Min skräck är att Roma blir ett lag som Manchester United, Real Madrid, Chelsea, Inter mfl. Jag vill inte att Roma ska bli ett "modernt" lag. Att heja på Roma är unikt och så ska det förbli. Mitt hejande på Roma är inget "vanligt hejande". Roma är min passion och jag älskar Roma nästan för mycket ibland känns det som. Det är inte bara mitt hjärta som är gulrött, utan hela mitt liv är det.
Varför jag började heja på Roma är lite av en slump. Det var ju som sagt på grund av Tottis insatser i EM 2000 som fick mig att upptäcka världens vackraste lag. Idag är jag så enormt tacksam för det. Totti kunde lika gärna ha spelat i vilket annat lag som helst och tack gud att han inte gjorde det. Just då, i det ögonblicket jag bestämde mig för att ha Totti som idol, spelade det visserligen ingen roll för mig att det stod att han spelade i Roma. Jag kunde ingenting om Serie A eller lagen i ligan då. Idag när jag tänker tillbaka på mitt val kan jag inte låta bli att le. Tänk att det ändå blev Roma!
Hur som helst, sen Roma blev mitt favoritlag (29 juni 2000) så har min kärlek bara växt och växt och jag har insett att vi är så mycket mer än ett lag. Vi är en passion och familj. Romafamiljen. Tillsammans tänker vi Roma, andas vi Roma och lever vi Roma. Det är det jag tycker så mycket om med det här laget. Det varma, glada, passionerade och kärleksfulla. Om nu Roma skulle säljas är jag rädd att det här skulle försvinna. Jag vill inte att Roma ska bli ett varumärke, jag vill fortfarande ha mysiga gamla familjära Roma, som det alltid vart. Att fotbollen ska bli så beroende av pengar är något som stör mig så fruktansvärt. Själva grejen med fotboll är inte densamma längre. På så sätt vill jag fortfarande ha kvar familjen Sensi. Men samtidigt, med tanke på att fotbollen är allt mer beroende av pengar så kanske det är bäst att Rosella säljer ändå?
Jag vet egentligen inte vad jag vill. Eller jo, allra helst vill jag att Sensi behåller Roma och att hela laget nästa säsong ger oss upprättelse och svarar för något helt fantastisk. Så att vi kan bevisa för hela världen att pengar inte allt är och att man faktiskt kan vinna med spelare som Motta, Riise, Pizarro och Brighi.
Vad som nu händer får vi se. Skulle Rosella behålla Roma skulle jag inte gråta. Inte heller om hon skulle sälja. Bara vi inte blir helt oigenkännbara utan jag vill fortfarande ha kvar den här känslan över att vi är speciella. Det kanske gynnar oss ändå att sälja, så länge vi inte börjar ha Nike och Pepsi som sponsorer och köper spelare à la David Beckham bara för att sälja mer tröjor.
Det kommer bli en sommar där Roma kommer behöva byggas upp igen. Vi måste hitta tillbaka till spelet, energin och glädjen. Jag tänkte säga att jag längtar till säsongen är slut men egentligen gör jag inte det för då väntar tre alldeles för långa månader utan Roma och Serie A. Jag tror att vi kommer få upprättelse av Roma nästa säsong men om det blir med Rosella eller någon annan som ägare återstår att se.
2 kommentarer:
Du summerar det mkt bra! Våndorna fram och tillbaka - man vill behålla känslan och det unika, men samtidigt vill man att klubben ska byggas upp och må bra.
En livsviktig fråga för Roma och alla dess anhängare. Den tål att tänkas igenom och om och om igen
Exakt! Det är verkligen inte lätt och jag kan inte ta ställning till något fullt ut känner jag. Det enda man kan göra är att hoppas på det bästa helt enkelt. Vad det blir återstår att se...
Skicka en kommentar