L'ora della Terra

Francesco fick dra i Colosseums lysspak!

Meraviglioso

AUGURI AMORE!

Jag hoppas inte ni har glömt att MEXES fyller 27 år idag. Jag har åtminstone inte gjort det utan det var det första jag tänkte på när jag vaknade för en stund sen. Därför säger jag: 

TANTI AUGURI PHILOU! 

Du är bäst föralltid.

Ti amo!

Je t'aime!

Jag älskar dig!

28 marzo 1993

Idag, den 28e mars, för 16 år sen gjorde Totti sin debut för Roma. 16 år gammal! Roma mötte Brescia borta och Totti byttes in med 3 minuter kvar av matchen istället för Rizzitelli. Roma vann med 2-0 (dock inget mål från Totti den här gången). 

Det var ett tag sen alltså och han har hängt med bra länge. Jag hade inte ens fyllt tre år när han äntrade plan i Romas vackra (adidas) tröja för första gången. Tur att vi fann varandra några år senare åtminstone...

Så idag tycker jag att vi lägger lite extra tankar på Totti och hans betydelse för oss. Glöm inte heller alla gulröda som är ute på landslagsäventyr!

Spegniamo la luce

Imorgon släcker vi ljuset en timme. Det har ni väl inte missat? Totti har i alla fall inte den, han släcker nämligen ljsuet på Colosseum. Det ni!

26 mars -->

Idag är det den 26 mars. Om exakt en månad är det den 26 april. Då fyller jag år. Och vi möter Fiorentina, borta. Då är det mycket som kan avgöras...

EDIT: Även jag kan ha fel. Vi möter tydligen Viola på lördagen den 25e april, dvs dagen innan jag fyller år ;) I vilket fall så önskar jag mig en seger och inga utvisningar/skador (eftersom jag ska på matchen efter :D)

Lazio merda tour: destination India

Karate-Roma!

Lazio kanske har Karate Kid (eller Zarate Kid som han kallas) men det är ingenting jämfört med vad vi har. Vi är lite finare och lite bättre helt enkelt.

Längtan

Jag längtar....

Jag längtar efter att sätta mig på Roms tunnelbana, linje A, mot Battistini. Jag längtar efter att börja se andra människor med röda och gula halsdukar, tröjor och flaggor. Jag längtar efter att börja höra de första Romasångerna vid Flaminio. Jag längtar efter att ta spårvagn nummer 2 med andra Romanisti mot vårt hem. Jag längtar efter att gå den lilla biten mot Olimpico. Jag längtar efter känslan man får när man får syn på Olimpico, så mäktig, långt där borta. Jag längtar efter att ge min biljett till biljettvakten. Jag längtar efter att småspringa upp för trapporna som leder in till arenan. Jag längtar efter rysningarna man får över att blicka ut över det bästa jag vet. Jag längtar efter det gröna gräset. Jag längtar efter Olimpico. Jag längtar efter Curva Sud. Jag längtar efter min Romafamilj. Jag längtar efter att få en adrenalinkick då våra spelare kommer in för att värma upp. Jag längtar efter Roma Roma Roma live. Jag längtar efter att se Roma spela. Jag längtar efter Roma.

Minimän

Såhär mycket BabyRoma har vi nog aldrig vart förut

Mansbrev del 2

Här har ni fortsättningen på mina brev till mina män...

Hej Baptista!

Du skiftar lika mycket som det svenska vädret gör för tillfället. Ena stunden kan du vara riktigt dålig och en synonym för felpass. Men sen kan du blixtra till och avgöra matchen. Tyvärr är de mindre bra stunderna fler än de bra stunderna och det vill vi alla ha ändring på. Jag vet att du kan och jag tror på dig. Men då måste du höja dig ytterligare så du håller en jämn och relativt hög nivå hela tiden. Bara ett litet tips från coachen sådära...

Hej Pizarro!

Relationen till dig kan jag likna med ett gammalt gift par. Jag kan fullkomligt hata dig när du försöker leka stjärna och håller i bollen alldeles för länge för att sedan tappa den till motståndarna. Då kan jag allt svära både en och två gånger åt dig. Men sen när du gör tvärtom. Behandlar bollen på ett omsorgsfullt sätt, dribblar lagom mycket och sedan slår den perfekt avgörande passningen, då är du min man. Då är det en njutning att se dig. 

Hej Taddei!

Du skulle bara veta hur mycket jag övat på att göra din aureliofint men det går inte. Jag kommer aldrig lära mig och nu har jag gett upp. Den är helt sjuk, så du borde göra den lite oftare. Du kanske inte är den snyggaste fotbollsvärlden har skådat men min pappa skulle bara bli glad om vi gifte oss för du är hans favorit i Roma så du är välkommen till vår familj. Annars så är du en riktig kämpare och du ger aldrig upp. Sen har du även det magiska Romanumret 11 också och bara det är respektfullt. 

Hej Menez!

Sluta lägg dig så ofta och du kommer bli Fenomenez med hela Romafamiljen. Du om någon har potential att bli stor så förstör inte för dig nu. Du är den enda som kan förstöra din framtid så stå upp och allt kommer bli grymt. Både för Roma och för dig för alla vi vet att du har det i dig.

Hej SuperDoni!

Du måste vara världens coolaste målvakt. Hur många gör SÅ HÄR egentligen? Visst sätter man hjärtat i halsgropen rätt ofta men du klarar alltid dina iskalla tricks. Jag förstår inte hur du gång på gång, match på match kan göra sådana fantomräddningar. Det känns så lugnt att ha dig längst bak. Men, en sak behöver du träna på och det är givetvis straffar. Jag skulle säkert kunna lära dig ett och annat för jag har till och med räddat en straff som målvakt för något år sedan (och innan dess hade jag gjort tre mål i matchen) och då ska det sägas att jag inte ens är målvakt utan forward. Så jag lär dig rädda straffar och du kan få lära mig några coola målvaktsbrassetrix!

Fortsättning följer förmodligen igen...

Lärare vs elev.

Nattkonversation på msn mellan mig (fet stil) och min kompis. Se så mycket jag lärt henne...

- Men då gillar han ju fotboll i alla fall...

- Ja men han hejar på världens jobbigaste & tråkigaste lag.

- Låt mig gissa. Vilket land?

- Italien

- Lazio?!

- Nej

- Då kan jag inga fler...Eller jo låt mig tänka...

*några minuter går*

- SAMPDORIA!!

- Aaa men det var fel.

*ytterligare några minuter går*

- Alltså jag har ett italienskt på tungan....Juventus!

- Bra. Fast fel.

- Inter!!

- Rätt!!

- Shit alltså jag börjar kunna det här med internationella lag nu!

Magia magia, portami via

En oväntad målskytt

Jaha. Då drar vi alla en djup suck och svär lite.

SUUUUUUUCK.

"#&%"!

Nu är den förlusten borta. 

Nej, det är den inte. Men vi är fortfarande Roma. Våra tröjor är fortfarande röda. Vi är fortfarande före Lazio. 

Det som ända som är sig annorlunda egentligen är att Loria prickat in sig i målprotokollet och den här gången gäller det faktiskt mål i rätt mål. Ett bra steg i utvecklingen och nu längtar jag bara till den dagen då vi vinner en match med Loria på planen. Att Lorias mål kom som en chock för verkligen alla går inte att ta tvivel på, se här bara några kommentarer på SF just efter målet:

"HAHAHAHAHAHAHAHAAH LORIA HAHAHA JAG DÖR AV GARV"

"Spalletti skrattar till och med"

"Jag funderar på köpa en Romatröja : #15 Loria."

"hahahahha WTF , mål av loria , tack din loria du förtjänar det !"

"VÄRLDENS (BÄSTA) HAHHAHA: LORIA!!!!!!!!!"

"nääääloria grattis mannen!!!!!"

"Haha! Det lönar sig att vara snäll. Karma. 

Jag säger : Heja Loria. Vad gör karln? MÅL."

Med dem citaten sätter jag punkt för nu och glömmer bort den här jävla skitmatchen.

Mansbrev

Ja jag har valt att kalla det för mansbrev för det är brev till männen i mitt liv (för tillfället åtminstone) ;)

Hej De Rossi! 

Herrejösses, vilken idol, vilken förebild. Jag beundrar allt hos dig och då menar jag verkligen allt. Hur gör du för att vara så bra som du är? Du är komplett och det går inte att hitta fel hos dig och tro mig jag försökte för någon dag sen då jag dödade tid när jag stog och väntade på bussen. Går det ens att ogilla dig? Känns som det är en teoretisk omöjlighet. Du saknas varje minut du inte är på plan.

Hej Loria! 

Jag vet att jag varit väldigt hård och gnällig mot dig men du har faktiskt inte inlett på ett lysande sätt à la Marco Motta. Men jag ska försöka bli bättre och jag hoppas du också blir det då. När man såg dig på bänken mot Arsenal, stöttande och peppande mot de andra spelarna så insåg man, eller jag i alla fall, att du faktiskt också är en Romaspelare och även om du kanske inte tillhör någon av mina favoriter så har du min respekt. Se det positivt, nu kan allt bara bli bättre!

Hej Totti! 

Att ens försöka börja tacka och hylla dig känns nästan löjligt. Vad jag än skriver och vad jag än säger så kommer du alltid vara så mycket större, bättre och vackrare. Det enda jag kan säga är att du är som en saga och jag är oerhört lycklig som får den stora äran att läsa sagan. Jag fasar bara för den dagen då jag kommit till sista sidan och ser slutet. Men fortfarande är det många fina kapitel kvar som vi kommer le åt.

Hej Vucinic! 

Ska jag vara riktigt ärlig så har jag inte varit ett särskilt stort fan av dig. Förrän nu. Först när du kom tyckte jag du värdelös. Du gjorde ett ynka mål och förmodligen gjorde du ingen människa lycklig. Sen förra säsongen ryckte du upp dig betydligt men då blev du mest än i mängden. I år älskar jag dig, du är så jävla grym!

Hej Mexes! 

Jag skulle kunna skriva en trilogi om varför du är så bäst men jag ska hålla mig extremt kortfattat. Allt du gör, det är så fantastiskt bra och tack för att du valde Roma. Du är världsbäst och tack för att du är så jävla snygg (ja sånt får man skriva också).

Hej Brighi! 

Från att ha varit nära Celtic i somras så har du nu blivit vår lagkapten och snart en man även i landslaget. Jag ställer mig upp och applåderar.

Hej Marco Motta! 

Alltid när jag pratar om dig så måste jag alltid säga både ditt för- och efternamn, det känns liksom så bra att säga så. Lika bra känns det att ha dig springandes på högerkanten för du är faktiskt rätt bra. Vilken entré du gjort. Förresten är vi samma stjärntecken så du kan ju slå en pling någon dag för vi oxar skulle garanterat ha roligt tillsammans, 0707-xxxxxx.

Fortsättning följer (eller?)

 

Torsdagsvideo

Den här videon gjorde jag för nått år sedan, den som kan hitta mig i den får kanske inget pris men är duktig ändå! 

Allt möjligt och lite annat

Förlåt för den dåliga uppdateringen här på bloggen men när alla mina lärare bestämmer sig för att ha inlämningar, redovisningar, läxor och prov samtidigt (och då läser jag ändå bara fyra ämnen) så blir det inte mycket tid över till annat än att plugga. Dessutom väntar en projektredovisning idag som är allt annat än rolig. 

Sådär, då vet ni hur det ligger till och så därför idag denna fina torsdagsmorgon så kan vi stapla upp lite punkter, det känns alltid bra!

• Jag är Roma tills jag dör. Igår vid middagsbordet (innan jag skulle iväg på rockstudentskiva) löd diskussionen mellan mig och min mamma såhär nämligen:

Jag: - Tänk om jag gillar den här stilen och blir hårdrockare. Byta livsstil helt liksom.

Mamma: - Då skulle du inte kunna heja på Roma

Jag: - Haha, då var det kört.

Roma per sempre! ♥

• En stor applåd måste jag ge till Danielinos pappa Alberto De Rossis primavera pojkar. Slog ut Juventus med 2-0 och nu väntar final för primavera! Mycket bra må jag säga och förhoppningsvis blir det en sporre för de lite större pojkarna på lördag!

• Allas älskling Alberto Aquilani vill stanna, hans agent säger åtminstone att "Alberto vuole rimanere a Roma". Nu väntar jag bara på att ett kontrakt blir påsignat och sen kan jag öppna champagneflaskan.

• Igår på italienskan i skolan lyssnade vi på "Roma Capoccia" (gissa vem som valde låt) och då längtade jag till Rom extra mycket. Men om 43 dagar...Då jävlar.

• 19 mars är inget datum att jubla över för vår del. För exakt ett år sedan förlorade vi nämligen mot Lazio med 3-2, en bitter förlust i derby della pace.

• "A te" videon med Roma som jag postat lite längre ner är ett riktigt mästerverk. Jag ser den alltid flera gånger varje dag. Filmfestivalen i Cannes nästa! 

Grattis Helmer!

Ja då säger jag ett stort grattis till Helmer som överraskande snabbt lyckades lista ut att det var Top Gun själv, Vincenzo Montella, som jag hade på tröjan. Well done och som pris för att du var så duktigt så är det här videoklippet endast till dig, precis som jag lovat ;). Grattis, ännu en gång, hehe. 

Det här videoklippet är det bästa och roligaste jag vet med Montella och jag skrattar åt det varje gång jag ser det. Visserligen är det Totti som står för målet men håll ögonen på l'aeroplanino hela tiden och då främst när han ska hoppa över reklamskyltarna. Underbart! Må hända att han fick lite för mycket luft under vingarna...

"Tävling"

Jag måste ha världens vackraste träningströja, eller hur? Jag vet, vi har en tävling, i brist på annat ikväll. Den som först listar ut vilken spelare jag har tryckt på baksidan på min finfina Romatröja vinner ett mycket rolig YouTube-klipp med samme spelare dedikerad till vinnaren! 

Så, sätt igång att spåna! Vem kan det vara ;) ?

Uno per tutti, tutti per TOTTI

I’m moving on and I’m gonna get stronger now
And nothing would break me down
I will not give in to doubt
Those days are gone, I can be who i wanna be
Start living my life for me
I believe it finally, I’m moving on

TI AMO CAPITANO!

(dagens erkännanden: bilden är snodd från junivallen och låttexten är från melodifestivalen)

Due a due

Det luktade X om den här matchen långt innan den startade och med tanke på alla omständigheterna så är det ett bra resultat. Samp borta är inte den enklaste saken direkt. Sen gör vi verkligen ingen bra match men jag ska inte säga att jag skäms, för det gör jag verkligen inte. Skämdes gjorde jag efter 7-1. Nu är man mer besviken för jag vet att många spelare kan så mycket bättre. Men sådant är livet och nu tycker jag vi kör en dagens istället.

Dagens...

Plus: Chievo utan tvekan! 

Minus: Det jag är mest fundersam över är hur vi ska spela mot Juve?

Mittemellan: Resultat.

Drömmer-jag?: Rosetti gav oss en straff, hur är det möjligt?

Besvikelse: Vucinic brukar vara bra i slutspelsskägget men efter idag kan han väl ändå ha titulerat sig sämst på plan?

Håll-ögonen-på: Crecenzi, kommer bli intressant att se honom i framtiden

Anonyma-hjälte: Tonetto som ligger bakom de båda målen. Först assist till första och sedan blir han fälld så vi får straff. Molto bravo Max!

Svettis: Doni som står för några riktigt svettiga räddningar. Snacka om att revanschera sig efter den lilla tavlan vid Samps 2-1.

Doriadödare: Bapigol! 4 mål på två matcher...

Siffra: 46. Om så många dagar åker jag nämligen till Rom :D

Ave Maria (eller Mexes?)

På väggen vid min säng har jag en bild på Mexes som ni kan se här. När min lillasyster för första gången såg den sitta där på väggen så var hennes kommentar:

- Julia, folk har bilder på Maria vid sina sängar och du har på Mexes? *suck*. 

♥♥♥

Det här är det vackraste jag sett♥

En svart dag

Det är torsdag. Den jobbigaste och tyngsta torsdagen på länge. Men jag har vaknat idag med, kämpat mig upp och tagit mig till skolan. Jag är Romanista och jag lever fortfarande. 

(videon & lite ur texten känns passande idag)

Insulti per l'errore di un rigore

E mi sento come chi sa piangere ancora alla mia età

e ringrazio sempre chi sa piangere di notte alla mia età

e vita mia che mi hai dato tanto,

amore, gioia, dolore, tutto

ma grazie a chi sa sempre perdonare sulla porta alla mia età

Sempre il nostro capitano

Det här gör ont...

Att lämna med stolthet

1984 var jag inte född än. Men jag vet vad som hände. Förlust i finalen i Champions League. Mot ett engelskt lag. På straffar. Nu 25 år senare var det dags igen. Men det var vår kväll. Det var vår kväll ända tills straffsparkslotteriet. Roma hade motbevisat mig ännu en gång och från att ha varit supernegativ så började jag allteftersom matchen gick få upp hoppet igen. Roma gav mig hoppet tillbaka. Jag trodde på oss. Det var så vackert att se oss igår kväll. Med halva laget borta, en startelva där hälften spelar med smärtor och med ett nykomponerat mittbackspar i form av Riise och Diamountene. Det var bella Roma. 

När Tonetto missade straffen igår så tog det ett tag för mig att inse att vi var ute. Men sen när jag ser Arsenals glädje och våra spelares grymma sorg så förstod jag och då kom tårarna. Jag har aldrig gråtit över en förlust förut för istället för sorg brukar jag känna ilska och frustration. Men igår rann tårarna som dem aldrig gjort förut. 

Totti grät också och när jag såg det rann tårarna ännu mer. Han har kämpat som bara den för att kunna spela den här matchen och som han gjorde det. Vår kapten ledde ett tappert Roma under hela matchen. Han spelade med en robotliknande sak på benet och förmodligen under enorma smärtor. Men han fanns där för oss och spelade med det största hjärtat som går att hitta. Är det någon som är värd att spela Champions League-final på hemmaplan så är det han. Men nu blir det inte så. Drömmen stannar vid en dröm och det smärtar så otroligt mycket.

Jag tänker inte skylla uttåget ur Champions League på någon. Inte på Tonetto. Inte på Vucinic. Inte på Baptista. Inte på Doni. Inte på Spalletti. Vi vinner som ett lag och vi förlorar även som ett lag. Vi är en familj. Det hjälper inte att peka ut någon syndabock i en match som denna och det jag skulle vilja göra nu är att åka och trösta allihopa. Krama dem och tacka för att de gör oss så stolta. Aldrig har jag varit så stolt över dem efter en förlust.

Hela Italien är nu ute ur finrummet. En efter en föll lagen av stegen. Vi höll kvar längst och spelade tillslut för hela Italien. Vi kämpade in i det sista. Men till ingen glädje när matchen var slut. Att förlora på ett sådant sätt vi gjorde igår är det absolut värsta som finns. Jag hade då hellre tagit en klockren förlust. Det är sådana här förluster som smärtar allra mest. Man kämpar, krigar, ser ljuset, är så nära. Men man når aldrig ända fram...

Nu ska vi inte gräva ner och gömma oss. Det är nu vi ska stå med stadiga fötter och med huvudet högt. Jag älskar bara Roma ännu mer efter detta. Det vi är och det vi har, är unikt. Både ni och jag vet det. Visst kommer det ta ett tag att bearbeta och komma över denna förlust men det här gör oss starkare.

Vi kommer komma tillbaka!

Grazie Roma

Ni var fantastiska men det räckte inte hela vägen. Jag är oerhört stolt över er alla. Tack!

Roma è la luce

Hur negativ jag än är och hur det än går...

Roma per sempre

Bad news...igen!

Dem dåliga nyheterna bara avlöser varandra inför kvällens match. Nu står det att Mexes fortfarande har hög feber och kommer inte kunna spela. Kommer vi ens ställa upp med ett helt lag? Det känns helt sjukt. Om vi går vidare ikväll så är vi värda alla världens bragdguld, minst. Suck....

R som i retur. R som i Roma. R som i rädsla

Jag känner mig uppgiven. Det känns hemskt att säga det men så ligger det till. Min hjärna är redan programmerad på att vi gör sorti ut ur finrummet idag. Det svider och gör ont att säga så. Jag har inte varit nervös någonting och tvivlar på att jag kommer bli det. Det är precis den här uppgivenheten jag kände inför Intermatchen. Även om det inte är samma slags uppgivenhet så känns allt bara jobbigt och tungt. Ridån kommer gå ner, lamporna släckas...

Jag har aldrig tidigare önskat att jag ska ha så fel...

Bakgrundsbild

Ja visst var min bakgrundsbild snygg. Här får ni bilden så även ni kan ha den! Prego :)

Bevis till Francesco

Okej, den här bilden lägger jag bara upp bara för att bevisa för Francesco att jag faktiskt har Tottis autograf, han trodde nämligen inte på mig. Ni andra behöver inte alls bry er ;)

Hoppas

Det närmar sig och om två dygn vet vi om vi fortfarande har chans att spela final på hemmaplan. Fram till dess kommer jag älta matchen fram och tillbaka och jag har även gjort en lista på vad jag hoppas få ut från spelarna på onsdag kväll. 

Så jag hoppas alltså att...

Loria håller sig på bänken hela matchen

De Rossi kommer inspringandes på plan vid varje mål för att bidra med sin jag-blir-galen-varje-gång-det-blir-mål-energi

Doni för en gångs skull får rädda en straff

Arthur tar med sig en filt till bänken. Kan bli lite kyligt.

Vucinic inte kommer nyrakad. Han är tuffare i skägg

Menez inte filmar en enda gång utan lyckas med några vackra tunnlar på Arsenals försvar

Totti överraskar oss alla med en nykomponerad målgest

Aquilani spelar som han gjorde mot Real borta i våras

Brighi är lika söt som vanligt

Diamoutene tar med sig varm choklad till bänken som han & Artur kan dela på. Vi vill inte ha några förkylningar, inte ens på bänkisarna

Cicinho får en mysig fåtölj bredvid bänken på Olimpico som han kan sitta i säsongen ut i väntan på att bli frisk

Pizarro (om han inte spelar) sitter på bänken och ropar hånande ord till Arsenalspelarna i en megafon

Perrotta springer så mycket så han med nöd och näppe orkar vara med på ringdansen efter matchen

Riise läser det här och framför allt till resten av laget

Mexes är bättre än alla

Juan inte känner av skadan 

Filipe gör CL:s snabbaste mål i historien från en inhoppare

Pipolo har kanalen matchen spelas på

Taddei tystar alla tvivlare 

Baptista ger uttrycket "släkten är värst" ett ansikte

Tonetto är den store skojaren på bänken som lättar upp stämningen

Cassetti får sitta i Cicinhos knä i den sköna fåtöljen

Montella får leverera matchbollen till domaren genom att komma flygande i ett litet plan och landa mitt på Olimpico 

Motta drar av sig byxorna om han gör mål

Spalletti blir tokig som bara han kan om vi går vidare

C'è solo un capitano

På onsdag hoppas jag på Totti. Jag hoppas att han leder oss som vår kapten på ett exemplariskt sätt genom matchen. Det är hans tur att skina. Han förtjänar det efter en säsong med alldeles för mycket skador. Jag hatar när Totti är skadad. Men, en sak jag beundrar Totti enormt mycket för är att han alltid kommer tillbaka. Så visst, varje gång jag läser att capitano är skadad så blir man enormt nedstämd men samtidigt vet jag att han kommer tillbaka snabbare än väntat oavsett vad det är för skada. Det är stort! Jag älskar honom och låt han avgöra mot Arsenal. C'è solo un capitano!

Vart är min egna Totti?

Idag lyssnar jag på Galenskaparnas "Pappa jag vill ha en italienare". Anledningen till det är att denna vecka så har vår skola besök från Italien och Bologna närmare bestämt. Det är utbyte mellan min skola och en skola i Bologna som heter Liceo Copernico. Jag var med förra året och det är nog bland det roligaste jag någonsin gjort. Grymt kul var det!

Så då har det alltså blivit dags för det årliga utbytet igen och jag är så ledsen att jag inte är med i år. Men idag fick jag åtminstone träffa på italienarna som är här (19 killar + 2 tjejer) på min italienskalektion och då fick jag guida runt dom i skolan. Snacka om att dom var härliga. Så mycket roligare, pratgladare och öppnare än stela och tråkiga svenskar. Dessutom berömde dem mig väldigt mycket för min italienska men om det var ärligt sagt eller bara för att smöra in sig låter jag vara osagt ;) 

Jag ska emigrera till Italien. Det är redan bestämt sen jag föddes. Jag är skapt för att flytta dit och jag bara väntar på den dagen då jag tar mitt pick och pack och drar. Och det är inte bara jag som väntar på den dagen utan nästan hela min bekantskapskrets vet att jag ska dit inom en snar framtid. "När ska du flytta till Italien?" brukar min mormor fråga och min morbror som jag inte brukar träffa så ofta säger varje gång vi ses "När går flyttlasset till Rom och till din egna Totti?".

Min egna Totti ja, vart är han? Jag väntar fortfarande på honom och kanske hittar jag honom nu när jag åker ner till Rom i maj. Jag ska i alla fall gå på spaning efter min framtida man, det är ett som är säkert. Jag skulle ju inte klaga på att flytta ner dit nu när jag tar studenten och allt. Perfekt!

Sen så småningom när jag hittat min egna Totti så väntar ju små Tottinhosar, hehe. Det hoppas åtminstone mina vänner på. "Julia jag längtar tills du fått barn i Rom och jag kan komma och hälsa på dig och dina barn som kan prata både italienska och svenska. Dom kommer vara så söta!" är något som jag hört både en och två gånger så nu har jag en riktig press på mig, men jag gillare. Moltissimo!

Så, på onsdag får jag mig ett kärt återseende av utbytesitalienarna igen. Kanske hittar jag min framtida man där, vem vet ;). Jag ska i alla fall diskutera fotboll med dem och stoltsera med att jag är Romanista. Frågan är om dem kommer tro på det, en vanlig tjej i ett land som Sverige som både kan prata italienska och hejar på Roma. Hur går det ihop egentligen? 

Kul ska det i alla fall bli och jag längtar... 

Dove sei?

Mi manca la Roma

Förlåt för en riktigt dålig uppdatering här de senaste dagarna. Men det har varit lite fullt upp med allt möjligt. Romas match igår vet jag inte så mycket om förutom att det blev 1-1 och att det var många gula kort + ett rött på capitano futuro. Kan gissa att vi hade tankarna på annat. Har jag rätt? Skönt förresten att både Genoa & Viola förlorade. På så sätt tog vi ändå in en poäng.

Nu är det 53 dagar kvar tills jag åker till min älskade stad igen. Tiden går så himla snabbt för nyss var det 107 dagar kvar. För att fördriva tiden denna söndag så sitter jag och letar efter hotell som vi inte har bokat än. Har någon något bra tips kanske? Våra krav är att det ska vara billigt, ligga nära Termini och ha privat badrum. Alla förslag välkomnas varmt!

Så, då blir det inga mer skriverier för den här stunden. Kan hända att det kommer något mer inlägg under kvällen om jag har tråkigt. 

A presto!

Dom är för underbara

Tanti auguri a te...

Vet ni vad som händer på lördag förutom att vi möter Udinese? Jo våran alldeles egna Luciano Spalletti, fyller hela 50 år!! Tanti auguri Mister!

Vad kan han önska sig tro? Förmodligen en seger på lördag. Det hoppas jag spelarna ger honom. Sen hoppas jag även att en modemedveten männska ger Spallis ett par nya skor i 50-årspresent för kostym+gympaskor är definitivt ingen bra kombination (sånt får bara Lazio hålla på med). Spallis är ju trots allt utsedd till Roms bäst klädde man så då måste han ju stå upp för den hedersvärda titeln. 

Nej, men en seger är den gamle mannen verkligen värd. Plus så hoppas jag hela Olimpico med Totti och Rosella i spetsen sjunger en fin födelsedagssång till honom i matchminut 50 som Perrotta och Aquilani gör så fint till De Rossi på klippet här nedanför. 

Buon compleanno Spalletti!

Notte prima degli esami oggi

Idag på min italienska så började vi se en film med samma titel som rubriken lyder, Notte prima degli esami - oggi. Det är en andra film efter den första som heter Notte prima degli esami. Jag har första filmen här hemma och den är fantastiskt rolig och bra så jag har säkert sett den tusen gånger. Väldigt mycket roligt fotbollsprat + bra musik (ni måste höra Antonello Vendittis låt från filmen, så bra). Hur som helst, filmen vi började se idag var också väldigt bra. Den utspelar sig i Rom så Roma förekommer en hel del eftersom killarna är fotbollsgalningar. En killes rum var helt Romainspirerat med en Romadator (!!!) och stor pappersfigur föreställandes Totti. Jag tror jag log lite halvnöjt sådär för mig själv när ja såg det. 

I början av filmen spelade dem även match och fick då straff, men killen (nr 10) som fick lägga straffen missade för han sa att han skulle "faccio un cucchiaio". Han la också en cucchiaio men han gjorde en Totti à la Lecce, nämligen att målvakten stog kvar. Detta kan ni se på klippet här ovanför. Lite roligt faktiskt =)

Är det någon av er som sett den? Eller ännu bättre, någon som har filmen, vol 2, och är intresserad av att sälja den? För jag är grymt intresserad av att köpa den för jag kan knappt hålla mig till jag åker till Rom för att köpa den och att beställa på internet är alldeles för dyrt (drygt 600 kr). Så det är bara att höra av er om ni vill bli av med den:D. Och om ni inte sett någon av filmerna så rekommenderar jag dem varmt!

Ibland räcker det med en bild

Vilken man...

Ibland blir stolt...

Ibland blir man allt imponerad av sina icke-Roma-frälsta-vänner. Igår så gick jag och min kompis förbi en man med Romamössa. Jag såg inte mössan men det gjorde min kompis och sa direkt: "Såg du Julia? Han hade en Romamössa på sig!". Jag trodde inte riktigt på henne för hur skulle hon känna igen det så snabbt. Men hon var dödssäker på sin sak så jag var ju såklart tvungen att gå tillbaka lite diskret för att se om hon hade rätt. Och givetvis hade hon det. När jag sedan kom tillbaka till min kompis så sken hon av stolthet och då blev jag också stolt och sa några berömmande ord! 

Blandade känslor

Jag tror jag aldrig varit så negativt inställd innan en match tidigare. Efter Inter fruktansvärda (fuskansvärda?) vanliga flyt och efter vår mindre bra insats mot Arsenal i veckan så var det ingenting som kändes positiv inför matchen. Jag var inte ens det minsta nervös, vilket säger en hel del. Det kändes som hur många mål vi än skulle göra så skulle Inter göra ett mer.

Såhär efter matchen kan jag bara säga att jag är så glad över att jag hejar på ett så vackert lag som Roma. Ni vet vad jag menar. Vad ska man säga om Inter egentligen? Idag är det dem som ska vara ruggigt nöjda med en poäng. De får den poängen som skänk från ovan (eller från domarn). 

Över Roma är jag stolt. Megastolt till och med. Vår första halvlek är en njutning. Superbra och jag är stolt över grabbarna som svarar för en mycket imponerande insats. Det är såhär vi ska spela. Det här ÄR Roma. Det vet både ni och jag.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva egentligen. Känns som allt, såhär dryga timmen efter slutsignalen, blir så sluddrigt och rörigt. Man är så upprymd av känslor: glädje, besvikelse, stolthet, förbannelse...Det är svårt att uttrycka sig på ett bra sätt så här nära inpå. Jag lovar att skriva bättre när det gått någon dag och när allt har lagt sig och smällt in. 

Tills dess, forza grande grande Roma! Vi ska vara stolta över vårt lag...

The return of the sidbena

Nu kommer jag trist nog inte hinna skriva någonting innan kriget i Milano bryter ut imorgon. Som ni säkert vet så verkar det bli en otroligt uppskattad återkomst av gamle Panucci själv som alltså bett om ursäkt till även Spalletti. BRA gjort Panu säger jag, bland det bästa du gjort i karriären. Snacka om att göra det i grevens tid för med tanke på domare, Adrianos händer och en flaxande Loria som mer och mer framställer sig som ett anfallsvapen för det andra laget så är Panuccis närvaro i truppen livsviktig (för nu måste han väl få spela?). Utan honom så hade det nästan luktat 7-1.

Så imorgon önskar jag av hela mitt hjärta att det blir Panucci som får avgöra matchen i slutminutrarna och  då blir han så glad att han rusar och ger Spalletti världens största bamsekram (ni vet en sådan som Totti och Mancini gav varandra säsongen 06/07 när det var en massa snack om dem). Inte ett öga är torrt!

Forza Panucci!

Forza Roma!