Memoarer från en Giallarossa

En sådan här text har jag börjat skriva på massvis med gånger. Jag har tappat räkningen på vilken gång i ordningen jag ännu en gång börjar. Skillnaden är att den här texten ska jag fullfölja och skriva klart, jag lovar. Vad handlar den då om? Jo, lite om hur det är att vara tjej och heja på Roma såklart. För det är inte många av er som vet hur det livet ser ut.

För det första, rent allmänt har killar en hel del fördomar när det gäller tjejer och fotboll. Jag säger inte att det gäller alla er som läser här men så är det faktiskt för det har jag själv fått erfara. Ni skulle bara veta hur många som frågar skeptiskt ”Jaha och du hejar på Roma för att Totti spelar där va?”. Folk tar det som för givet. Som att jag sett en bild på Totti, tyckte att han var snygg och därefter påstår att jag hejar på det laget han spelar i för att verka cool fast jag i själva verket inte kan någonting annat om laget i fråga. Jag blir så otroligt less på sådant. Varför kan jag inte som ni killar älska och stödja ett lag på andra villkor än att det är snygga spelare i det. Det känns så orättvist när folk dömer mitt kunnande och intresse för fotboll på grund av mitt utseende eller mitt nick på SF (att jag är tjej helt enkelt). Fast då känns det visserligen extra bra när man sedan bevisar att man kan så mycket mer än vad de förväntat sig.

Visserligen kan jag förstå killars skeptiska syn på tjejers fotbollsintresse för det är faktiskt en hel del tjejer som påstår att de gillar fotboll när de i själva verket gillar endast en spelare som Ronaldo, Beckham, Ljungberg, Zlatan, Messi, you name it! Då blir jag nästan: ahaa, men kom igen när du kan fler än 3 spelare i ett lag eller tittar på Genoa-Cagliari en söndagseftermiddag istället för Desperate Housewives-maraton (visserligen gillar jag sådant med men det är en annan historia).  

Det finns alltså undantag på tjejer (jag är ett riktigt praktexempel) som följer sitt älskade lag i både med och motgång. Som förbannar sig över att man älskar laget så mycket när det går dåligt och som sedan få känslan av att man dör lycklig när det går hur bra som helst. Som blir helt galen och ramlar ur soffan när Baptista gör mål på övertid mot Torino. Vi finns där killar, även om vi är få och att ni ofta inte tror det. Jag kan tala om för er, att jag är precis som er, bara att jag är tjej.

Klart jag tycker att Mexes är dösnygg men jag älskar och avgudar även han som fotbollsspelare. Hans brytningar, tacklingar, nickar, uppspel, mål…allt han gör får mig att rysa och tacka gud för att han valde Roma. Och det är inte bara Mexes jag älskar utan även Juan, Riise, Vucinic, Cicinho, Taddei….alla som spelar i det laget jag föralltid kommer ha närmast hjärtat. Dom är bäst, det vet både ni och jag oavsett om ni är kille eller tjej och älskar Roma.