Cucchiao

Men självklart drömmer jag om en ny Cucchiao på San Siro på söndag..

Att ta ut en förlust i förskott

Jag vill inte framstå som en pessimist nu men hur många känner er egentligen positiva med goda vibbar inför helgens möte med Inter. Jag kan erkänna att jag redan känner mig otroligt uppgiven redan på förhand för det känns som Inter på ett eller annat sätt kommer vinna. Frågan är bara hur:

• Adriano avgör matchen på egen hand (det var bland det klockrenaste jag läst på länge)

• Vi får en felaktig utvisning

• ZuperZvensken får offsidemål godkända

• Vi får onsidemål bortdömda

• Loria spelar

• Inter får en feldömd straff

• Vi blir blåsta på solklara straffar

• Domaren Rizzoli avgör på något annat sätt

• Rosetti kommer in och avgör på något vis

Eller vad tror ni?

La Lazio è 'na merda

Popopopo...

PO PO PO PO PO PO BIANCAZZURRO BASTARDO!

En historisk dag

Det har blivit den 26 februari. Minns ni det datumet? Det var nämligen den 26 februari 2006 som vi vann den sista matchen i vårt 11-matcher-endast-segrar-rekord, mot Lazio. Kvällen kunde inte vart bättre. Så med tanke på vad som hände den där söndagskvällen i Rom för tre år sedan så tycker jag att vi idag är extra stolta över att vara Romanisti. 

För vi är inte Lazio...

...och tack gode gud för det! 

Jag dör verkligen av skratt! DÖR! Hahahaha!

Ett minnesvärt datum

Idag är det exakt två år sedan jag såg Roma spela live för första gången. Jag var 16 år, solen sken, vi mötte Reggina och vi vann med 3-0! Målskyttar för dagen var Tavano, Panucci och MEXES! När min fransos nickade in 2-0 på hörna i andra halvlek så sprudlade ren lycka över hela mig. Det målet var till mig, Mexes visste att jag var där ;). Det är helt klart en av de lyckligaste dagarna i mitt liv så idag har jag skänkt några tankar till just den dagen!

1-0

Det här inlägget ville jag inte skriva. Förlorarinlägget. Det är jobbigt just nu men efter att ha hört kommentarer om matchen så verkar det som man ska vara nöjd ändå. Det är absolut inget omöjligt resultat utan vi ska för fan ta dom i Rom om 15 dagar! Matchen spelas dessutom den 11e vecka 11 (11 är vårt nummer vet ni), så det ger oss den lycka vi önskar!

Sempre Roma!

Att vara isolerad

Idag är det tisdag 24 februari tvåtusennio och klockan är 21:55. I London är tiden en timme efter vad den är i Stockholm. Och i Rom.

Rom….

Roma...

Arsenal-Roma...

Den spelas just nu, någonstans i norra London. Det är egentligen det enda jag vet. Resultat, laguppställningar, tröjfärger är något jag inte har en susning om. Det känns konstigt att inte ha koll men just nu känns det ganska skönt även om mina fingrar kliar sönder efter att slå på text-tv och se vad det står. Men jag kan inte. Det är bäst så här.

Jag kan inte sitta still. Min Romaaffisch på dörren sitter snett så jag går och rättar till den. Granskar den, Roma är vackra. Allt är vackert. Hade Taddei varit med på bilden hade han vart vacker. Totti ler, jag ler tillbaka. Mexes ser ut som min framtida man. Panucci är med. Jag saknar honom, han hade behövts idag. Cassetti langar bitchblick och De Rossi ser koncentrerad ut. Bella Roma.

Jag går tillbaka och sätter mig vid skrivbordet. Sneglar till höger där jag har en bild på Mexes. Han har just gjort mål och De Rossi har precis kommit fram för att gratta. Jag var på den matchen. Mot Reggina den 25 februari 2007. Nästan på dagen två år sedan. Det var en av mina lyckligaste dagar någonsin.

Mitt i allt glömmer jag nästan matchen som spelas nu. Jag kommer på mig själv och börjar tänka ännu mer på matchen. Blir helt andfådd och hjärtat bultar ännu snabbare. Ibland undrar jag om det är normalt. 

Jag tänder ljus och dricker te. Försöker komma i en lugn och harmonisk känsla, men det är omöjligt. Jag spiller te på golvet men bryr mig inte att torka upp. Min mamma kommer och ger mig en semla. Det är ju trots allt fettisdagen. Eller fet tisdagen, kalla det vad ni vill. Jag tänker på Cicinho och Pizarro när jag ser den. Fråga mig inte varför. Jag klarar inte av att äta den. 

Jag vill sätta på mig Romatröjan. Men jag vågar inte. Den ligger högst upp i garderoben, välstruken. Vinner vi ska jag sätta på mig den.

Nu har andra halvlek börjat. Jag undrar vad det står. Hur sköter sig Loria? Det är så mycket hjärnan grubblar på så jag blir yr. Om drygt en halvtimme är matchen slut. Då får jag veta resultatet. Bella Roma.

Dagen är här...

Den här dagen kan liknas med ens födelsedag när man var liten. Man har sett fram emot den, räknat ner dagarna i kalendern sen flera veckor tillbaka och vart det enda tankarna kretsat kring de senaste dagarna. På den stora dagen ligger man där i sängen med stängd dörr och bara väntar på att familjen ska komma med tårta och presenter. Man är spänd, förväntansfull och nervös. Det är precis så jag känner mig idag fast aningen värre. Skillnaden mellan ens födelsedag och den här dagen är att födelsedagen vill man aldrig ska slut medan jag idag vill att dagen ska ta slut så snabbt som möjligt.

 Igår kväll blev jag helt plötsligt ännu mer nervös. Mitt hjärta slog mycket snabbare, jag fick ett stick i magen och mina fingrar började skaka. Jag tittade på klockan och den visade 19:27 samtidigt som de på radion sjöng ”nothing is gonna stop us now”. Då blev jag varm och log lite smålöjligt för mig själv.

Jag funderar på att be till Gud ikväll. Det har jag gjort två gånger tidigare och det hjälpte. Första gången var säsongen 04/05 och vi låg under mot Messina med 2-0 i paus. I halvtid bad jag att vi skulle vända och det gjorde vi till seger med 3-2. Den andra gången var nu i våras. Det var inför näst sista omgången och Inter mötte Siena och skulle vid seger blivit mästare redan då. Så då bad jag till de högra makterna. Jag bad för Roma, för Siena, för Serie A, för fotbollen. Det gav resultat den omgången.

Jag vet inte hur jag ska göra med matchen ikväll. Eftersom jag inte har ViasatSport så kan jag inte se den här hemma och jag lär inte få med mig någon att gå till något ställe att se den. Dessutom lär de bara visa Inter-United och det är inte riktigt lika intressant. Streama kommer inte på frågan så jag har inte så många alternativ som återstår. Just nu funderar jag starkt på att isolera mig från omvärlden under de två timmar som matchen spelas och ignorera Roma. Stänga in mig i mitt rum, läsa en bok eller se en film, undvika datorn, inte svara i telefon eller kolla på sms. Sen, när matchen är klar, trycker jag på text-tv sid 377 samtidigt som jag håller på att spy av nervositet. Hade inte Sollentuna haft hela Sveriges sämsta plog- och sandning så hade jag funderat starkt på att springa ute i 2 timmar. Allt för att slippa ha med allt vad CL heter att göra…

Jag tänker inte spekulera här om matchen. Finns inga anledningar till varför jag skulle skriva om hur Roma borde spela och hur vi inte borde. Det enda jag vill är att Roma spelar så bra som vi är kapabla till, jag vet vad vi kan prestera. Det andra jag kan säga är att imorgon står vi inför ett val, det finns två vägar att vandra, två onsdagar att vakna upp till. Den ena vågar man inte tänka på och den andra vågar man inte hoppas på.

Come musica

Att åka tåg kan ofta vara riktigt segt och tråkigt. Man sitter med sin musik och vill isolera sig från omvärlden och räknar ner stationerna tills man är framme. Men idag, hör och häpna, när jag satt på tåget hem så kom jag på en rolig sak som underhöll mig hela vägen hem. Jag satt och bläddrade bland mina låtar som vanligt samtidigt som jag lyssnade på lite Gianna Nanina och då började jag genast tänka på Roma. Så bläddrade jag lite till bland musiken och kom på en rolig grej, tänk om jag skulle välja en av låtarna jag hade och para ihop den med en spelare. Nästan som en slags beskrivning om ni fattar. Anyway, voilà, här har ni resultatet och kom ihåg att jag bara fick välja låtar jag hade på mobilen och det är inte alltför många. Ha även i minnet att det bara är titeln som jag gått på och inte vad låten handlar om...

Panucci - Om du lämnade mig nu (Lars Winnerbäck)

Loria - Vaffanculo (Marco Massini)

Montella - Alla mia età ( Tiziano Ferro)

De Rossi - The man who can't be moved (The script)

Vucinic - Meravigliosa creatura (Gianna Nanina) 

Mexes - Ti amo veramente (Modà)

Motta - Something new (Escobar feat. Heather Nova)

Cicinho - Hot n' cold (Katy Perry)

Brighi - Favola - (Moda)

Spalletti - Poker face  (Lady Gaga)

Perrotta - Run (Leona Lewis)

Juan - Non parli mai (Biagio Antonacci)

Aquilani - Could it be forever (David Cassidy) 

Baptista - Giulio Cesare (Antonello Venditti) 

Totti - Sei parte di me (Zero Assoluto) 

Pizarro - Piccola stella senza il cielo (Ligabue)

Sen kom jag fram och hann inte kolla fler så fortsättning kanske följer... ;) Om ni vill att jag ska förklara något av mina val så gör jag det gärna, fråga på bara!

Tada... Taddei!

Det här var ingen match som Romaspelarna lär skriva med på sina CV:n. Möjligtvis Mexes som gör en helt felfri match, grym var han! Matchen var allt annat än bra och just därför känns det extra bra med tre fina poäng. Dom satt rätt fint, eller hur? Jag bara tackar och tar emot. Siena måste för övrigt vara det tråkigaste och mest mediokra lag som finns. Vad hade dem för spel egentligen? Och när vi ändå är inne på Siena, släkten är värst eller hur? Fråga bara Taddei som spart sig och hoppat över målprotokollet ända tills idag. Snacka om passande tillfälle för att bestämma sig för att göra säsongens första mål. Vilken man!

Andra viktiga punkter från idag:

• Jag är mycket orolig för Juan. Jag som trodde att han skulle vilas i andra halvlek bara...

• Jag var sekunder ifrån att få en hjärnblödning och en hjärtattack samtidigt då Mexes gick ut för behandling när han gjorde illa armen. Loria och Diam...(jag har inte ens lärt mig hans namn än) i mittförsvaret skulle ge vem som helst migrän. Men grande Philippe är en hårdning.

• Jag saknade de Rossi idag, han är livsviktig.

• Mr Redhead is back!

• Adriano+hands=mål. Handsmål förra veckan och handsassist idag. Inter är så fruktansvärt äckliga så jag vet inte vad.

• Även om Montella är en smula passé så blev jag riktigt glad när han kom in.

• 14 spelare har gjort mål för oss, snart är det bara Doni kvar.

• Slutet av matchen var en plåga. När fjärdedomaren visade att det var 4 långa jävla minuter kvar var jag för nervös för att kunna se något mer. Jag gick på toa och kom tillbaka när klockan stod på 93:42...då kunde jag andas ut. VINCERE!

• Vi är 4a!!! Bästa placeringen för denna säsong.

• Nästa match är faktiskt mot ARSENAL!!

En match i skymundan

Imorgon möter vi Siena, visste ni det? Själv hade jag inte en susning om att matchen faktiskt går på lördagen förräns för några timmar sen. Var fullt inställd på att den skulle spelas på söndag klockan 15, som vanligt. Sådant där brukar jag annars ha full koll på men märkbart inte denna vecka. Anledningen är självklar, all min koncentration ligger längre fram...Mina tankar kommer imorgon klockan 18 inte vara på Stadio Olimpico utan mycket längre fram. Mitt fokus kommer ligga 3 dagar framåt, den 24 februari, Storbritannien, London, Emirates Stadium, Champions League åttondelsfinal, 20:45, Arsenal-Roma.

Imorgon kommer jag sitta framför tv:n när Roma spelar och tänka, "det här är bra inför Arsenal" och "det här kan vi absolut inte göra mot Arsenal". Jag kommer bli livrädd så fort någon av våra spelare blir fälld att han ska bli skadad och missa matchen. Lyckan vid en seger kommer inte alls sitta i lika länge för jag kommer direkt börja tänka på matchen mot Arsenal. Idag blev jag riktigt taggad inför den matchen men samtidigt fick jag en stor svart klump i magen. Jag blir livrädd så fort jag tänker på matchen...

Så det jag önskar imorgon är att våra spelare inte alls tänker som jag. Utan är fullt fokuserade på Siena för det är en extremt viktig match att vinna för att haka på. Skit i Arsenal imorgon, koppla bort alla dem tankarna och ge Siena en fet revansch för snedsteget förra helgen!

FORZA ROMA E DAMMI TRE PUNTI!

090220

Egentligen var det meningen att jag skulle jobba på tisdag så att jag skulle missa det mesta av Arsenalmatchen men för att istället jobba 17-21 så har min chef satt in mig 11-15 istället, vilket betyder att jag kan se matchen. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Fast det är nog bra, om inte mina nerver dör tills dess..

Scusami

Godkväll. Eftersom jag måste plugga hela tiden så blir det inget skriveri i dag heller, tyvärr. Slänger in en video istället som jag gjorde en vacker dag under säsongen 06/07, enjoy!

Memories never die

Vissa saker minns man läskigt bra. Jag vet exakt vad jag gjorde när jag fick reda på att Anna Lindh dött och jag kan berätta in i minsta detalj vad jag gjorde den 11 september 2001. En annan sak jag minns som om det hände igår är de två senaste åttondelsfinalerna vi spelat i Champions League, mot Lyon respektive Real Madrid. 

I andra mötet mot Lyon var jag sjukt nervös. Efter 0-0 hemma så kändes det allt annat än bra inför returen. Lyon är ju fan bra och storfavoriter! Vi hade inte kanalen som matchen sändes på (typ Viasat Sport Extra 14 eller någon kanal som bara 400 människor har) och jag vägrade kolla på den match som sändes på tv för där skulle ju ändå vårt resultat och eventuellt highlights från matchen komma upp och jag kände att jag inte riktigt skulle klara av det. Så jag stängde in mig i mitt rum och sa till hela min familj att de absolut inte fick säga någonting under matchens gång oavsett hur bra eller dåligt det gick. Resultatet skulle jag försiktigt kolla upp när matchen redan var slut...

Matchen började, minutrarna tickade på och även fast jag var helt ovetandes om vad som hände nere i Frankrike så var matchen det ända jag låg och tänkte på. Det knep i magen ordentligt och jag ville bara att det skulle ta slut så fort som möjligt. När klockan börjar närma sig halv tio och halvtisdvila så kommer min pappa rusandes in i mitt rum och säger: "Julia, jag skiter i om du inte vill veta resultatet just nu men Mancini gjorde nyss ett sjuhelvettes jävla mål som du måste komma och se NU!!". 

Då var jag bara tvungen att springa och kolla på hans extremt snygga mål och jag fick även reda på att de inte bara stod 1-0 utan 2-0 efter mål av Mr Totti Himself också! Efter detta kunde jag slappna av en smula i vetskapen att Lyon nu behövde göra tre mål fast jag kände fortfarande av oron i magen. Matchen spelades klart och vi kontrollerade totalt och gick vidare med totalt 2-0. En fantastisk match! (att 7-1 sen kom i kvarten tycker jag inte vi behöver ta upp.)

Och om jag var nervös inför Lyon matchen så är det ingenting vad jag var mot bortamötet i våras den 5 mars på Santiago Bernabeu. Trots att vi vunnit första mötet så var jag otroligt negativt inställd till returen i Madrid. Ska jag vara ärlig trodde jag vi skulle bli totalt överkörda och förlora med klara 3-0. Minns inte riktigt vilken kanal matchen sändes i men vi hade åtminstone kanalen den här gången. Däremot skulle jag missa stora delar av matchen eftersom jag jobbade till 21 just den dagen. Jag kunde inte koncentrera mig på hela dagen utan tänkte bara på matchen. Jag minns att jag på morgonen hade det största geografiprovet som någonsin gjorts i Sverige på endogena och exogena krafter och koncentrationen och mitt fokus låg på helt fel saker. Istället för att grubbla på vilken hårdhet en röd fältspat har och vad man använder en kvarts till så flög mina tankar till matchen. Hur skulle vi ta oss ann dessa giganter? 

När jag jobbar till nio är jag vanligtvis hemma runt tio, varav 20 minuter går åt till att gå från tåget hem. På morgonen trodde jag att jag skulle småspringa hem så jag skulle vara hemma på 13-14 minuter istället och därav kunna se mer av matchen. Men när jag sedan satt på tåget på väg hem så kom den här oron igen. Jag började lida och fick ont i magen fast jag inte ens såg matchen och jag bestämde mig för att gå så långsamt jag kunde från tåget. Jag ville inte komma hem och titta för jag skulle inte klara av ännu mer lidande. Så när jag gick hemåt gick jag med myrsteg och små omvägar, just för att missa mer av matchen. Istället för att vara hemma på 20 minuter så tog det nu 30 minuter att komma hem men det betydde att det fortfarande var lite mer än 20 minuter kvar av matchen och det stog fortfarande 0-0! Tänk om Real skulle göra ett mål nu...då hade det inte vart mycket att vinka på. Men Roma skulle komma att motbevisa mig...

Helt plötsligt så är han bara där, nummer 11, Rodrigo Taddei. På ett inlägg från Tonetto så dyker han upp och nickar bollen förbi Casillas. Hur underbart som helst, vilken lycka det var. Men lyckan varar inte länge för minuten senare så gör Raul mål för hemmalaget och ångesten kom som ett slag i ansiktet. Visserligen var vi fortfarande vidare men vad i helvete gör vi nu? Backar hem med hela laget och tokförsvarar? Jag kan nästan svära på att de där är bland det mest plågsammaste jag varit med om. Tiden sniglade sig fram och det kändes som matchen skulle spelas i en oändlighet. I slutet får vi en frispark som Panucci lägger. Vi har 3 spelare i Reals straffområde, Real har fyra exklusive Casillas. Världens bästa Vucinic är först på bollen och saken är klar. 2-1. Due-uno. Två jäva ett!! Lyckan var så obeskrivlig, det vet ni. Jag bara skrek ut min glädje och det kändes som jag kunde springa 1927 gånger till Rom fram och tillbaka. Det hade räckt med 0-0, men vi är Roma och kan inte spela på resultatet. Därför vann vi! Det var så svårt att inse det och lyckoruset var helt otroligt. Jag är så lycklig som får uppleva den känslan som infann sig. 

Om en vecka har vi spelat det första mötet mot Arsenal och jag har redan inlett en veckas lidande...

Juliadagen + matchträff

Godmorgon! Hur mår ni efter gårdagen? 

Jag har faktiskt smällt förlusten väldigt snabbt och det är skönt!

Har ni kollat i kalendern idag? Har ni sett att det är den 16 februari idag? Och vet ni vad det betyder, jo nämligen att jag, Julia, har namnsdag! Därför tycker jag att ni borde ha den här

och den här på repeat idag och tänka på mig hela tiden!

Men, haha, det var egentligen inte det jag skulle skriva utan det jag tänkte ta upp är en kommande matchträff (?). Hur många av er är intresserade att ha en matchträff den 21 mars mot Juventus? Det är en lördag klockan 20:30 och visst vore det roligt att se Roma krossa "la vecchia signora" tillsammans! Det kommer förmodligen äga rum på Helenes krog här i Stockholm och är ni intresserade så hör av er till mig med namn och hur säkert det är att ni kommer. Det är inte jag som håller i trådarna men jag för allting vidare ska ni se!

Kom igen nu, Romanisti runt om i Sverige, ju fler desto bättre ju! 

En förlust i bagaget

Då var årets första förlust inkasserad och det var inte speciellt roligt direkt. Men för att försöka roas lite så har vi nu förlorat lika många matcher om Lazio vunnit under 2009. Okej, det piggade inte upp alls utan kändes som en parentes mest. Det var en tung förlust som kommer kännas hela veckan och imorgon kommer det bli en jobbig måndag. Tänk att man blir lika arg och besviken över en förlust som man blir glad och överlycklig över en seger. 

Jag missade matchen idag, och lika bra var väl det egentligen. Jag har den inspelad men vill inte se den. Har inte ens sett Atalantas mål än och vet inte om jag vill det heller...Det gör väl mig bara mer nere. När jag ska bearbeta en förlust så försöker jag bara glömma den som snabbt som möjligt. Jag undviker ofta att läsa om Roma i tidningen eller på internet. Då är det bara jobbigt att prata om eller bara tänka på det. Vissa är ju tvärtom, måste se dem insläppta målen gång på gång och analysera in i minsta detalj över vad som gick fel. Sådant skulle göra mig sjuk.

Så vill ni läsa om matchen är inte stället ni ska vara på för tillfället, beklagar om jag gör er besvikna.

Även om man nu vill sjunka genom marken och halvt dö så är det nu vi ska fortsätta att ha huvudet högt och stå rak i ryggen i väntan på nästa uppgift. Om en vecka tar vi emot Siena på Olimpico och jag brinner redan av revanschlusta. Siena får det inte roligt nästa vecka... 

Tyck till

Ni får gärna hjälpa mig om vad som ska skrivas här i bloggen för ibland är det svårt att veta vad som är bra och roligt att läsa om. Ska det vara mer allvarsamma-texter, roligare bilder, frågestund (jag vet att ni har massa frågor!), mer spelarfördjupningar, mindre skoj  eller någonting helt annat så säg till. Du kanske har något helt annat tips eller förslag på vad jag ska skriva i bloggen! Tell me, ordet är nu ditt!!

Auguri #33!!

Det har blivit den 14e februari, alla hjärtans dag och Matteo Brighis födelsedag! Stort grattis på födelsedagen Matteo och hoppas du får en födelsedag du verkligen förtjänar.

Och på tal om Brighi, varför inte köra lite djupgående även med honom:

Hans favoritbok är "The Shadow of the Wind" av den spanske författaren Carlos Ruiz Zafron

Hade han inte vart fotbollsspelare så hade han varit lärare

Zidane är enligt honom själv den bästa lagkamrat han haft (Totti hallå?)

Bor i områder EUR-Torrino, sydväst om Rom

Hans närmaste vänner inom fotbollen är Christian Zaccardo, Michele Paramatti och Paolo Sammarco

I Roma är Tonetto och Perrotta hans bästa kompisar men han äter ofta middag med Aquilani, de Rossi och Okaka

Han är singel (!!!)

Hans yngre bror, Marco Brighi, är också en professionell fotbollsspelare

Superlativen sprudlar runt Brighi. Marcello Lippi har sagt: "han är en sådan mittfältare som varje tränare vill ha." Medan legenden själv, Damiano Tommasi har sagt: "han har mer talang än vad jag hade. Jag hade bara chansen att spela i ett bra lag och vinna. Jag hoppas Matteo får samma chans".

Cosa resterà

ALBERTONE

Jag tycker så mycket om dig, du kan inte lämna.

Plötsligt händer det

Idag i skolan hörde jag två gånger folk som pratade om Romarelaterade ting på bara 5 minuter!! Blir lika förvånad varje gång jag hör folk prata om mitt lag! Hur som helst så började det med när jag gick igenom en korridor på väg till en lektion så hörde jag några killar (såklart) prata om Cufré. Jajamänsan, Leandro Cufré av alla världens människor. Jag trodde jag hörde fel först men så nämnde dem hans namn igen och jag förstod att jag hört rätt. Jösses tänkte jag fundersamt när jag satte mig på en bänk utanför klassrummet. Då, kommer det två killar förbi och den ena säger till den andra: vet du varför Roma är så mycket bättre än Lazio? Jo, Roma har så mycket bättre omsättning. Dom är på 9onde plats medan Lazio är säkert på 200:e plats någonting...

Det var man inte riktigt beredd på denna fredag....Roma sprider sig!

Avdelning: att ta kort i rätt ögonblick

Roma har gjort det snyggaste målet denna säsong i alla ligor. Jag behöver inte ens se några andra mål för att gratta Vucinic till det priset! 

11 is a magic number

Det är nästan läskigt vad mycket 11 det kommer bli nu (och även en hel del Lazio).

• Idag är det den 11:e februari

• Den 11:e april möter vi Lazio

• Vi ligger 11 poäng före Lazio

• Av 23 matcher är det 11 som vi inte vunnit

• Vårt Serie A-rekord på att vinna matcher är 11

• Den 11:e segern i det rekordet kom mot Lazio

• Taddei som har nummer 11 gjorde mål i rekordmatchen

• Lazio har spelat 11 år i Serie B

• Den 11 september fyller Pizarro år

• Vändningen för vår dåliga ligastart kom mot Lazio i den 11e månaden

• I den 11e omgången spelade vi 1-1

• Det elfte målet vi gjorde i ligan gjorde vi mot Lazio

• Vi har 11 utespelare i truppen som är italienare (Motta, Cassetti, Tonetto, Panucci, Loria, Brighi, De Rossi, Aquilani, Perrotta, Totti, Montella)

En fråga om abstinens

Idag är det onsdag den 11 februari och jag är ledig från skolan. Idag är det exakt två månader kvar till Romderbyt. Idag är det även exakt 4 månader kvar till jag tar studenten (jippie!). Idag borde jag skriva en uppsats i svenska b men jag kan knappt koncentrera mig. Jag lyssnar Antonello Vendittis "Greatest hits" skiva, jag läser på kvitton jag nyss hittade från Rom, Venedig, Bologna och Florens, jag skummar igenom Tottis skämtbok, jag tittar i en bok om Italien jag fick av mina "Bolognaföräldrar", jag tittar på målen från helgen om och om igen, jag tittar på en dvd med Eros Ramazzotti live från Olimpico, jag läser gamla Romatidningar...

Som ni märker, för tillfället gör jag allt utom att plugga. Men jag längtar bort...Idag är Italienabstinensen lite större än vanligt. Tur att jag har Rom inbokat, om 79 dagar!

Nej nu tillbaka till pluggandet, svenskaärkul, svenskaärkul, svenskaärkul!

Nostro

Cuz we belong together now

Forever united here somehow

You got a piece of me

And honestly

My life would suck without you

Being with you is so dysfunctional

I really shouldn't miss you, but I can't let go

Il francese

Jag bjussar på den här bilden nu när det är landslagsuppdrag och allt.

#11

Mina damer och herrar, det har blivit dags för lite inside-information om nummer 11, Rodrigo Ferrante Taddei!

Han kan dansa samba, konstigt vore väl annars

2003 kämpade han för sitt liv efter att ha skadats i en bilolycka. Hans lillebror Leonardo dog i olyckan och hans lagkamrat Pinga skadades också. 

Han är även italiensk medborgare vilket tillåter honom att spela för Italien men jag offentligt gått ut och sagt att han skulle aldrig kunna ta en plats i startelvan från en "Italien-född".

Han tycker om att åka bil med Mirko.

Han har sagt att när han har Romatröjan på sig så förändras han. För honom känns det som att han är född i Rom och som Romanista. Han hoppas få stanna så länge som möjligt i Roma.

Slutligen, så här sa Taddei efter rekord-derbyt: "Vi är mycket glada över de elva raka segrarna. Jag är dubbelt glad i och med att jag har nummer elva".

Efter det citatet undrar jag om han inte har logik som en elvaåring också?

Hm, det var lite svårare att hitta roligt om Taddei. Vet ni någon mer udda fakta om honom eller minns något citat. Skriv det i kommentarerna då :) !

Smackpannkaka x3!!

Måste ju bara lägga upp målen här. Herrejösses, det är så vackert. 

Giorno di merda?

Måndagmorgon, finns det något värre? Man tvingas upp omänskligt tidigt i ett dystert mörker. Ute är det kallt, halt, blåsigt, regn och snö samtidigt. Helgen är över och 5 dagars jobbig vardag väntar i den allt annat än charmiga februarimånaden. Men det finns en räddare i form av Associazione Sportiva Roma. Dem ger extra kraft och energi till en ny tung vecka. Att vakna varje måndagmorgon och med känslan av att Roma vunnit, det är oslagbart. Jag älskar måndagar :D!

Marry me

Jag gifter mig med er alla nu, okej?

Unico grande amore!

Innan dagens match så var jag faktiskt inte ett dugg orolig. Mina kvinnliga intuitioner sa nämligen att vi skulle vinna utan problem så jag hade goda vibbar. Däremot missade jag matchen pga jobb men självfallet så spelade man in matchen och nu har jag sett den i efterhand. Jag säger bara en sak, WOW! 

Och målen, hur ska man ens kunna beskriva dem rättvist. Jag dör! DÖR!!! Så snygga är dom. Cicinho gör en enorm bedrift vid hans mål, kan Baptista bara göra snygga mål och så Vucinic mål. Hela sekvensen är så vacker, så Roma! Först brytning av Motta, sen de Rossis grymma solospring och sen Vucis fantastiska gol! Det är så snyggt som det kan bli för att fatta mig kort.

Jag vet inte vad jag ska skriva egentligen. Jag vet hur ni känner er nu och ni vet hur jag känner mig. Det enda jag har att säga är, tack Roma! Ni är fantastiska!

#17

Jag tänkte att vi för skojs skulle kan djupdyka lite mer i våra Romahjältar och varför inte börja med vår rödhåriga norrbagge.

Så, det här mina vänner, visste ni inte om John Arne Riise:

Han heter Semundseth i mellannamn

Hans mamma är den enda registrerade norska kvinnliga fotbollsagenten

Han har haft huvudrollen i en riktig norsk sexsåpa då han skickade utmanande sms till massa norska kändiskvinnor.  Hans smeknamn i Norge var "SMS Kongen".

När Liverpool var på träningsläger i Portugal och Riise vägrade sjunga kareoke så slog Bellamy ner honom med en golfklubba.

Han gifte sig och fick en dotter med sin barndomskärlek Guri Havnevik men skiljde sig med henne 2004 och nu är han förlovad med den norska modellen Maria Elvegard.

Han kallas för Thunderbolt

Hans yngre bror Bjørn Helge Riise är också fotbollsspelare och spelar i Lilleströmm

Han blev utkörd ur sin första lägenhet i Liverpool för att han hör och häpna - övade frisparkar i lägenheten!

Fortsättning följer kan jag nästan garantera, vem som blir näste gulröd för presentation kanske blir Aquilani, Cicinho, Totti eller någon annan!  Buonanotte!

En bild säger mer än tusen ord

UNICO GRANDE AMORE!

Tips från coachen

Här kommer lite tips till er alla när ni har tråkigt timmarna innan matchstart:

• Romagoogla! Finns inget bättre om du snabbt vill bli av med några timmar!

• Räkna ut hur många poäng Lazio kom efter oss förra året. Eller nej, det vet väl alla vid det här laget. 38!

• Skriv så många olika Romalaguppställningar som är teoretiskt möjligt. Flest vinner.

• Skriv ett roligt mail till mig :D!

• För er som mig har ett inramat fotografi av Totti, putsa det och berätta för honom vad du känner.

• Försök komma på en anledning att gilla Loria (den är svår)

• Ta reda på Mexes favoritfärger (jag vet!)

• Öva på cucchiaios

• Bygg en miniatyr av Stadio Olimpico av snö

• Lär dig Roma Roma Roma (kan du den inte redan så är det verkligen på tiden nu!)

• Läs Barzellette su Totti

• Tippa på vilka spelare Milan köper i nästa transferfönster. Själv tippar jag på Ballotta, Henke Larsson och en comebackande Zidane. 

• Leta reda på den riktiga bilden av Kofi Annan och Roma

• Skriv en egen sådan här lista

• Lär dig Taddeis "Aurelio"-fint. Inte det lättaste, tro mig jag har försökt.

• Romagoogla lite till

När du prickat för allt detta har nog matchen börjat...

Memoarer från en Giallarossa

En sådan här text har jag börjat skriva på massvis med gånger. Jag har tappat räkningen på vilken gång i ordningen jag ännu en gång börjar. Skillnaden är att den här texten ska jag fullfölja och skriva klart, jag lovar. Vad handlar den då om? Jo, lite om hur det är att vara tjej och heja på Roma såklart. För det är inte många av er som vet hur det livet ser ut.

För det första, rent allmänt har killar en hel del fördomar när det gäller tjejer och fotboll. Jag säger inte att det gäller alla er som läser här men så är det faktiskt för det har jag själv fått erfara. Ni skulle bara veta hur många som frågar skeptiskt ”Jaha och du hejar på Roma för att Totti spelar där va?”. Folk tar det som för givet. Som att jag sett en bild på Totti, tyckte att han var snygg och därefter påstår att jag hejar på det laget han spelar i för att verka cool fast jag i själva verket inte kan någonting annat om laget i fråga. Jag blir så otroligt less på sådant. Varför kan jag inte som ni killar älska och stödja ett lag på andra villkor än att det är snygga spelare i det. Det känns så orättvist när folk dömer mitt kunnande och intresse för fotboll på grund av mitt utseende eller mitt nick på SF (att jag är tjej helt enkelt). Fast då känns det visserligen extra bra när man sedan bevisar att man kan så mycket mer än vad de förväntat sig.

Visserligen kan jag förstå killars skeptiska syn på tjejers fotbollsintresse för det är faktiskt en hel del tjejer som påstår att de gillar fotboll när de i själva verket gillar endast en spelare som Ronaldo, Beckham, Ljungberg, Zlatan, Messi, you name it! Då blir jag nästan: ahaa, men kom igen när du kan fler än 3 spelare i ett lag eller tittar på Genoa-Cagliari en söndagseftermiddag istället för Desperate Housewives-maraton (visserligen gillar jag sådant med men det är en annan historia).  

Det finns alltså undantag på tjejer (jag är ett riktigt praktexempel) som följer sitt älskade lag i både med och motgång. Som förbannar sig över att man älskar laget så mycket när det går dåligt och som sedan få känslan av att man dör lycklig när det går hur bra som helst. Som blir helt galen och ramlar ur soffan när Baptista gör mål på övertid mot Torino. Vi finns där killar, även om vi är få och att ni ofta inte tror det. Jag kan tala om för er, att jag är precis som er, bara att jag är tjej.

Klart jag tycker att Mexes är dösnygg men jag älskar och avgudar även han som fotbollsspelare. Hans brytningar, tacklingar, nickar, uppspel, mål…allt han gör får mig att rysa och tacka gud för att han valde Roma. Och det är inte bara Mexes jag älskar utan även Juan, Riise, Vucinic, Cicinho, Taddei….alla som spelar i det laget jag föralltid kommer ha närmast hjärtat. Dom är bäst, det vet både ni och jag oavsett om ni är kille eller tjej och älskar Roma.

Njaaae..

Haha, nu har jag lite snabbt sammanställt era gissningar på vem som var Totti på bilen. Visst var det svårt? Och inte gjorde ni mig klokare kan jag säga så min gissning är: han finns inte med på bilden. Men klicka på bilden så kan ni se förslagen, haha!

Are we human or are we dancers?

Han kan det där ♥

Aiuto!

Nu mina kära Romavänner behöver jag er hjälp. Jag har nämligen stirrat mig blind på den här bilden efter Totti. Vart är han? Är jag helt blind eller finns han inte med? Hjälp mig.

(klicka på bilden så blir den större)

Un amore senza fine

Per ogni giorno, ogni istante, 

ogni attimo che sto vivendo.

Grazie mille!

Benvenuti Motta!

Tänk vad det kan svänga snabbt. Genast blev dagen så mycket bättre då Motta alldeles nyss blev klar för oss. Beröm till Pradé som fixade honom i sista stund! Benvenuti Marco Motta!

Uno per tutti, tutti per uno.

Just nu känns det väldigt tungt. Trots att vi faktiskt spelade med halva vårt ordinarie lag och trots att Pizarro gjorde sina två första mål för säsongen så är det inte mycket man kan le åt och ta med sig när klockan om någon timme slår om till måndag och ny vecka. 

Suck, syndabocken ja. Spalletti? Loria? Själv tycker jag det är sinnessjukt att skylla de två tappade poängen på Spalletti för att han byter in Loria. Spalletti är väl ingen spåman heller som kan se rakt in i framtiden? Ja, jag skyller det på Loria som så många andra. Jag skulle bra gärna kunna skriva ett hatiskt inlägg här riktat mot honom där jag utlöser all aggression jag har inom mig rakt på honom. Jag skulle kunna skriva att han är det värsta jag sett i Roma och att vi lika gärna kan ersätta honom med Zebina. 

Men det ska jag inte. Idag känns det lika bra att låta bli. Loria behöver inga mer utskällningar för idag och jag vet vad de flesta av er just nu känner gällande honom. Därför skippar jag allt hat för idag. Istället får vi glömma det här snedsteget och istället rikta blickarna framåt, mot nästa omgång. Mot Genoa!

Vi älskar trots allt Roma, i med och motgång!

Auguri Juan!

Grattis Juan på 30-årsdagen! Han är ibland alldeles för bra för att man ska förstå hans storhet men jag lovar att det kommer ett inlägg till honom snart här. Han är grym!

Grazie e auguri!