista, Bertagnoli, Brighi, Burdisso, Cassetti, Cerci, Cicinho, De Rossi, Juan, Lobont, Marangon, Menez, Motta, Perrotta, Pizarro, Riise, Taddei, Toni, Vucinic.
måndag 4 januari 2010
ASR for life
När jag var liten, ca 12-13 år, var jag rädd att mitt Romahejande kanske bara var tillfälligt och jag undrade om jag kanske skulle tröttna på fotboll överhuvudtaget 10 år senare. Nu när jag börjar bli uppåt 20 så vet jag att det inte är tillfälligt, jag släpper aldrig det här laget. Det är jag och Roma livet ut vad som än händer. Just därför har jag funderat på en Romatatuering, något symboliskt som visar kärleken. Jag vill ha något litet och ganska diskret som man kan gömma undan om så skulle behövas. Men jag vet inte riktigt vad jag ska ha, har ni några förslag mina vänner? Kanske ni själva har någon ASR-tattoo.
C'è un cuore che batte nel cuore di Roma
Äntligen har det blivit ny vecka och Serie A-vecka! Att överleva på endast Premier League gör man inte länge. Idag börjar min helg (jag är ledig på måndagar och tisdagar) och jag är lite sådär Romblödig idag och bara längtar bort...
Så med 69 dagar kvar tills jag åker så sysslar jag med lite allt möjligt Romrelaterat. Kollar på videosar som denna, tittar igenom alla mina Romfotoalbum och läser i Romböcker. En ganska skön måndag med andra ord.
Så med 69 dagar kvar tills jag åker så sysslar jag med lite allt möjligt Romrelaterat. Kollar på videosar som denna, tittar igenom alla mina Romfotoalbum och läser i Romböcker. En ganska skön måndag med andra ord.
lördag 2 januari 2010
LucaTonist javisst!
Okej, det här är sista grejen om honom jag lovar! För idag alltså. Hoho. Men jag är som ett barn på julafton för att Toni ♥ Roma=sant! Men ja, jag vet, vi har andra spelare i laget också som jag tycker om minst lika mycket så därför går jag emot de senaste dagarnas bloggtrend genom att säga: bra Menez, bra Baptista! Och så håller vi nollan, som vanligt. Bra försvaret! 2010 börjar på bästa sätt.
Dagens Luca:
Hej och välkomna till den nya Luca Toni-bloggen. Idag har han fått en tröja och spelat match. En segermatch dagen till ära, bergis Toni-effekten!
fredag 1 januari 2010
Il primo gennaio duemiladieci
Första blogginlägget för detta år. För detta årtioende till och med. Spännande, lite stort sådär. Inte för att det känns någon skillnad mellan idag och igår, men ändå. 2010 är här för att stanna.
Så ja, vad skriver man nu. I årtioendets första inlägg. Jag skulle ju kunna nämna att Luca Toni varit på Trigoria idag och att han ska träna imorgon. Ja, det är Luca Toni-dagar här på bloggen men det kan aldrig bli för mycket av den varan. Jag är så glad över hans Romaankomst så jag springer runt och sjunger på hans egna låt dagarna i ända. Nu har jag till och med ställt in mitt mobilalarm på den låten så jag varje morgon vaknar till "FRITTI, SCAMPI, ET CHIANTI, CALAMARI. LUCA SEI PER ME, NUMERO UNO...". En perfekt start på dagen.
Men tillbaka till det nya året. Tvåtusentio. Ett år jag tror kan bli roligt. Eller rättare sagt, det kommer bli roligt. Om 74 dagar åker jag till Rom på en enkelbiljett. Vad kan bli bättre än så?
Så ja, vad skriver man nu. I årtioendets första inlägg. Jag skulle ju kunna nämna att Luca Toni varit på Trigoria idag och att han ska träna imorgon. Ja, det är Luca Toni-dagar här på bloggen men det kan aldrig bli för mycket av den varan. Jag är så glad över hans Romaankomst så jag springer runt och sjunger på hans egna låt dagarna i ända. Nu har jag till och med ställt in mitt mobilalarm på den låten så jag varje morgon vaknar till "FRITTI, SCAMPI, ET CHIANTI, CALAMARI. LUCA SEI PER ME, NUMERO UNO...". En perfekt start på dagen.
Men tillbaka till det nya året. Tvåtusentio. Ett år jag tror kan bli roligt. Eller rättare sagt, det kommer bli roligt. Om 74 dagar åker jag till Rom på en enkelbiljett. Vad kan bli bättre än så?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)