Idag är det tisdag 24 februari tvåtusennio och klockan är 21:55. I London är tiden en timme efter vad den är i Stockholm. Och i Rom.
Rom….
Roma...
Arsenal-Roma...
Den spelas just nu, någonstans i norra London. Det är egentligen det enda jag vet. Resultat, laguppställningar, tröjfärger är något jag inte har en susning om. Det känns konstigt att inte ha koll men just nu känns det ganska skönt även om mina fingrar kliar sönder efter att slå på text-tv och se vad det står. Men jag kan inte. Det är bäst så här.
Jag kan inte sitta still. Min Romaaffisch på dörren sitter snett så jag går och rättar till den. Granskar den, Roma är vackra. Allt är vackert. Hade Taddei varit med på bilden hade han vart vacker. Totti ler, jag ler tillbaka. Mexes ser ut som min framtida man. Panucci är med. Jag saknar honom, han hade behövts idag. Cassetti langar bitchblick och De Rossi ser koncentrerad ut. Bella Roma.
Jag går tillbaka och sätter mig vid skrivbordet. Sneglar till höger där jag har en bild på Mexes. Han har just gjort mål och De Rossi har precis kommit fram för att gratta. Jag var på den matchen. Mot Reggina den 25 februari 2007. Nästan på dagen två år sedan. Det var en av mina lyckligaste dagar någonsin.
Mitt i allt glömmer jag nästan matchen som spelas nu. Jag kommer på mig själv och börjar tänka ännu mer på matchen. Blir helt andfådd och hjärtat bultar ännu snabbare. Ibland undrar jag om det är normalt.
Jag tänder ljus och dricker te. Försöker komma i en lugn och harmonisk känsla, men det är omöjligt. Jag spiller te på golvet men bryr mig inte att torka upp. Min mamma kommer och ger mig en semla. Det är ju trots allt fettisdagen. Eller fet tisdagen, kalla det vad ni vill. Jag tänker på Cicinho och Pizarro när jag ser den. Fråga mig inte varför. Jag klarar inte av att äta den.
Jag vill sätta på mig Romatröjan. Men jag vågar inte. Den ligger högst upp i garderoben, välstruken. Vinner vi ska jag sätta på mig den.
Nu har andra halvlek börjat. Jag undrar vad det står. Hur sköter sig Loria? Det är så mycket hjärnan grubblar på så jag blir yr. Om drygt en halvtimme är matchen slut. Då får jag veta resultatet. Bella Roma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar