Blandade känslor

Jag tror jag aldrig varit så negativt inställd innan en match tidigare. Efter Inter fruktansvärda (fuskansvärda?) vanliga flyt och efter vår mindre bra insats mot Arsenal i veckan så var det ingenting som kändes positiv inför matchen. Jag var inte ens det minsta nervös, vilket säger en hel del. Det kändes som hur många mål vi än skulle göra så skulle Inter göra ett mer.

Såhär efter matchen kan jag bara säga att jag är så glad över att jag hejar på ett så vackert lag som Roma. Ni vet vad jag menar. Vad ska man säga om Inter egentligen? Idag är det dem som ska vara ruggigt nöjda med en poäng. De får den poängen som skänk från ovan (eller från domarn). 

Över Roma är jag stolt. Megastolt till och med. Vår första halvlek är en njutning. Superbra och jag är stolt över grabbarna som svarar för en mycket imponerande insats. Det är såhär vi ska spela. Det här ÄR Roma. Det vet både ni och jag.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva egentligen. Känns som allt, såhär dryga timmen efter slutsignalen, blir så sluddrigt och rörigt. Man är så upprymd av känslor: glädje, besvikelse, stolthet, förbannelse...Det är svårt att uttrycka sig på ett bra sätt så här nära inpå. Jag lovar att skriva bättre när det gått någon dag och när allt har lagt sig och smällt in. 

Tills dess, forza grande grande Roma! Vi ska vara stolta över vårt lag...